Fafa hade fixat tre svetsglasskivor åt oss att kolla på solförmörkelsen med. Alltså hur häftigt var inte det att få se fenomenet med egna ögon. Solen såg ut som månen tyckte barnen. Viggo var besviken då det inte blev helt mörkt, som han förväntat sej. Det var ju trots all inte en hel solförmörkelse utan bara delvis.
Solen lyser där bakom molnen. Synd att det just idag är mulet, då det snart är dags för solförmörkelsen då månen passerar mellan solen och jorden.
I väntan på detta fenomen njuter jag av lugnet. Aron sover redan medan Viggo och Elin har förmiddagsharmonin på gång. De leker alltid som bäst om förmiddagen. Älskar dessa dagar då vi inte måste göra något utan de får leka iklädda pyjamas fram till lunch. På eftermiddagen hinner vi sedan gå ut och göra annat ”man måste”.
Bjuder er på bilder från gårdagen. Tre bilder som gör mej glad.
Först ut en vagnpromenad med Elin, dockan och Aron. Skönt väder att promenera längs sandvägen.
Vi fortsätter med en solig bild på dottern försjunken i sin egen lek.
Middag på Bistro o Mat med tre fina vänner. Underbart att få sitta ner en hel måltid, äta, prata och skratta. En skön paus från vardagen. Det kändes som fredagkväll när jag körde hem igen. Och idag blir det fredagkväll på riktigt, hemma i soffan.
Nu ska jag avbryta leken och bjuda barnen på lunch.
Några timmar ute i den vackra eftermiddagssolen medan far i familjen satt på möte via skype i vårt sovrum. Solen värmde om kinderna, fingervantar var lagom och lekarna var underhållande. Eller vad sägs om skidtävlingar med osynliga skidor? Det var hård konkurrens, men Finland tog hem segern alla gånger.
Efter att Elin hade gungat och kikat med kikare och Aron tagit sin runda runt huset för att se traktorn blev det snöhögen som vann över sandhögen idag. Det var en klar arbetsindelning, famo grävde fram vit snö och Elin fyllde hinken eller muggen.
Hon vände alla sina snökakor mitt på infarten med största omsorg. När hon hade tillräckligt många kryddade hon dem ännu med kanel.
Aron och jag tog ännu en till runda runt gården och hittade snödroppar i en rabatt. Små vita sköra blommor stack fram ur den bruna jorden. Vackert. Medan jag tog bild på dem hade Aron redan tröttnat och gått vidare med sikte på Elins snökakor. Kakorna hölls hela till far och son kom hem från innebandyträningen, då blev några platta. Elin satt vid fönstret och väntade på detta, för hon ville se om pappa träffar eller missar hennes kakor.
Vi fick många soliga fina timmar på Högholmen idag. Mycket lugnt att vandra runt, inte många andra besökare och ingen trängsel. Barnen fick röra sej utan risk att tappas bort i folkmängden, mycket skönt och stressfritt.
En enorm björn, antar jag, hälsar gästerna välkomna vid bron från Blåbärslandet.
Det var lata kattdjur i Kattdalen, alla låg och njöt av solstrålarna. Vi såg lejonhanen, två tigrar och några snöleoparder. Ja, och lokattens skugga! Mer än det har jag inte sett av den katten ännu någonsin.
Björnarna bjöd på den bästa show’n, pigga och livliga filurer de två. Höjdpunkten var då den ena bamsen var alldeles nära på andra sidan glaset.
Det fanns vildsvin också, riktiga inte bara sådan barnen kunde sitta på. Vildsvinen fanns inte då vi besökte Högholmen ifjol. Fyra trötta och nöjda barn samt två trötta och nöjda mammor efter årets första besök. Vi kommer åter.
Där i vedliders knuten står barnen cyklar på rad. Tre Pukyn och en Nopsa. Två balanscyklar och två trampcyklar. Alla fyra i användning.
I förmiddags tog vi en kort runda med två av fyra cyklar. Viggo cyklar fram på sin 18″ och Elin sparkar iväg på den största balanscykeln från Polkuped. Aron skuffade Plastokärra, pausade ibland och fick skjuts.
Det är skönt att gå här ute på sandvägen, det är så tyst, om inte egna barn räknas, och det är så lugnt. Samtidigt är det lite trist då det inte finns trottoarer med andra människor. Känns att allt folkvett rinner ut ur oss alla här. Får bara kämpa extra mycket med allt som gäller trafiken bara.
På egen gård bytte Aron ut kärran mot den minsta balanscykeln. Ja, hjälm ska han ha, men den hann inte ut idag. Han promenerade fyra steg med cykeln och var färdig. I slutet av sommarn, senast, tror jag han lärt sej hur det ska göras. Om längden hans räcker till.
Elin övade att cykla med trampcykeln. Bara hon vågar och litar på sej själv cyklar hon själv med cykeln. Nu är hon för nervös och vill absolut inte falla omkull. J skruvade fast ett handtag för oss vuxna att hålla i, så behöver vi inte hålla i sadeln för att hjälpa henne. Nu gäller det att öva öva öva i hennes egen takt.
Det blev inga bullar igår, vi var för upptagna med att göra ingenting speciellt. Det blev bullar idag istället. När bullarna gräddats och Aron sovit klart packade vi oss i bilen och åkte till bygget. Bjöd in syster med familj också. Vi har inte setts på en evighet då vår familj varit sjuk hela tiden. Viggo hostar och snorar ännu, men där på bygget fanns det utrymme för alla.
Kusinskaran sitter på bullapaus ungefär där vårt matbord sedan någon gång ska stå. På tal om matbord, vi kommer att få det snyggaste bordet ever. Js bror snickrar ett åt oss. Och på tal om kusinskaran, den kommer att göra något spännande, kiva och härligt tillsammans om sisådär elva veckor. Mera om det senare.
Nu har badrums- och toalettväggarna blivit klara. Eller så färdiga de ska vara innan det slutliga lagret färg/kakel. Inne i båda utrymmena finns hål i golvet för wc-bytta och vattenkranar.
Barnens rum från köksknuten sett. Där nere i väggen alldeles nära golvet syns små röda dosor, det är diverse uttag som installerats i huset. Gissa bara hur svårt det är att avgöra var det behövs eluttag och när det finns tillräckligt av dem.
Fafa har byggt en temporär trappa ner till källarn. Trappan underlättar nu i byggskedet då allt snart ska flyttas ner då golvet ska tömmas för gjutning. Källargolvet gjuts inte nu samtidigt. Sedan när våningen står klar och vi flyttar in, kommer hålet ner till den halvfärdiga källaren att täppas igen. För att sedan öppnas igen då källarn är klar och den egentliga trappan installeras.
Nu då solen tittat fram på heltid inser jag att jag behöver skaffa ett par solglasögon åt mej. Jag har ett antal, men få av dem sitter bra. De jag har på bild och några andra faller av mej, de sitter för löst. Dessa hålls på plats där under mössan, men jag tänker inte gå med mössa sommarn igenom. Nu ska jag bara ta mej till en affär som säljer solglasbrillor för att låna barnen uttryck.
Det var Elin som var först ute i början av månaden, en knapp vecka senare var det Arons tur. Nu har Aron bara snuva kvar och Elin är återställd. Jag levde i hoppet att Viggo skulle klara sej, men nej.
I onsdags fick han feber och sedan dess har han haft stegring. Idag på dagen verkade han ha krafter och kändes inte varm, vi vågade ut oss medan Aron sov på bakgården. Efter en kort stund blev han bara sittande i sandhögen medan Elin sprang upp och ner i högen med käppar som stavar. Dags att gå in igen och fortsätta vila. Vi lekte bland annat spegel.
När Viggo blir frisk i början av nästa vecka, om han följer samma mönster som de andra, har vi varit sjuka/förkylda i dryga tre veckor. Bara så ni vet. Smått bitter är jag på detta tillstånd, speciellt dessa soliga dagar som det nu bjudits på och lovats till helgen. Jag köpte färsk jäst i butiken idag, vi ska baka bullar bara för att vi kan vara inne när solen skiner. Och den här gången ska det bli bullar som barnen också äter. Så det så.
