Överenskommelsen

Vi hade en överenskommelse barnen och jag. Fem fjuttiga åk måste alla åka i backen med peffis när vi kom hem från dagis. Sedan fick man gå in om man så ville. Jag möttes av många suckar då jag sa att vi blir ute, därav denna deal. En dryg halvtimme senare var vi klara att gå in. Då hade vi alla tappat räkning. Jag tror ingen ens kom ihåg det lilla måstet med vår vistelse i backen. Det var minsann roligt att åka.

Vår helg: möbler, resfeber och skridskor

Motvilligt lämnar jag helgen som varit bakom mej. Trevliga stunder och roligt program har avlöst varandra. Jag vill egentligen inte släppa taget och börja ny vecka. Samtidigt känns veckoslutet lägre än det egentligen varit. I slutet på nästa vecka har vi redan en 3-åring i huset.

Den blivande 3-åringen har rivit i ribbstolen med verktygen. För övrigt har vi fått några nya möbler. Så sent som ikväll byggde Elin och J ett skåp till badrummet. Den tjejen, hon kan hantera borrmaskin och mer intresserad av att montera möbler än jag.

Vädret har varit perfekt. Igår fick jag andas frisk luft på en långpromenad med en vännina. Efter det hade vi båda lovat våra döttrar att baka muffins. Vilket sammanträffande. Idag har familjen åkt peffis i isbacken.

En annan ny möbel är bordet till Arons och Elins rum. Äntligen. Skivan har vi planerat behandla vit. Får se när vi finner tid och inspiration. I skrivande stund grundmålar J väggarna i rummet i nedervåningen. Det finns med andra en hel del att göra. Barnens bord väntar nog.

Jag har drabbats av en grym resfeber. Surfat runt som en tok på alla chartersidor nu under helgen. Lita på det bekanta eller uppleva något nytt? Samtidigt har tanken att boka allt skilt lockat, men jag tror latheten tar över.

I eftermiddags var vi och skrinnade. Så roligt med en gemensam aktivitet som hela familjen gillar. Den yngsta vägrar ännu skridskor, han stortrivs med skor på fötterna och hockeyklubba i handen.

Det gäller att passa på

I början av veckan tog vi vara på de kyligare dagarna då marken ännu var frusen och snön var vit. Barnen önskade skrinna efter middagen och vi åkte gärna till skolans plan hela familjen. De äldre har åkt skridskor på eftis och dagis och Elin fick också skida med dagis. Det blir smått skyndsamt att hinna med alla dessa vinteraktiviteter då vinterdagarna är få.

Vi är ordentligt fascinerade av Elins framfart på isen. Första gången hade hon helt tydligt glömt bort hur man gör då man skrinnar. (Förra vintern gick det riktigt bra för henne.) Hon var klar på en minut, ville ge upp. Som tur har hon en förälder som orkade kämpa, inte jag den gången, och hon hölls på benen och kom lite fram själv. En gång skrinning med dagis och med familjen samma eftermiddag. Den skillnaden till första gången, wau säger jag bara. Hon använde båda benen då hon skrinnade, föll inte alls lika många gånger.

Fotografera medan vi var där på isen var inte aktuellt dessa gånger. Granarna och tallen i inlägget har jag fotograferat på en kurs i tisdags, den vackra vinterdagen den här veckan.

Julgransjakt i solsken

I skrivande stund känns morgonens köldgrader och solsken mycket avlägset. Det regnar där ute. Blääh. Vi tog som tur vara på det vackra vädret och var ute letade efter en lämplig julgran på gården.

julgran

Den här som kikar fram från kojans fönster valde barnen ut igår att ha i kojan. Den är kanske aningen för stor, men trångt är mysigt eller hur.

hem

Det fanns några fina granar som är för små, de får växa några år till och vi kan såga ner någon av dem. Vi hittade också årets julgran. Återstår att se om vi ännu kan identifiera den när det är dags att fälla den.

varm-kakao

Uppe på berget hade vi kakaopaus för att sedan orka såga två små granar, en till vardera barnrummet.

motljus

De äldre var ivriga att gå in och fixa med granarna. Jag och den yngsta stannade ute en lång stund ännu. Han lekte medan jag iakttog och ställde frågor om hans lek. det var brand och räddning bland annat. Vi har läst Halvans Brandbil en hel del, så det brann på dagis och mjukisen måste räddas.

liten-julgran

Fortsätter där jag blev

forsta-slasket

Det här blir nu lite av en väderblogg, men den fasen ska väl gå över. Om vi förra veckan fick njuta av de vackra morgnarna med frost och morgonrodnad var det något helt annat som mötte oss i dag. Slask eller snöblandat regn eller våt snö. Kallas vad som helst, inte i min smak.

snoblandatregn

Jag gillar det kyliga torra vädret framom detta plusminusnoll blöta väder. Då det inte går att välja är det bara att bita ihop. Något positivt, barnen gillade dagens slask, eller SNÖ enligt dem.

morgonrodnad

Avslutar med en bild från förra veckan då vi var tvungna att stanna bilen på en busshållplats och fotografera en bild. Den morgonen var solen orange då den steg över trädtopparna.

De vackra frostiga morgnarna

Fredagkväll, bästa kvällen på veckan då hela helgen ligger framför oss. En kort tillbakablick på den gångna veckan bjöd på flera vackra frostiga morgnar. Underbart att få köra längs den krokiga vägen och samtidigt beundra de vackra frostiga dikeskanterna, de disiga åkrarna och den lätt frusna viken.

rosenbuske

Det tråkiga med dessa vackra vardags morgnar är att det inte finns tid att stanna för att fotografera. Istället har vi tillsammans med barnen beundrat landskapen. Någon gång någon dag ska jag ännu ut på en fotograferingsrunda, jag väntar tålmodigt på den morgonen.

nattfrost-grasmatta

Dessa bilder är tagna vid dagisgården, på den egna gården strax före vi startade och på skogsutfärden med mina dagisbarn. Alla med mobilen. Som tur går det att hastigt ta bilder med telefonen. Då får man något minne av årets höst.

roda-buskar-frost

Säg aldrig aldrig

Ett hej från höstrusket. Söndag, måndag och tisdag är de brådaste dagarna i veckan. Då är det träningar i flera omgångar. När det blir torsdag känns tempot redan lugnare.

bjorkar

Hade tänkt masa iväg mej till gymmet eller på en ledd timme, men det lockade mest att komma ut i friska luften. Snörde springskorna och hade en kort runda, mycket kort, i tankarna. Efter de första långsamma springstegen var jag fast besluten att inte sluta jogga utan klara av min runda.

bjorknaver

Nöjd och belåten svängde jag flåsande in på gården när jag löpt mitt lilla varv. Visst kändes det motigt till först. När jag skuttat över några grodor på vägen insåg jag att det kändes riktigt bra att springa (mycket långsam fart fortsättningsvis). Något besviken då mörkret föll och min runda närmade sej sitt slut. Detta ska jag göra om. Även om jag hör till dem som sagt att de aldrig ska springa. Som tur är det tillåtet att ändra sej.

stubbe

När jag började inlägget hade jag inte riktigt på det klara vad jag ville skriva om. Nu när jag är färdig kan jag konstatera att det blev skrivet om min första joggingrunda någonsin. Krydda med bilder från naturen.