Om orkidéer och legon

Jag fick en orkidé i födelsedagsgåva i början av månaden. Än lever den och mår rätt bra, tror jag. Jag har absolut ingen aning hur den borde skötas. Låter den stå i vatten en stund varje vecka, då jag kommer ihåg. Mamma vattnade sina orkidéer med akvarievatten och blommorna mådde fint och blommade om och om igen. Jag har inget akvarium, kör med vattnet från vår kran.

orkidé

Medan jag hade bordet på Nella&Nuttu gick vi igenom barnens leksaker med målet att bli kvitt något. Då hade Viggo pratat om nya legon, så han kunde leka nya lekar och inte ha tråkigt var hans tanke. Vi kom överens att han och Elin får välja varsin lego då loppisveckorna är över, bara vi först rensar bort något de inte använder. Surprice, surprice var det babyleksaker de inte behövde. Vi plockade bort sådant vi tillsammans tyckte att Aron klara sej utan och sålde bort.

I morse var vi tillsammans och handlade nya legon. Vi hade pratat att de båda kunde välja något med t.ex. bil för att ha lättare att kombinera leken. Elin var snabb i sitt val. Medan jag valde ut lördagstulpaner hade hon några hyllor längre in i Prisma plockat åt sej sitt paket. Det blev ett lego friends set med bil, flicka, kamera etc. Viggo hade svårare att välja och göra sitt beslut. Till slut, efter lilte vägledning, landade hans val på en polisbil med två skurkar på motorcyklar. Resten av dagen har barnen lekt med lego, tillsammans. Och Viggo var en sväng på innebandy match med sin far också.

legon

Vi har också röjt här hemma idag. En släpvagn fylld med saker från vårt kaosrum fördes i förvaring. Nästa vecka ska vi förhoppningsvis föra saker och kläder vi inte behöver (och vi inte orkar försöka sälja) någonstans. Jag tror det blir församlingens loppis här i närheten, är inte riktigt sugen UFF-lådorna. Eller har ni tips på ställen man kan donera kläder, saker, leksaker, böcker till?

Solsken i Esbo

Ingen rådgivning för Aron, då han också börjat hosta. Korsar fingrar och tår för att det inte ska bli något allvarligt. Till momi var vi välkomna med hosta och snuva. Skönt med miljöombyte, de egna väggarna blev rätt bekanta under denna vecka. Vi fick sällskap av syster och systerdotter samt mormor också. Pricken på i:et var då jag tömde bordet på Nella&Nuttu, en lite kass med några plagg var allt jag behövde bära hem igen. Underbart!

på gården
momis gård
på momis gård
leksaksbil
kusinerna

Städa undan vinter

Nästa vinter bor vi inte kvar här mera. Huuuh så konstig tanke det är. Ingen idé att plocka undan och ordna plats i förrådet åt vintersakerna igen. Istället lastade vi vintern + lite till på släpvagnen och åkte till tomten. Stannade i matbutiken på vägen och köpte kvällsmål att äta på plats. Vi har en container på tomten för diverse verktyg och redskap. Där fick även stigor, pulkor, snöspadar samt en del sandleksaker plats. Allt det här med husbygge och flytt blir mer verkligt för varje gång något lämnar det nuvarande hemmet.

vintern väck
i sandhögenträdrötter
jord på hög
solnedgång
bildäck

Två månader med tre

Två månader som trebarns mamma. Inte en dag vill jag byta ut och svårt att tänka sej en vardag med bara två numera. Vi har ett skönt vardagslunk med rutiner. Aron har anpassat sin mat- och sovklocka enligt hur vi rör oss, tacksamt. Alla syskonen har en egen speciell plats i skaran och jag tror de känner sej unika och viktiga.

Visst är det tungt med tre små liv. Egna tiden är ett minimum, men den existerar ibland. Ni vet den där hemmamamma lyxen att få gå ensam till matbutiken. Ett skönt andrum att gå för sej själv bland hyllorna. Aron dricker mjölk ur flaska också, vilket möjliggör min frånvaro från hemmet.

Efter två månader kan jag påstå att det var en större omställning att gå från ett barn till två, än det var att få ett tredje. När trean föddes visste man redan om att man inte räcker till hela tiden. Att uppmärksamheten delas mellan flera. Att tiden inte räcket till allt man tänkt och att inte alltid går som man planerar. Jag tror också att det känns mindre omständigt med trean, då ettan och tvåan har sällskap av varandra. Då tvåan föddes, ville ettan fortsättningsvis ha sällskap i lekar och dylikt. Nu leker de två äldre gärna tillsammans, dock inte alltid.

Väntar med iver på kommande månader som trebarns mamma, samtidigt som jag vill stanna tiden. De växer så fort alla tre. Jag har svårt att hinna med.

tre i två månader
syskon
vagnramp
två månader

Som sej bör

Jag är egentligen dålig på att läsa om barnens utveckling, vad de ska lära sej och är. De utvecklas alla i egen takt och lär sej i egen ordning. Någonstans (nåns blogg eller instagram) snubblade jag över utvecklingssprång. Blev nyfiken, googlade lite. Hittade en sida på familjeliv jag började skumma. Har inte ännu läst, men ska minnsann göra det. Batra för det verkade intressant med den mentala utvecklingen under det första året och för att det är aktuellt för tillfället. Längst ner på sidan fanns listan över när det är högst sannolikt att barnet lär sej vissa färdigheter. Aron kruksar av hittar sina händer som 2 månader.

hittat handen

Jaa, Trotsboken har jag lånat på biblioteket och gillat. Skönt att få bekräftat att det är normalt då ens barn beter sej som yra hönor eller som envisa åsnor eller något dylikt. Men jag förhåller mej till allt dylikt med en nypa salt. Alla barn är ju trots allt olika.

En kort promenad

Hemma från alla aktiviteter. Systern med dottern var inte rädda för flunssan utan gjorde oss sällskap. Vi passade på att andas frisk luft och promenerade för att möta dem på vägen. Elin skuffade Ina i vagnen, Viggo slog sönder isbitar, jag fotograferade och skuffade Aron i vagnen och Aron sov. Ett vackert vårväder, men du milde en sån blåst! Mina ögon rann i kapp med näsan. Hatar då det blåser så massor, jag varken ser eller får luft då. Annars var det skönt ute.

vagnpromenad
söndra is
vårväder

den tunga våffeldagen

En hemma dag till. En tung sådan. Mycket tjat åt höger och vänster. Fokuserar på dagens positiva stunder, de jag vill memorera.

Vi kom oss ut en sväng, gick till butiken och köpte mjölk för kvällens våffelkalas. Vi fick låna våffeljärn av vänner för att grädda våfflor. Jag ville pigga upp dagen med något Viggo missade då han inte var på klubben. De hade våffelfest där idag. Gillar svenskarnas alla dagar som denna våffeldagen. Piggar upp vardagen med små medel. Det kom väl till pass just idag.

Viggo och Elin har haft många fina lekar även idag. Vi har lekt kom hem alla mina barn på barnens begäran. Hur kul som helst. Aron har suttit i tripp trapp newborn setet och hållit mej sällskap i köket. Han har studerad giraffen med allvarlig. Efter kvällsbastun stektes våfflor som vi kalasade med kvarg-grädde och bärmos. Smakade jätte bra och som bonus var härligheten näst intill sockerfritt. Tillsatte lite socker i kvargen, that’s it.

stocke newborn set
våffeldagen

Hur svårt kan det va’?

Så länge jag ägt min EOS 650D (typ ett år nu) har jag planerat att skaffa två saker. Förutom alla objektiv jag drömmer om att äga. De två prylarna är: ett extra minneskort och ett extra batteri. Tidigare idag hade jag haft nytta av det sistnämnda. Kamerans batteri var på laddning och just precis då uppstod ett enormt behov att fota gitarren i vardagsrums knuten. Ville fånga solen, skuggan och gitarren. Det hjälpte inte annat än att ta till telefonen. Med en hand lyckades jag knäppa ok bilder med mobilen. Aron satt fast i den andra handen just då. Får se hur länge till det tar före jag köper ett till batteri.

gitarr sol

Samtidigt blev jag påmind om hur gärna jag vill kunna spela gitarr. I min utbildning på Arcada lärde vi oss spela något smått. Men då jag inte hade egen gitarr var det inte lätt att upprätthålla de små kunskaperna för att inte tala om att utvecklas. Nu har vi en gitarr hemma, sambons, men spela kan jag inte. Kanske ännu någon vacker dag. För svårt är det egentligen inte. Varken att spela gitarr eller köpa batteri och minneskort.

gitarr

En tid sen sist

Hej på er! Jag har inte visat någon bild på mej på länge. Medan alla andra var sysselsatta med sitt hos famo och fafa passade jag på att ta några bilder på mej själv via spegeln i hallen.

IMG_9341
jag och bebbe

Aron sov där i famnen min i en timme. Först sov han i vagnen ute, men magen var till besvär och han hade svårt att sova. Jag var rätt förvånad då han sov så länge i famnen. Jag och Viggo han spela några spel också. Så ljud stör inte denna nummer tre just nu. Jag klagar inte, det är bara bra. För tyst är det sällan med de äldre syskonen i knutarna.