Från stranden åkte vi omvägar till bygget. Omvägarna gav barnen en stunds vila. Det har gjutits sula i början av veckan. Nu var det dags att riva bort brädorna från formen. Vi hjälpte till lite grann, jag Viggo och Elin. Aron chillade i skuggan och tog en tupplur i vagnen. Viggo och Elin lekte husbygge och indianer, bland annat. Efter sammanlagt sex timmar ute med en kort paus i bilen åkte vi mosiga hem.
Förmiddagen gick ganska långt åt till att städa och putsa hemmet. Första visningen på eftermiddagen. När Elin vaknade från vilan styrde vi bilen mot stranden, bort hemifrån. Picknick träffis med vännerna väntade. Blåsigt men varmt. De små tårna tyckte till och med det var varmt i vattnet. Jag känner efter senare i sommar, kanske.
Efter några sköna timmar på stranden åkte vi en vända till bygget. Barnen gick husesyn och åkte skottkärra. Några varv runt orkade J skuffa dem alla tre. (Inte Aron då, han såg på från Dannis trygga famn.) Trion gillade att åka och hittade en gemensam melodi i sandhögen efter det. En sista tur i skottkärran och det var dags att avrunda dagens utfärd och åka hem igen.
Vi åkte till tomten hela familjen. J byggde sula med sin pappa, vi andra njöt av vädret. Vi har en fin tomt, annat kan jag inte säga. Lugnt och harmoniskt på något vis.Solen skiner hela dagen då det är solsken. Det verkar inte blåsa värst mycket där heller. Här hemma hos oss passar blåsten alltid in och jag tycker det blåser ofta.
Ett pang väder från morgon till kväll. Svårt att hänga med att det plötsligt blev så här varmt. Igår grävdes kepsar och sommarhattar från ifjol fram, de passade just och just. Dags att uppdatera med nya för denna sommar.
De kom en god bit på vägen med sulan för huset. Ett stort förrådsutrymme har redan tagit form.
Jag passade åter på att knäppa omkring i naturen då Aron sov och Viggo och Elin klättrade i sandhögen. Gillar att fotografera i naturen. Det finns tid att ställa om inställningar och ta en bild till och en bild till igen.
Min farbror tittade in. Likaså mamma.
Vi åt ute för första gången denna vår (sommar). Har på känn att det kan bli flera utomhus måltider på tomten denna sommar. Hemma har vi inte ett matbord på terrassen, utan bara en soffagrupp. Således äter vi sällan ute hemma, det är bara lättare att äta inne runt matbordet. Dessutom skötte jag grillandet idag. Det som gjorde det lite speciellt var att det var en hederlig kolgrill. Ingen gas där inte. Jag är förvånad hur lätt det var att grilla, hade trott att de var svårt att grilla på en kolgrill. Lite knepigt då värmen inte går att reglera lika lätt som på en gasgrill. Det var min första grillning av denna sort, om jag minns rätt.
Fotade med EOS 5D mark III och objektivet 24-105mm.
Här är infarten till vår gård från vår lilla väg. Det kommer bli fint sen i framtiden. Ta en titt på vad som hänt om ni vill. Klicka här.
Jag bjöd in oss till min mormor då J jobbade på tomten idag. Ett uppskattat besök av alla parter. Barnen blev glatt överraskade då hon hade nya legon åt Viggo att bygga och en docka åt Elin att sköta om. Som tur ska vi till mommi nästa gång på torsdagen igen, lekarna blev smått på hälft.
För att låna min underbara mormors ord, bjöd hon på gammaldags mat. Jag kan inget annat säga, än att hennes köttsås är den bästa som finns! Punkt. Till efterrätt blev det kladdkaka med glass. En rätt skön stund hann jag också med, jag fick diska upp efter oss för hand. Det är rätt terapeutiskt att klottra där med vattnet och kärlen i lugn och ro.
Nästa vinter bor vi inte kvar här mera. Huuuh så konstig tanke det är. Ingen idé att plocka undan och ordna plats i förrådet åt vintersakerna igen. Istället lastade vi vintern + lite till på släpvagnen och åkte till tomten. Stannade i matbutiken på vägen och köpte kvällsmål att äta på plats. Vi har en container på tomten för diverse verktyg och redskap. Där fick även stigor, pulkor, snöspadar samt en del sandleksaker plats. Allt det här med husbygge och flytt blir mer verkligt för varje gång något lämnar det nuvarande hemmet.
Jag har gått och nynnat på en sång om en stackars rysk kosmonaut hela halva dagen. Och samtidigt haft en god vän och hennes bror i tankarna. Varför? Joo, det har byggts väggar till ett utedass i garaget hos famo och fafa. Och den ryska kosmonauten längtade hem till sitt hus med ett hjärta på dörr för han glömde gå på tuppen innan han for. Syskonen W brukade dra till med denna visa på studietiden på alla sitzar och sillisar. Aah, nostalgi.
Alla gånger vi gått förbi Kommunhuset har Elin velat gå in. I dag sken hon som solen då jag berättade att vi skulle föra ett papper (angående byggandet) dit på vägen till baby cafét. Vi kurvade först via FPAs byrå, fattar inte att de har ett kontor här hos oss, men klagar ju absolut inte. Smått besviken tror jag Elin blev då vi bara var in och ut i Kommunhuset, det tog oss knappt en minut att föra pappret till infon och se att det blev stämplat med dagens datum. Nu är vi igen ett steg närmare med alla papper som behövs kring byggstarten.
Vi fortsätter njuta av våren som hälsar på. Jag väntar egentligen inte alls på kommande helgen och allt är vädrets fel (vill inte ha vinter). Eller visst väntar jag, vi ska ju få vänner på besök.
Elin ville ha Ina med ut i vagnen. Det passade jätte bra och vagnen dockvagnen blev en utevagn efter en vinter inne. Skönt med en stor pryl mindre här inne.
På tal om prylar. Mitt huvud kretsar kring sakmängden i hemmet något grymt just nu. Det känns som vi drunknar i våra grejer. Allt har inte en plats och det ligger högar lite var stans. Och det stör mej, får inte ro medan allt är stökigt, även om vi aldrig har det så där inredningstidnings prydligt hos oss. Vi har sakta, men säkert påbörjat städning bland sakerna. Sånt vi inte behöver ska bort för gott. Sånt vi kan leva utan en tid ska förvaras medan vi säljer vårt hem och bygger nytt hem. Men det går inte att sälja hem så länge det svämmar över med egendom. Jag har börjat rensandet bland för små barnkläder och främst då flickplagg plus sådant jag inte vill spara från Viggo till Aron. Från lördag framåt har jag bord på Nella&Nuttu i Esbo och jag hoppas på att bli av med mycket. Sakta sakta mot våra mål.
Vår lilla hall känns meningslös då två vagnar ockuperar hela allt. Emmaljunga Scootern brukar stå badrummet här nere då Elin inte sover i den. Men det är alltid en liten stund om dagen som det blir ytterst trångt eller en längre stund om man inte åstadkommer att köra i den i duschen. Längtar så förskräckligt efter en rymligare tambur som inte är förankrad med köket.
