Nästan tolv timmar borta hemifrån igår. En heldag på stan med bästa systern. Vi började på vårmässan i mässcentret i Böle, gick en snabb sväng på Oma Koti, Puutarha och Lähiruoka ja Luomu helheterna. Jag hittade fina golvalternativ och några häsloprodukter.
Vidare in till Helsingfors centrum för lunch, shopping, glasspaus och mera shopping. Hem kom jag, trött men med nya energi efter en hel dag borta hemifrån. Så skönt med en paus från hemma livet.
Före klockan slagit sju på morgonen hade Elin och Viggo redan tvätta fönster. Elin tyckte balkongsdörrens fönster var smutsigt då hon kollade när pappa åkte på jobb. Visst var fönstret smutsigt, fullt med kletiga fingeravtryck och dregel. Likadant fenomen går att skåda på många andra fönster hos oss. Eller gick. Nu är samtliga ytor torkade med trasa och fönsterputs. Stort tack till mina engagerade fönsterputsare!
Vi kan kanske säga att vi startat vårstädningen nu?
Jag skrev här tidigare att det är något kusinerna ska göra tillsammans. NU är det dags att avslöja det roliga. I slutet av maj åker barnen, jag, systers familj och vår mamma på solsemester för en vecka. Det om något ska bli skönt. Mest skönt att inte behöva göra någon mat i en veckas tid, men också skönt att få njuta av sol och värme.
Dessutom blir det spännande att för första gången åka med alla tre barnen. Måste fixa pass åt Aron. Extra pirrigt blir det då J lämnas hemma för att jobba och bygga. Tänk, ensam med tre på resa. Eller ja, ensam är jag ju inte, tre andra vuxna åker med. Men ensam förälder för mina barn, så lite speciellt känns det.
Barnen vet ännu inget, väntan blir ännu för lång. Men snart kommer det säkert fram, då vi med syster ivrigt planerar än det ena och än det andra.
Sol, värme, pool, god mat. Vi ska njuta och ladda inför en toppen sommar här hemma efter det.
När Danni i höstas skrev att hon hittat ett veckoschema och tagit i bruk det med Minea tjoade jag av glädje. Länge hade jag saknat ett schema till hjälp i vår vardag. Våra kvällar (och dagar) gick ut på att svara på frågor om vad som händer och när, utan att barnen egentligen förstod när det händer. Jag hade bara inte haft tiden eller energin att hitta en lösning. Då kom Dannis inlägg med ett veckoschema serverat på silverfat. Schemat var bekant för mej från jobbet och Viggo har ett veckoschema på dagis han också. Barnen tog till sej schemat på en dag. Sedan dess har vi varje kväll flyttat pilen och placerat ut bilder på veckodagarna utgående från vårt program.
Nu är det lättare för dem att se när det är klubb och dagisdag, när pappa bygger, när det är kalas och så vidare. Ibland blir det strul om vi gör något som inte är inprogrammerat, men för det mesta fungerar det bra. Vissa gånger kan bilden sättas in på efterhand, för det är viktigt för dem att schemat är rätt.
Jag går smått och funderar på att fixa något med bilder för att underlätta våra kvällsrutiner. Flera kvällar i veckan sköter jag kvällsrumban själv och det blir tungt då alla är trötta och ingen orkar koncentrera sej. Jag tänker att bilderna kanske kunde hjälpa barnen att lite mer självständigt och med lite mindre tjat klara av rutinerna. Tänker bilder som avklädning, wc, tvätt, tandtvätt, pyjamas, saga. Jag har bara inte klurat ut var det är vettigast att ha bilderna och om de ska gå att vända bilden när sysslan är gjord eller om bilderna bara som finnas där som hjälp. Vi får se hur det blir.
Det hänger fem par simkostymer på tork i vårt badrum och det luktar där efter. Den där klorlukten är bara inte trevlig alls. Vi har alltså varit till simhallen hela familjen. Arons första gång och allt. Visst var han förundrad, men stortrivdes.
Elin simmade med puffar på armarna och enligt sej själv kan hon simma. Hon var mycket ivrig på att få åka till simhallen, då två kompisar på klubben lärt sej simma på sin semesterresa. Till skillnad från Elin, kan de då simma utan simkuddar på armarna. Men roligt då hon klart blivit inspirerad av kompisarnas kunskaper och viljan finns att simma själv. Simkuddarna får sitta kvar ett tag till.
Viggo ville inte ha simkuddar, för han har inte haft dem då han simmat i simleken på hösten. Han höll sej där han bottnade i terapibassängen eller så höll han i kanten. Mera vattenvan är han än tidigare, men sin vana trogen mycket försiktig. Nu ska vi börja gå regelbundet och småningom bli tryggare i vattnet. Ja, Viggo simmar alltså inte ännu själv.
Jag fullkomligt älskar dessa dagar då barnet själv vill gå ut! Inte det vanliga tjatet och tjafset om vill och vill inte och ska och ska inte. Dessa dagar är kläderna på i ett nafs och jag bara sitter i tamburen och gapar och fattar inte att det kan gå så fort. För andra dagar tar det läääänge och när alla väl är påklädda är ingen på direkt gott humör.
Att det idag dessutom var så varmt att det gick bra att leka en stund utan fingervantar där i solen gjorde ju allt extra trevligt. Och Aron fick vara ute i bara skaloverallen, knäppte loss fleecefodret från den. Riktigt vår i luften.
Jag bakade semlor på förmiddagen. Som vi sedan åt med soppan syster hade med sej. Hela tiden hade jag i tankarna att ta några bilder på semlorna som den här gången blev riktigt snygga. Sedan blev det mellanmål och semlorna var ännu ofotograferade. Efter middagen insåg jag att det inte blev någon bild medan det var ljust ute, hur ljust det nu sen var den här gråa regniga dagen. Var redan färdig att ge upp, alternativt försöka ta någon bild med belysningen här hemma.
Efter ett kort velande beslöt jag att försöka med det lilla dagsljus som fanns kvar. Kameran i ena handen, tallriken med semlor i den andra och alla lampor släckta, förutom ljusslingan jag glömde märker jag på den nedre bilden. Tog några bilder där jag höll tallriken semlor nästan fast i fönstret för att få mest nytta av ljuset. Så nu har jag några bilder på mina fina keso-morot semlor. Smaken var det inget fel på heller, kan hända jag föråt mej på dessa godingar. Länge leve dagsljus!
En fin söndag eftermiddag med saknade vänner på besök. Jag var lite nervös före hur barnens lek tillsammans skulle löpa, då de inte träffats på jättejättejätte länge (om kalas i början av januari inte räknas). Jag oroade mej helt i onödan. Från första stund har de lekt. Det fanns till och med tid för att skuffa omkring på Aron i stora traktorn.
Vi hann leka ute också. Barnen började med att cykla runt. Elin fick se trampcykeln in action och jag tror det gjorde susen för henne att få se någon annan cykla fram på den. När den blev ledig klev hon snabbt ombord och ville ha hjälp att cykla. Nu var hon inte lika vinglig som tidigare.
Farbror-R kom ut med katten från garaget också, de blev snabbt gårdens sevärdhet nummer ett. Fem barn flockades kring honom och katten. Har jag förresten berättat att det är han som kommer att snickra ett matbord på 2 meter åt oss till nya hemmet? Det kommer bli det finaste bordet.
Söndagen avslutades som sej bör med bastu. Nu sover alla tre små liven och vi ska kasta oss i soffan framför Big Bang Theory maraton. Eller är det fina ordet söndagsmysa? Hur som haver, ha en skön söndagkväll och en bra start på sista hela veckan i mars! Det ni snart är det april. Helt sjukt.
Nu är påskgräset sått för iår. En och en halv vecka till påsk, det borde hinna gro, hoppas jag.
Vi var bjudna till vår farbror, min familj och min systers familj. Sex vuxna och fyra barn runt ett och samma matbord och det var inte ens trångt. Som tur har vi planerat ett långt matbord till nya hemmet sedan. Det slår aldrig fel att få sätta sej i ett färdig dukat bord. Lyxigt då någon annat planerat meny, handlat, förberett och hela köret. För bland det svåraste som finns tycker jag är att hitta på maträtter i tillräckligt stor variation.
Efter middagen lektes det med mina (och systerns) kusiners gamla leksaker. En söt dockvagn samt dockan med napp i munnen blev en favorit. Viggo sjönk in i riddarlek med playmobile figurerna. En rikedom att det finns sparat och att det dessutom är leksaker som inte finns i eget rum.
Självklart hade kusinerna tid för lite bus också. Och vi vuxna hade tid att prata ditt och datt mellan varven. Alltid roligt att hälsa på hos farbrorn.
Det hann bli kväll före vi körde hem igen. Barnen iklädda pyjamas och kvällsmål i bilen, bara att krypa ner i säng när vi kom hem. Den yngsta somnade i bilen och gick att flytta över i sängen. De äldre fick ännu höra ett kapitel från Bullerby boken före de somnade.