När Danni i höstas skrev att hon hittat ett veckoschema och tagit i bruk det med Minea tjoade jag av glädje. Länge hade jag saknat ett schema till hjälp i vår vardag. Våra kvällar (och dagar) gick ut på att svara på frågor om vad som händer och när, utan att barnen egentligen förstod när det händer. Jag hade bara inte haft tiden eller energin att hitta en lösning. Då kom Dannis inlägg med ett veckoschema serverat på silverfat. Schemat var bekant för mej från jobbet och Viggo har ett veckoschema på dagis han också. Barnen tog till sej schemat på en dag. Sedan dess har vi varje kväll flyttat pilen och placerat ut bilder på veckodagarna utgående från vårt program.
Nu är det lättare för dem att se när det är klubb och dagisdag, när pappa bygger, när det är kalas och så vidare. Ibland blir det strul om vi gör något som inte är inprogrammerat, men för det mesta fungerar det bra. Vissa gånger kan bilden sättas in på efterhand, för det är viktigt för dem att schemat är rätt.
Jag går smått och funderar på att fixa något med bilder för att underlätta våra kvällsrutiner. Flera kvällar i veckan sköter jag kvällsrumban själv och det blir tungt då alla är trötta och ingen orkar koncentrera sej. Jag tänker att bilderna kanske kunde hjälpa barnen att lite mer självständigt och med lite mindre tjat klara av rutinerna. Tänker bilder som avklädning, wc, tvätt, tandtvätt, pyjamas, saga. Jag har bara inte klurat ut var det är vettigast att ha bilderna och om de ska gå att vända bilden när sysslan är gjord eller om bilderna bara som finnas där som hjälp. Vi får se hur det blir.
