Fullt ös hemma hos min mormor denna regniga lördag. Fyra generationer kvinnor hjälptes åt att rensa i hennes övre köksskåp. Flera påsar ska iväg till någon som behöver sakerna mer, något kastas och några skatter flyttade hem till oss. Fin känsla att få hjälpa till att gå igenom sakerna. Nu är det nästan tomt i de övre skåpen.
Utrymme i skåpen, fullt runt kaffebordet. Min kusin med sin fina sambo gjorde oss sällskap på eftermiddagen. Roligt att få träffas och umgås en stund. Händer så sällan.
Aron är med på noterna genast då det ska plockas undan. Unda unda säger han och städar ivrigt. Utan tvekan följde han gärna med mej till roskisen också. Båda sa han flera gånger om där vi gick med varsin skräppåse till soporna.
Vår lilla pratkvarn. Förstår allt och lite till. Kan mååånga ord. Pratar med två och tre ords meningar. Händer det något spännande, roligt, tråkigt pratar han om det med oss om och om igen i flera dagar. Sedan kan det vara paus och plötsligt kommer han ihåg händelsen igen.
Förutom pratkvarn är han också ett fartunder som ständigt råkar ut för små törnar. Ofta stiger han upp, ber att någon blåser och fortsätter. Idag smällde det dock till lite mer. Han grät och hade ont. Jag så inte var han stött sej, men han kunde själv peka ut pannan. Och vilken bula han krockat åt sej sedan. Stackars liten.
Små nervösa, pirriga och ivriga gick vi in på förskolans gård. Där fanns redan bekanta ansikten och bara en av oss var pirrig mera och det var jag. Knappt hade han tid att säga hejdå min stora killen.
Under tiden vi lämnade Viggo på förskolan hade J fört Elin till dagis, suttit i tamburen en stund medan hon pysslade på avdelningen och åkt till bygget när hon gick ut för att leka.
Jag och Aron uträttade ärenden och kollade hur målandet av huset framskrider före vi hämtade Elin på dagis strax innan lunch. Hon hade haft det bra.
Medan Viggo fortsatte med sitt på förskolan grejade vi på hemma. Arons dagsvila for åt fanders och vi spenderade mycket tid ute. Elin cyklade på sin nya cykel, den hon fick i födelsedagspresent på kalaset. En Puky 16″ från Polkuped, förstås. Eva skickade också med en liten hälsning åt oss stammisar. Jag tycker om små företag och personlig service.
På tal om personlig service måste jag berätta om när jag beställde cykeln. Det var onsdag eftermiddag och jag hade bara inte kommit ihåg att göra något. Kalaset på söndag då Elin skulle få cykeln av min familj. Jag ringde Eva som glatt berättade att hon strax var på väg till posten och letade igenom lagret efter just den cykeln vi önskade. Den sista cykeln var rätt färg. Fick faktura och försändelsekoden på e-post. På fredag kollade jag med spänning på postens sidor om cykeln hade hunnit fram. Och den hade! Före posten stängde hämtade jag cykeln och lämnade den hos systern. På måndag kom lappen hem från posten att cykeln finns att hämta, underbart med koden. Ännu härligare med servicen jag fick och Evas bemötande. Parentesen slut och tillbaka till vår första förskoledag.
När vi sedan hämtade Viggo vid tre snåret var han lite så där. Han hade just kommit ut på gården. I bilen berättade han att vi kom för tidigt. Hans första dag på förskolan hade varit rolig. Han hade träffat famo i skolans matsal och allt. Imorgon ska det kanske bli någon uppgift att göra hemma. Jag hoppas han fortsätter trivas och gilla förskolan. Att detta inte var första dagens glans.
Imorgon börjar Viggo förskolan och Elin dagis. Svårt att säga vem av oss alla som är mest nervös. I en diskussion med Viggo vid läggdags sade jag att jag också tycker det är spännande när han börjar förskolan då inget av mina barn gjort det tidigare. Spännande är det också när Elin börjar dagis, förklarade jag. Fortsatte att det är pirrigt att bli ensam med Aron. Viggo tillade att när Aron börjar dagis blir jag ensam. Jag svarade att sedan börjar jag också dagis. Då skrattade vi båda.
Dagen Elin väntat på sen Viggo hade sitt kompiskalas var äntligen här igår. Elins eget kompiskalas. Vi bjöd in vännerna redan på förmiddagen och minimerade således väntan på festen. Ett mycket smart beslut så här i efterhand.
Vårt fina matbord med glasskiva från Lasiverkkokauppa.fi. Materiell lycka.
Tillbaka till kalaset. Elins önskemål var lätta att uppfylla. Hot dogs och glassbuffé. Ingen vanlig visa sjöngs för henne, utan hon ville höra Bää bää vita lamm före hon blåste ut ljusen i glassen.
Vidare önskade hon lek med kompisarna. Trion hade tid att leka tillsammans. I sandlådan, i trampolinen, i gungorna och i simbassängen. Glada kompisar skiljdes åt när kalaset var klart.
Och en glad Elin efter sitt första egna kompiskalas.
Igår på eftermiddagen fick vi den efterlängtade glasskivan till vårt nya matbord. Det har varit stressiga måltider de senaste veckorna kan jag erkänna. Det är inte bara en eller två gånger jag stått här mitt i måltiden och gnuggat bort jordgubb/blåbär/morot/tomatsås för att det inte ska sugas in i bordet. Nu är jag mera avslappnad igen.
Idag fick jag ett stort paket till låns från Canon. Fick kameran EOS M3 hem för test. Den andra prylen visar jag er en annan dag. Det ska bli roligt att fotografera med en kompakt systemkamera som inte väger något alls. Gillar den snygga läderremmen som hängde med i paketet. Saknade dock adaptern som gör att mina egna objektiv hade gått att använda.
Något jag aldrig tänkt på är väggkontakter och strömbrytare. Inte förrän Bostadsmässan. Där blev det klart för mej att vi kommer att få välja precis hurdana vi vill. Hjölp! Ska det bli Jussi som funnits i cirkus 20 år eller yngre impressivo eller något helt annat. Någon är rent vit och någon är naturvit. På sista bilden ser den vita listen inte vit ut då vägguttagen är rent vita. Sånt som ingen märker och tänker på, men sånt som nu stör mej oerhört. Det blir bra hur vi än väljer, men ångesten inför valet är enorm.
Först var det meningen att vi har fyra rum i nya husets övrevåning. Av vilka tre är sovrum och ett arbetsrum. Nu kommer vi att ha tre sovrum och inget arbetsrum. En dörr blev vägg och en vägg fick en öppning i stället och skapade ett stort sovrum åt oss föräldrar med en arbetshörna och en liten walk-in-closet. Allra allra mest stressar jag för att vi ska få ut allt av utrymmet tänkt för klädförvaringen. Hur gör man det liksom? För övrigt har vi inga stora tankar kring vårt sovrum ännu. Eller en sänggavel vill jag ha.
Diverse bilder tagna på Bostadmässan 2015 i Vanda.
Vår bastu kommer inte att bli färdig i första taget. När vi flyttar in i hemmet har vi en toalett och ett badrum i övrevåningen medan källarn ännu är halvfärdig. Vi har kommit mycket långt med bastuplanerna. Det är nu platserna för duschar, avlopp och toa ska bestämma. Sen när golvet är gjutet är det sent att ändra sej.
Vad kommer till utseende och stämning i bastun och tvättrummet har vi ännu tid att planera och drömma. På Bostadsmässan föll vi för bastun som hade mörk väggpanel och ljus lave. Breda panel på båda dera. Vår bastu kommer inte att vara i det minsta laget. Tanken är en lång och djup lave från vägg till vägg, lite som på sommarstugan.
I tvättrummet kommer vi att ha två duschar på motsatta väggar. På kortväggen mellan duscharna tänkte vi göra hyllor av något slag för schampon och tvålar. I omklädningsrummet kunde vi bra ha en lång bänk, som på bilden högst upp till höger, med lådor. På mässan fanns många olika vackra pallar, som på den nedre bilden, i samband med tvättrummen. En lång pall kunde jag gärna ha i vårt hem också. Alla bilder är tagna på Bostadsmässan i Vanda, med systemkameran eller min mobiltelefons usla kamera.