Gruppfoto, enskilt foto, syskonfoto, kompisfoto och kusinfoto. Det sistnämnda försökte vi oss på idag. Med dålig belysning i vardagsrummet. Med inte för pigga barn. Vi fick fyra kusiner på flera bilder. Ingen lika perfekt som bilderna från förmiddagens dagis- och klubbfotografering, men på allt sätt underbara bilder.
Idag har Aron varit född lika länge som jag var gravid med honom. 40 veckor och fyra dagar. Visst har jag gillat detta liv med honom på utsidan av magen betydligt bättre än slutrakan av graviditeten.
På morgonen började det plötsligt snöa. När vi åkte iväg till dagis var marken inte mycket vit. Jag hoppades att det inte var ett långvarigt snöväder, för ville inte gärna köra hem med sommardäck under bilen på snöslaskiga vägarna. Även om det var regn mellan varven var det snö (slask) som kom ner då vi åkte hem igen på dagen. Inte det minsta kul att köra kan jag säga då vägarna var riktigt vita. Men med rätt hastighet, speciellt i kurvorna, hade jag full koll på bilen hela vägen hem, förutom en halv sekund i en kurva mitt i en backe.
Medan jag bar in butikskassarna passade barnen på att smaka lite på snön. Som tur smakade lunchen bättre. En stund snöade det riktigt ordentligt och marken var nästan vit.
Det vackra varade inte länge, snabbt öste regnet ner. När de äldre barnen var ute i regnvädret fanns det ännu slask på marken att leka med. Men nu tror jag nog allt har regnat bort.
För en gångs skull var jag på rätt ställe vid rätt tillfälle. Jag gick in på Kappahl för att köpa collgebyxor åt Aron i storlek 80(!).Collegebyxorna var slut, men ut kom jag med en stjärngosse- och en luciaklänning. Luciaklänningen blev egentligen en storlek för stor, men det röda bandet fixar det och nu går den klänningen i några år. Ifjol då jag menade köpa dräkterna i fråga, var de redan slut. Nu har barnen kläder för Lucia i december.
Aron fick collegebyxor från Kappahl här i byn och Viggo en rock som var på reans rea och kostade 17€. Viggo har som dålig vana att äta på kragen på sin jacka. Nu svider det mindre om plånboken då jackan inte var den dyraste. Polarn o Pyret skaljackans krage har han nästan gnagat sönder på en månad. Så störande.
Danni döpte våra träffar till måndagsklubben och jag gillar vår rutin massor. Elin och Minni leker bra ihop och Viggo har plats i leken han med om han väljer att gå med. Det bästa är att ha någon att dela dagen med och kanske rentav hinna prata lite. Idag känns det som vi hann med många diskussioner.
När vi kramat hejdå klädde jag och de två äldre på oss för en stund på gården. Vi råkade tajma ett uppehåll i regnet som fallit hela dagen. Det smakade att andas frisk luft och barnen sprang av sej och hade traktor race.
I eftermiddags kurvade Linn-Sofie in på gården med bagaget fullt med Blingo kläder. En stund senare satt vännerna redan i soffan och vi fick se vinterns nya kollektion. Många fina plagg som plötsligt tilltalade mer än på bilderna på webben. Det blev ett par jeans åt mej samt ett smycke och ljusstakar. En blir ju hungrig av att shoppa och jag hade fixa till med två pajer samt en cheesecake och två olika sorts snittar. Där satt vi sedan med vännerna och försökte få muntur mellan tuggorna. Det blir för sällan man har tillfälle att pratas vid utan barn. Nu närvarade bara två små bebusiner som vi alla gärna gullade med. Tack fina ni för några timmars paus från vardagen!
Inga bilder på vare sej kläder eller gäster, men bjuder på maten.
Broiler caesarpaj. Märker nu att baconen saknas från dekorationen.
Paj med broccoli tomat, fetaost och soltorkad tomat. Inspirerad av Linn och Alpo.
Dumblesnittar och after eight-snittar. Recept från Baka med Frida.
Cheesecake med fläder och hallon.
Dagen grydde med den vackraste himlen. Vi beundrade med Viggo en stund. Sedan tog vi itu med dagens sysslor. Han med leken och jag med städning, matlagning och förberedelser inför Blingo imorgon.
Före lunch tvingade jag ut barnen och mej. Aron fick hänga med i bärsele, då dagensförsta tupplur avbröts av motorsågande grannar före den egentligen ens hann börja. Vackert vindstilla solskens väder och riktigt glada barn trots allt.
På eftermiddagen då det började skymma åkte vi till pappas grav. Sju år har passerat sedan han togs ifrån oss. Det går inte en dag utan saknad. Speciellt tungt känns det att inte ha honom här och lära känna barnbarnen. Och visst saknar jag honom i husbygget också, hur många andra fina som än är inblandade. Pappa är alltid pappa.
Det var precis så vackert på gravgården i skymningen som jag föreställt mej förra året då det blev ett tidigare besök. Detta var första gången vi var på plats som en fem personers familj. Elin undrade iår igen var mofa egentligen är. Inte lätt att förklara denna gång heller.
Köpte en pumpa Halloween till ära och gerberor i vackra höstfärger. Vårt pynt för Halloween var klart. Fick till och med gröpt och skuret i pumpan, annars hade den väl stått på bordet helt naturel. Valde att göra pumpan med glad min, söt som så.
Till vår mysiga fredagsmiddagen, den första denna vecka då hela familjen varit samlad, lös pumpan fint på bordet. Viggo och Elin var noga med att se pumpans ansikte och vi placerade om den några gånger för glada miner hos alla. Senare lös pumpan upp barnens mörka rum då de lekte. Mysigt.
Efter en dag med veckohandel, klubb, dagis, träffis med moster/syster samt kusin, lek och bus samt bastubad är det skönt att få somna på kvällen.
Nu är vi redo för helg. Imorgon firar Viggo Halloween på dagis och till eftermiddagen väntar vi J hem direkt efter jobbet. Det om något är lyx då han den övriga veckan kommit precis vid barnens läggdags efter en eftermiddag på bygget. Det ska bli skönt att ha lite familjetid också. På lördag hoppas jag vi kan åka en sväng till pappas grav och på söndag blir det Blingokläder här hemma tillsammans med Linn-Sofie. Inför söndagen får jag baka och fixa, kan erkänna att det ska bli det roligt att göra men svårt att välja vad som ska bjudas.
Länge har de bett och frågat när vi kan äta mellanmål från lekservicen. Idag var äntligen den dagen då jag orkade ställa till. Viggo började med att diska, skölja och torka kärlen. Elin hjälpte till lite grann, hon var inte helt på humöret efter vilan i detta skede. Sedan dukade de koppar och assietter åt oss tre samt valde servetter. Kaffekannan fyllde vi med äppelsaft. Sedan kunde vi sitta där runt bordet och leka mamma och pappa på café.
Efter bjudningen dukade vi undan och diskade alla tillsammans. Sist och slutligen behövde jag inte göra något utöver den vanliga serveringen kring mellanmålet, men det har bara känts som för mycket de flesta av dagarna.