Ett. Våghalsen själv är hur nöjd som helst då han vant ställer sej på Liikkurin och hoppar där. Som tur lyfter inte hans fötter då han hoppar, han böjer på knäna och säger något som liknar hopp.
Två. Materialisten i mej hurrar över dessa muggar för samtliga i familjen som nu ska pryda badrummet.
Tre. Den glade bagerskan som nästan helst själv bakat Marianne muffins.
Imorgon har Viggo första innebandyklubben. En klubb för barn i 5-6 års åldern där de får bekanta sej med grenen. Innespelskor köptes idag och sedan dess har han prövat skorna otaliga gånger.
En kort sählyträning drog pappan åt Viggo och Elin på vita vinden och skorna fungerar utmärkt. Svettband får Viggo låna (ett rent såklart) av pappan och sin drickaflaska har han plockat fram. Klubban ligger ännu på vinden, den får vi inte glömma.
Jag har på känn att morgondagen kommer att präglas av en ivrig och nervös liten man. Som tur får han leka av sej på dagis först, kanske glömmer han vara pirrig där. Jag är också nervös inför första träningen, tänk om det blir en total flopp och han inte vill gå igen? Samtidigt, tänk om detta är hans grej och en idrottsform för framtiden?
Hela familjen på gården på förmiddagen. Det var länge sen sist. Aron gick världsvant omkring, det klär honom att det inte finns just någon snö alls.
Viggo och Elin försökte söndra isen på lilla potten, utan att lyckas. Sedan hade de turvis tråkigt och ville in, tills de började köra omkring på varandra i den gröna gåvagnen, sedan ville de inte in alls.
Aron var i sitt esse, både katten och traktorn på plats. Undrar när han blir rädd för traktorn, skygg för folk och höga ljud. Eller kommer han att hållas som nu? Ivrigt intresserad för det mesta han ramlar över.
Något som bara skulle ta en halv timme av utevistelsen, tog till slut hela dagen (med tvättskum som torkade och en butiksresa under tiden). Att byta bilstol åt Aron och städa bilen samtidigt. Aron har hittills suttit i babyskyddet, men nu var det dags för ett byte. Vi var redan beredda att åka till bilstolsbutiken och för att få tre stolar att passa på bakbänken. Men icke sa nicke, stolarna vi hade sedan gammalt gick just precis in i bilen. Det var redan mörkt då J monterade stolarna, jag får ta bild när vi åker första gången.
Redan före jul klickade jag hem två iris light ljusslingor. Nu har den ena hittat en plats för stunden. Gillar de gråa tonerna och skenet slingan ger både i mörker och på dagen. Den andra slingan har en uttänkt plats, får bara se hur den platsar när julgranen flugit ut. Ska den slingan gå att tända, krävs en skarvsladd av många meter.
Lyktan på bilden såg jag på Stocka före jul, men köpte inte. Då jag såg samma lykta på rea efter jul, kunde jag inte låta bli att köpa hem den. Lyktan letar ännu efter sin plats i hemmet.
Det bästa med dagens butiksbesök var helt klart nya skidor åt Viggo. Han var väntat länge på att få skida och nu äntligen var det möjligt. Först då det börjat skymma hann vi ut. Skönt att barnen för en gångs skull var ivriga på att komma ut, det är de inte alla gånger nej.
Viggo for fram med fart, föll ibland och fortsatte glatt. Elin var först försiktig, men hon visste också precis hur hon skulle göra. Stavar hade vi inte, men det verkade gå bättre utan. Även om Viggo först tyckte det krävdes för att skida. En mycket lyckad skidpremiär. Jag fasar för när de vill ut i pulkabacken med skidorna, Viggo pratade redan om att åka i backe med skidor.
Jag tror bestämt att vi ska skaffa ett par skidor till oss vuxna också. Vi klarar oss med ett par skidor och egna skidskor åt båda. Sedan då barnen blir vanare skidåkare kan vi investera i ett par skidor till. I dagsläge är det bara bra att en rör sej till fots och hjälper upp barns som faller. Jag har inte skidat sedan kanske högstadiet, om ens då. Nu lockar det nog att skida igen.
Det hade inte snöat bara lite under natten, utan säkert 15-20 cm. Nu är det vackert så det förslår där ute. Jag fick några timmar för mej själv på vift på förmiddagen och det är länge sen det varit lika vackert att köra upp till motorvägen som idag.
Och själv var jag egentligen inte. En och annan annan var också ute på ärenden, men bra mycket lugnare än jag vågat hoppas.
En intressant detalj från färden. Ju större och livligare trafikerad väg, desto sämre var det plogat. Den lilla sandvägen vi bor längs drog längsta strået då den var fint plogad, medan Västerleden och 51:an får mer ris än ros vägunderhåll. Så där jag, nu vet ni det.
Sakta börjar stressen släppa, inte julstressen utan stressen i och med dessa förkylningar. För första gången på länge känns det som vi kan bli friska snart. Samtidigt tar en ny känsla över, ett lugn och en väntan på julen. Jag har egentligen inte förstått att det är jul om några dagar.
Denna söndag fick jag lämna hemmet och i sällskap av syster gå en stund på stan. Lite shopping och en hel del folk. Snön överraskade oss positivt också.
Sedan var det dags att gå till Musikhuset med syster, mamma och mormor på a capella gruppen Rajatons julkonstert. Och vilken konsert det var! De kan sin sak. Nu kan det gott bli jul.
Roligt med julen vet ni. Det ramlar in julkort efter julkort i postlådan. Det finns paket att hämta på posten dagligen. Idag ringde de från posten, ett paket jag beställt till en paketautomat var för stort och hon frågade om de får skjutsa det till vår dörr imorgon med posten. Jag bara, joo tack!
Ett av alla paket jag hämtat var denna la case de cousin paul ljusslinga i färgen Brooklyn. Färgerna är något helt annat då slingan är avstängd: svart, mörkgrå, grå, beige och naturvit. Jag gillar egentligen färgerna mer då lamporna inte lyser, trodde jag först. Nu har jag börjat gilla skenet då bollslingan är tänd också. Denna köpte jag på Stockmanns webshop då det i varuhuset bara fanns grälla färger kvar.
Vi besökte Lucia marknaden på stämningsfulla Wohls gård. Elin fick pyssla med Kyrkslätt Lucia samt tärnor, klart dagens höjdpunkt. Det fanns också möjlighet att dansa ringlekar med Lucia, men det tackade barnen nej till.
På hemvägen stannade vi vid Gårdsboden. Jag handlade mjöl, en vacker dörrkrans åt svärmor, glögg och jultårtor. Har inte ännu funnit energin att baka själv och dessa smakade precis som hemmagjorda.
När vi fick hem J från bygget bjöd vi nedrevåningen och farbror-R på Luciaglögg med jultårtorna och glöggen från Gårdsboden. Stämningsfullt och gott.
På eftermiddagen lämnade jag familjen hemma och åkte in till storstan Helsingfors. Det blev lite shopping och sedan styrelsens julmöte på restaurang. Med andra ord har jag fått äta gott i sällskap av andra vuxna. Det om något uppskattas.
