Vi hann till stranden i eftermiddags före molnen hann fatt oss. Ursprungstanken var Oitans strand där bredvid AngryBirds parken. Men på vägen såg det för molnigt ut in i landet och vi bestämde oss för en av Esbos havsstränder istället. Lyckat val, inte många fler än vi på Klobben och stranden är långgrund. Vattnet var inte precis varmt, men inga alger heller. Några roliga timmar med glada barn.
Jag var borta hemifrån i en och en halv dag. Så skönt att inte vara mamma till 100% hela tiden. Att en stund få ägna tankarna åt annat, utan att bli avbruten. Men visst började jag sedan vänta på att få komma hem till busarna. Väl hemma var allt som förr. På riktigt roligt att vara hemma igen.
Vad gjorde vi med sambon? Jo, vi åt lunch på friends & brgrs varefter vi åkte tåget längs nya ringbanan och gick på bostadsmässan i Vanda. Bostadsmässan gav oss idéer till husbygget, allt från takpaneler till golvlister och väggkontakter. Jag går in på detaljer en annan dag. Mycket behövligt att tillsammans ha tid och energi att funderade på huset. Efter mässan blev det shopping, terrass och middag på Patrona. Till sist stupade vi utmattade i säng på hotellet. Idag inledde vi med frukost på hotellet. Sedan skiljdes vi åt, jag gick på stan och han åkte hem till barnen. Eftermiddagen spenderade jag på mammas jobb där det bjöds på hennes 60 års kaffe.
Efter en hel dag på vift börjar tankar så smått rikta in sej på det som komma skall. Imorgon lämnar vi barnen hos sina farföräldrar och åker själv på Bostadsmässan till Vanda och på övernattning till Helsingfors. Det ska bli så skönt att i ett dygn få vara självisk och prioritera sina egna önskemål och behov.
En vecka semester bakom oss nu. Jag funderade här en dag vad som egentligen skiljer semestern från vardagen. Jag och barnen har ju trots allt semestrat hela sommaren igenom. Eller det har ju känts mest som vardag.
Inte är det mycket som är annorlunda på semestern jämfört med vardagen. Alla sysslor och måsten finns ju där. Samtidigt är känslan annorlunda än om vardagarna. Svårt att förklara, men det känns inte lika som vardag. Lite lättare, lite muntrare alltid mellan varven.
Det som är mest olikt vardagarna är tiden tillsammans med familjen. Eller tiden med J närvarande. De dagarna han bygger gör han det den tiden han vanligtvis jobbar och sedan kommer han hem. Rena lyxen att få dela eftermiddagen och kvällen. Det mår vi alla bra av. Plus de dagar han har byggledigt har vi ju sedan tid för vad som hela familjen.
Dessutom har vi tagit som vana nu under semestern att äta lunch eller middag på restaurang ibland. Det är bara för skönt att slippa tänka på maträtter och att tillreda maten. Allt som oftast äter vi hemma och vet ni att då vara två närvarande på eftermiddagen då middagen ska tillredas det om något är guld. (Nu ska vi då inte glömma att svärmor ofta är hemma de dagar J bygger och ställer upp i vått och torrt, det är guld det med.)
Emil i Lönneberga på Raseborgs sommarteater i år blev sommarteaters debut för både Viggo och mej. Viggo gillade pjäsen mycket. Han hade följt med Emil hela tiden sade han. Jag tyckte också om teatern, det fanns något för den vuxna publiken också. Kul med nya inslag och vinklar, att de gjort det hela lite västnyländskt också då karaktärerna pratade dialekt.
Det blev en utfärd till Saltfjärdens fågeltorn här i hemknutarna. Från den lilla parkeringen såg vi själva fågeltornet, inte många hundra meter att gå med andra ord. Det passade oss utmärkt.
Jag fick hjälp att spänna fast Aron i bärselen på ryggen. Bär honom mycket sällan och är inte alls insatt i hur jag ska få upp honom utan hjälp. Det var skönt att ha honom på ryggen och efter den första reaktionen njöt Aron också. Det kan med andra ord bli flera utfärder av detta slag.
Där gick den lilla stigen mellan åkern och vassen. En mycket vacker omgivning med allt sitt lugn. Det susade i säven, annat ljud hördes egentligen inte, förutom oss då.
Med kamerans zoom objektiv och en kikare kollade vi runt. Lite fåglar och en hel del kossor på grönbete såg vi. Barnen tyckte det var roligt att vara uppe i höjden och se sej omkring.
Elin fyllde fyra år idag. Vi har firat henne enligt många av hennes önskemål. Sång och presenter på morgonen, lek i Angry Birds parken, kladdkaka. Maten hon önskade, spenatsoppa och morotssoppa uppfylls en annan dag. Det blev istället köttbullar på Ikea till lunch och muurikkaplättar till middag efter en hot dog. Hon var hur nöjd som helst över dessa rätter också.
Några samtal fick Elin också och så fint hon kan prata i telefon numera. Berättar och svarar och orkar koncentrera sej en stund.
Vi tänjde något smått på regel om antalet hoppare i trampolinen. Men bara för en kort stund.
Är så glad över vårt stora matbord. Elva personer runt bordet (Leo i famnen på Danni) och två till får lätt plats.
Högen med plättar och alla de goda tillbehören. J stekte plättarna på muurikkan. Jag stekte några plättar utan ägg på stekpannan. Det gick hur bra som helst, plättarna såg ut som vanliga och lär ska ha smakat gott också.
Grattis älskade fyra åringen!
Bland allt packande av allt från shorts till softshell jackor glömde jag sätta in minneskortet i kameran. Detta märkte jag när vi köade för att få köra ombord på färgan över till Skåldö. Gissa om jag var besviken på mej själv. Min mobiltelefon tar inte de bästa bilderna, men dem får vi leva med nu i detta inlägg.
Det blev en typisk finsk sommardag på vännernas holme. Barnen underhöll sej hängmattan och vi njöt av sällskapet. Barnen var överlyckliga över båtfärden. På hemresan planerade de sina egna motorbåtar de ska ha som stora. Viggo ska köra sin motorbåt, som självklart är snabbare än Elins, på torsdagar då han har semester.
Fredagen som började med ett åskväder och ösregn slutade med solsken och 40 års fest. Att kunna sitta i ute på terrassen i långbord var inte en självklarhet på morgonen, men oj så skönt solen värmde sedan. Mycket god mat hade värdparet fixat, drickan var det inget fel på heller och skratt fanns det gott om. Ett lyckat sätt att inleda den fyra veckor långa semestern. Tack för festen Fredi och Jenny!
De stunder jag är själv med bara två barn känns fina. Det finns tid på ett helt annat sätt än då alla tre barnen är närvarande. På eftermiddagen medan Viggo lekte hos Noah var vi på tremis med Elin och Aron. När vi landade hemma efter en tur till Lastenhuone i Finno var det sommar på fullt.
Vi fick hjälp av famo att få luft i simbassängen och vattenpumpen igång, sedan fyllde vi poolen. Två lyckligare simmare fick man leta efter.
Elin lärde Aron att krypsimma och han tjoade fram i den lilla poolen. Elin däremot tog sats och hoppade i poolen, sovande som hon själv sa då hon blundade samtidigt.
När Viggo landat lyckligt hemma blev det ett kvällsdopp för alla tre. Och flera skutt i trampolinen. Först när Aron lagt sej kom de äldre barnen in. Det är sommar om något då de trivs ute till sena kvällen (klockan 19).