Det var en ledsen liten här hemma då det gick upp för henne att vi inte åker på klubbens julfest idag. Hon hade sett framemot dagen och tyckte vi kunde åka i varje fall. Vi stannande hemma och ordnade en egen julfest här. Barnen klädde sej i Lucia- och stjärngosse kläder samt tomteluva och sedan sjöng vi några sånger. Efter lunch blir det pepparkakor. Det var allt som behövs för nöjda barn.
Detta har inte precis varit den friska hösten för vår familj, det känns som förkylningarna stått på rad utanför dörren och väntat på att komma in. Nu har vi åter däckat i halsont, feber, snuva och allt det där. Till råga på allt är undertecknad också berörd. Det har värkt i min kropp hela dagen lång och till slut visade termometern till och med 37,5 grader. Jag vill inte veta hur det känns med mera feber då detta varit pina då det inte går att själv ligga under filten på soffan som hemmamamma. Avslutar med en pärla, en bild på trion i april detta år.
På eftermiddagen lämnade jag familjen hemma och åkte in till storstan Helsingfors. Det blev lite shopping och sedan styrelsens julmöte på restaurang. Med andra ord har jag fått äta gott i sällskap av andra vuxna. Det om något uppskattas.
Efter Viggos dagis julfest på morgonen veckohandlade barnen och jag. Som belöning köpte vi smaksatt kvarg åt oss, vilket vi annars gör sällan då det blir godare att göra själv. Men då det står pepparkaka på burken är vi lätt övertygade så här i juletider. Kvargen levererar, den smakar gott. Blir nog lite sugen att pröva blanda själv, hur svårt kan det vara med kvarg och pepparkakskrydda?
Jag kom också ihåg Julradion, som sedan spelade resten av eftermiddagen. Lätt, då en inte själv behöver hitta tervliga julsånger på en CD-skiva eller spotify. Även om alla stycken som spelas inte är toppen toppen går det att ha på i bakgrunden.
Andra ronden pepparkaksbakning med barnen var lika mysigt som första gången. Nu dekorerade vi pepparkakorna också.
Men alltså den där färdiga kristyren som går att köpa i butiken, hur trög kan den vara. Jag hade ont i fingrarna efter att vi dekorerat två plåtar pepparkakor. Nästa gång ska jag försöka orka blanda till egen kristyr och kanske ha tummar kvar efter dekoreringen.
Vackert och fascinerande det här med vatten som fryser till is hör ni. Jag har inte tänkt på det förut, men när jag kollade på bilderna jag tog ser jag de fina mönstren. Det ser lite ut som vattnet frusit mitt i rörelsen.
Jag stack ut min näsa på förmiddagen. Ingen anna ville följa med, därmed blev det bara en snabb tur med skräpet i ena handen och kameran i den andra. När båda händerna var lediga att fatta tag och kameran njöt jag några minuter av tystnaden och lugnet. Ja, jag njuter av att se omgivningen genom kameralinsen, jag får själv välja vilka delar jag ser. Ja det var tyst, bara en korp flög över med ett himla liv, annars var det tyst. Och vackert. Se själv.
Nu ska ingen bli skrämd, Aron lämnades inte ensam inne med de två äldre, han låg i sin vagn och sov gott på balkongen.
Aron blev tio månader för några dagar sedan. Nu om någonsin känns det nog som vår baby inte längre är en baby. Han går hellre än kryper. Pratar Titta! Dää! Mamma! Inte efter varandra som i en mening, utan han använder orden enskilt. Aron vet vad han vill och kan ganska bra uttrycka sej just med de där tre orden och genom att peka. Han vill gärna vara i famnen och pekar vart han vill och se på något speciellt. Han lär sej nya färdigheter konstant och gillar att upprepa en handling. Det är inte samma kille som lägger sej på kvällen som vaknade den morgonen.
I kväll lekte vi tre personers familj då de äldre barnen somnade tidigt. Rena rama lyxen att få följa med minstingens framfart ostört (det händer inte värst ofta). Hur han försökte komma åt köksredskapen som hängde på krokarna i lekköket. Hur han försiktigt klättrade upp och ner på barnpallen. Hur han lät sej fascineras av spisens lampor och inte riktigt förstod hur de fungerade. Hur han vispade, penslade, blåste och drack. Härliga älskade upptäckare, Tack för kvällens lek!
Första advent är här och samtidigt sista november. Nu är det inte långt kvar till jul. I morgon är dagen här som de äldre barnen väntat på, första december med julkalenderns första lucka.
Jag behövde inte gå runt huset för att hitta ett underlag för adventsljusen. Det fick bli en bräda från bygget. En bit som blivit över från en husknut. En rosett per ljus och jag är mycket nöjd med den enkla skapelsen.
Vi vaknade till en vackert vit lillajuls morgon. Det tog inte länge så var det en minne blått och slasken ett faktum. Men det var vackert en stund i varje fall.
Viggo, Elin och jag plockade med J från bygget och gick på julbasar på Lindal lekis. Barnen deltog i mete, vi köpte lotter och vann med en(!!), åt risgrynsgröt och pratade med vänner och bekanta.
I metepåsen fanns förutom godis små (mc donalds) leksaker som varit i flitigt användning hela dagen.
När skymningen föll hade lillajultomten lämnat paket under vår gran och under famos gran.
Vi umgick framför brasan och drack glögg. En skön lillajul må jag säga!
I morgon ska adventsljusen fram. Jag har ett stort problem, hittar inte mitt fat jag har för blockljusen i vår adventsljusstake. Jag får väl gå ett varv runt huset på morgonen och se vad gården bjuder på för material.