Sagoborgen

Halloween (och allhelgona)

Publicerat oktober 31, 2015 av anni

Vi firade Halloween på eftermiddagen med vår lilla familj. Vår pumpa blev aldrig karvad, ni kan kolla in denna galet fina kattpumpa istället.

Vi åt middag, knakisar, köttbullar och fransiksar som vi hittade på andra namn åt. Med blooood förstås. Uppskattat av både Elin och Viggo. Aron var mest förundrar. Till efterrätt åt vi spindelcupcakes och barnen drack mumiesaft.

Sedan blev det reflexjakt med ficklampor på den kolsvarta gården. Aron gick mest och lös alla i ögonen medan Viggo och Elin rusade runt gården på jakt efter reflexer. En reflex är ute någonstans ännu, den hittar vi imorgon när dagen ljusnar.

Nu sitter jag här och tycker att det är lite trist att vi inte kom iväg oss till pappas grav. Vi hade all möjlighet, men jag ville åka när det är mörkt och våra kvällar är ännu för korta. Idag klarade jag inte av att kompromissa och åka då det var ljust. Så mindre allhelgona och mera halloween hos oss idag. Tänker samtidigt att det går att tända ett ljus på graven vilken annan dag som helst. Men jag vill gärna göra det på allhelgona också. Han finns i tankarna alla dagar, pappa/mofa. Sörjer att han inte fått träffa barnen och att de inte fått träffa honom. Saknar så det stundvis gör ont.

Dekorera spindlar

Publicerat oktober 31, 2015 av anni

Jag bakade cupcakes sent igår kväll och barnen fick dekorera dem. Med chokladknappar, strössel och Snören blev det galet fina spindlar. Att baka, eller dekorera, med Viggo och Elin var en rolig grej att göra tillsammans. Inte svettigt och jobbigt som då de var yngre.

Veckans bästa dag

Publicerat oktober 30, 2015 av anni

Det har stormat en hel del hos oss denna vecka. Inte lätt att vara fyra år. Idag hade vi det bra, bara ett stort utbrott som ekade över hela skolcentret då jag parkerade bilen i fel ruta och benen var för trötta för att promenera och jag vägrade bära två barn. Efter det har det varit en rätt lugn dag. Och en mycket roligt dag.

När vi lämnat Viggo på förskolan iklädd ninjadräckt, Halloweenfest ni vet, tog vi god tid på oss att komma tillbaka till bilen. Några minuters promenaden tog en timme. Vi stannade vid museiområdet och lekte. Tre barn som med humöret på topp klättrade och klev, hängde och rullade och klättrade och klev lite igen.

Denna fredag kan kort och gott klassas som veckans hittills bästa dag. Första kvällen denna veckan jag inte är totalt utmattat och nedstämd. Trevlig fredagkväll kära ni!

Ut i skymningen

Publicerat oktober 29, 2015 av anni

Det är nu det börjar vara mörkt då man vill gå ut efter middagen. Trist. Men behöver man frisk luft och utrymme att röra på sej behöver man. Vi hinner inte heller ut alla dagar före middagen, av olika orsaker. Orsaker som att Aron sover så länge, de äldres ska hämtas från dagis och förskola, middagen ska tillredas. Idag var vi en stund och tog i bruk cykellamporna Eva skickade åt barnen i samma paket med Elins nya cykel. En annan dag ska vi ta ut ficklampor, bara jag kollat att tillräckligt många fungerar. Gäller att vara kreativ när mörkret faller på och här ute inte finns annan belysning än den lilla gårdsbelysningen.

Då allt blir fel

Publicerat oktober 27, 2015 av anni

Vissa dagar, som idag, är egentligen riktigt bra dagar fram till en viss punkt. Denna måndag var denna stund, som förändrade allt, kommen lite efter klockan tre på eftermiddagen. Efter det kändes inget mera bra och den glada känslan som funnits fram tills då var som bortblåst.

Så fort vi stängde porten till dagisgården började det, gnället, pirret och gråtet. Allt var fel och inget var bra. Det var fel att jag inte hade mat i bilen, men jag fick inte starta bilen för att åka hem. Det var fel på musiken i bilen. Middagen som väntade hemma på uppvärmning ville inte ätas, men allternativ fanns inte. Det var kallt att stå på gården, men det dög inte att gå in. Det var fel att bildörren blev öppen, även om jag lovade stänga den.

En timme efter att allt börjat satt vi kring matbordet och slevade i oss uppvärmd leverlåda. Det var ett snabbare allternativ jag hittade i kylskåpet än köttsåsen som hade krävt kokt potatis som inte var kokt. Under hemresan kom jag bara inte ihåg att lådan fanns hemma. Humöret började stiga lite grann när energinivån steg, men inte tillräckligt. Resten av kvällen var motgångarna inte lika många som under den där hemska timmen, men de fanns där.

Jag kom aldrig ur den uppgivna känslan jag hamnade i då på eftermiddagen. Känslan då inget jag gjorde eller sade vare sej räckte eller dög. Jag hade behövt tre famnar och minst åtta armar under den timmen. Och en teleporter som snabbt tagit oss hem. Mest av allt önskar jag att timmen mellan 15 och 16 inte existerat idag. Då kanske jag hade varit på bättre humör och orkat vara med barnen resten av kvällen. Nu kändes det bara som ett måste. En ny dag imorgon igen.

Doptårta med ugglor

Publicerat oktober 26, 2015 av anni

Jag hade äran att baka tårtan till gårdagens dop. Önskemålen var choklad och hallon i själva tårtan samt uggla eller fjärilar. Efter ett snabbt googlande var det riktigt spännande att börja modellera en uggla.

När första ugglan var färdig, den som kom att bli storasystern, blev jag biten av en modellerings flugan och ville inte sluta. Det blev till slut hela familjen, pappan, mamman, storasystern samt dopbarnet.

Jag spacklade tårtan med en chokladfrosting då föräldrarna inte bryr sej om sockermassa. Tryckte också ut några blad i sugarpaste att dekorera tårtan med. Under varje uggla placerade jag en cirkel av sockermassa. Nu kom inte ugglorna i direkt kontakt med frostingen och hölls därmed prydliga för att sparas som minne.

Dopdagen

Publicerat oktober 25, 2015 av anni

Systerns dotter, mosters gulle, gumors ögonsten döptes idag. En fin tillställning med nära och kära. Återkommer med detaljer på tårtan och tossorna. Nu är jag slut som artist och ska ta natten.

Nya sovplatser

Publicerat oktober 24, 2015 av anni

Tills idag har Viggo och Elin delat rum. De har sovit i våningsäng sedan Elin lämnade spjälsängen. Aron har sedan han föddes sovit med oss i samma rum i egen säng.

I det nya hemmet är det tänkt att Viggo ska få eget rum och de två yngre delar rum. Vi tog tag i det nu redan. Tänkte att det kan vara på sin plats att inte ändra på allt först när vi flyttar. Det blir en stor förändring oberoende att flytta. Därför bar vi omkring sängarna idag.

Vår säng ut ur sovrummet och in bakom soffan i vardagsrummet. Elins säng i samma rum med Arons. Viggos säng blev ensam kvar i barnens rum. Först fick hans säng en ny plats, men han valde att få den flytta till den bekanta knuten igen. Det kändes konstigt för honom att sova ensam. Aron och Elin hade det lite pratigt och fnittrigt före de somnade. Aron är ju van att somna ensam även om han är van att vi sover med honom under natten. Nu ska vi vuxna också lära oss att sova på ny plats. Jag kommer säkert att gå in i väggen på natten på väg till toaletten.

Imorgon får vi fortsätta bära omkring leksaker och möbler. Allt hade vi inte tid att få på rätt plats före de små lade sej för natten. Jag tror vi är ett steg närmare leksaksfritt vardagsrum när vi möblerat klart. Skrattar nästan högt, vårt vardagsrum kommer nog inte att bli leksaksfritt på en tid. Barnen tenderar bära dit ett och annat och sällan hittar sakerna sina egna platser när de lekt klart. Men lekköket och en liten leksakskista hoppas jag flyttar in hos Aron och Elin.

Egna pengar

Publicerat oktober 23, 2015 av anni

Dagens bild är riven ur arkivet, tagen i september. Jag och dessa tre har shoppat idag. De två äldre har handlat med sina egna pengar. Viggo gjorde ett ordentligt förarbete, han läste legokatalogen mycket noga och valde till slut ut vad han ville köpa. Inte det lättaste bara att hitta den sats han valde ut. Våra stora marketar levererade inte. Br-leksaker i Esboviken räddade vår fredag och shopping. Elin köpte också ett litet paket med lego åt sej. Aron handlade leksaksbilar för mammas pengar, han har inga egna ännu. Han har inte ens en egen börs.

På tal om barn och pengar. Vi inser nu att det börjar vara dags för någons form av veckopeng, månadspeng, någon peng ibland åt barnen. Hur gör ni andra som har barn i den åldern att de får pengar att själv styra över? Eller ni som inte har det, hur tänker ni?

Nu behövs vi alla

Publicerat oktober 22, 2015 av anni

Ute på gården i den kalla hårda blåsten med en lycklig lilleman. Han om någon trivs ute. Vidare till något helt annat. Jag har hela dagen gått och varit lyckligt omedveten, kom hem och läste e-posten. Bland all reklam och allt strunt fanns några mail som fick mej att stanna upp. Något som får det att vända i magen och krypa i kroppen, på ett dåligt sätt.

Det handlar om lagen om småbarnspedagogik. Lagen som trädde i kraft för tre månader sedan. Nu i och med alla sparåtgärder som ska göras i detta land ska de gå och ändra i den lagen samt dagvårdsförordningen. Det ska skäras i den subjektiva rätten till småbarnspedagogik, alla ska från nästa höst inte lägre ha lika rätt. Sedan beror det på hur barnets föräldrar jobbar, studerar eller är arbetslösa hur länge barnet får delta.

Det jag personligen ser som något ännu värre än ändringen i subjektiva rätten är ändringarna som gör i relationen vuxna-barn i dagvården. Från det nuvarande med en fostringsansvarig vuxen per sju barn stiger antalet barn till åtta per vuxen. Läs mera här. Barnträdgårdslärarförbundets ordförande Anitta Pakanen var snabb att kommentera följder med de nya ändringarna. Stressnivån kan stiga till för hög hos en del barn, så högt att den inte normaliseras under nattensömnen. Sjukdomar sprids ännu mer än med det nuvarande antalet barn, vilket medför sjukfrånvaro för barn, personal och föräldrar. Att barnens utsätts för ännu fler sociala möten dagligen är ju ett faktum, men att se det i som siffra 250 nya situationer låter mycket. Pakanens åsikter finns här på finska.

Det vi nu kan göra är att skriva under medborgarinitiativet för att bevara gruppstorlekarna och subjektiva rätten. Här hittar ni medborgarinitiativet som Vain Kaksi Kättä ligger bakom. Skriv gärna under och dela länken till alla ni känner. Våra barn är vår framtid. Vi kan inte spara in på deras bekostnad.

Ursäkta alla länkar, men känns som det är lättare att ni läser själv än att jag försöker referera texterna åt er.