Det är nu det börjar vara mörkt då man vill gå ut efter middagen. Trist. Men behöver man frisk luft och utrymme att röra på sej behöver man. Vi hinner inte heller ut alla dagar före middagen, av olika orsaker. Orsaker som att Aron sover så länge, de äldres ska hämtas från dagis och förskola, middagen ska tillredas. Idag var vi en stund och tog i bruk cykellamporna Eva skickade åt barnen i samma paket med Elins nya cykel. En annan dag ska vi ta ut ficklampor, bara jag kollat att tillräckligt många fungerar. Gäller att vara kreativ när mörkret faller på och här ute inte finns annan belysning än den lilla gårdsbelysningen.

Med all kärlek till mina barn, men så skönt att det äntligen är tyst i huset. Det har minsann varit en dag med full fart från morgon till kväll. Törnar av olika slag, avsiktliga och oavsiktliga. Alla som har ärende på en och samma gång och ingen som hinner vänta. Ni kan gissa att en då känner sej otillräcklig på alla sätt. Nådde botten också, sade åt barnen att jag inte orkar, vill bara bort hemifrån. Sedan var jag tvungen att förklara mej och försäkra dem att jag som mamma inte har möjlighet att försvinna och bara lämna dem ensamma. Att sådant idag.

Bjuder på bilder på de bättre stunderna från denna fredag. En ny dag imorgon.

Med bilen fullpackad med barn och cyklar körde vi iväg till gamla hoodsen. Vi hade så bråttom iväg att sladden till bilvärmaren fick hänga med den också.

Det var tunt med dimma när vi startade och längs vägen blev det bara tjockare och tjockare. Flera gånger kändes det som vi kommit till vägs ände då dimman låg som en grå mur runt oss. Elin uttryckte det Vi kan kalla det dimma dagen.

Vägen tog inte slut. Vi kom fram till gamla hemmets parkering och blev mötta av vännerna där. Vi fick en rolig dag tillsammans med många varv runt gården på cyklarna, bland annat.

Idag lyckades jag klä oss rätt, inte som igår. Elin behövde inte gråta efter en overall, nu fanns det en att ta på. Igår fanns det inte och inget annat dög egentligen. Aron hölls varm där han bussigt satt i vagnen under mamma bootcamp passet. Jag hade lagom varmt och lite för varmt under träningen, så där som det ska vara.

Efter bootcampen var det Arons tur att göra något han gillar. Leka ute. Onsdagar är rätt tråkiga dagar för Aron. Förmiddagarna vill bli ett evigt sittande, i bil och i vagn. Då gäller det att försöka ha resten av dagen mera aktiv för honom. Inte lyckades det heller alla gånger, då storasyskonen ska hem från dagis och förskola och Aron igen får sitta i bil.  Vi får satsa på aktiva dagar de övriga dagarna i veckan och inse att onsdag är en passivare dag för lillkillen.