Med all kärlek till mina barn, men så skönt att det äntligen är tyst i huset. Det har minsann varit en dag med full fart från morgon till kväll. Törnar av olika slag, avsiktliga och oavsiktliga. Alla som har ärende på en och samma gång och ingen som hinner vänta. Ni kan gissa att en då känner sej otillräcklig på alla sätt. Nådde botten också, sade åt barnen att jag inte orkar, vill bara bort hemifrån. Sedan var jag tvungen att förklara mej och försäkra dem att jag som mamma inte har möjlighet att försvinna och bara lämna dem ensamma. Att sådant idag.

Bjuder på bilder på de bättre stunderna från denna fredag. En ny dag imorgon.