Lördagens friska luft

Publicerat februari 28, 2015 av anni

Nästan två timmar ute på gården i eftermiddags. Mycket sand och vattenlek som resulterade i glada, smutsiga och våta barn. Bäst att komma ihåg regnbyxor och vattentäta handskar en tid framöver, då behöver inte mamman stressa om våta fingrar och tår.

Cyklarna plockades givetsvis fram. Elin susar omkring med den största Puky balanscykeln och Viggo trampar omkring med sin cykel. Sadeln och styret på den minsta balanscykeln var ännu i högsta läge, bara vi får dem sänkta får Aron stifta bekantskap med den. Sandvägen är isfri här utanför oss, dags att våga sej ut på vägen med våra cyklister. det går att vända när snö och is tar över vägen.

Dagens utevistelse avslutades med sandänglar på ett litet snöigt område på gräsmattan. En sandängel är ett som en snöängel, men ängeln blir brun av all sand som lossar från barnens kläder. Ett utmärkt sätt att få in något mindre sand med de våta overallerna.

Sand vs snö

Publicerat februari 27, 2015 av anni

På ena sidan av gården är sandhögen snöfri och välkomnar till sandlekar. Mittemot finns en minst lika stor ploghög med snö som till en viss mån lockar till lek. Sandhögen drog det längre strået idag då tre av fyra valde den som lekplats. Gården börjar överlag vara snöfri så här i slutet av februari. Fåglarna kvittrar och tranor/svanar hörs högt i skyarna. Tänker det på riktigt bli vår? Inte mej emot, bara det blir vår ordentligt och inte vinter igen om några veckor. Snart har sandvägen smultit så vi kan ta första cykelturen på hemmavägen också. Det väntar jag på mest.

Vattenpölar och vattendroppar

Publicerat februari 19, 2015 av anni

På förmiddagen lekte vi med Hoppa på korten och byggde upp en kort redskapsbana på vita vinden, allt för att få utlopp för energin och slippa gå ut i gråa vädret. Kinderna blev röda och ingen hade kallt utan varmt och roligt.

På eftermiddagen räckte det inte mera med vindens utrymme utan vi måste ut. Barnen var av annan åsikt, som de flesta gånger vi ska ut. Väl ute njöt de för fullt. Aron stampade i första bästa vattenpölen och klappade katten, Viggo och Elin lekte i sandhögen och peffisbacken var förstås i flitigt användning. Till middagen hade de rödkindade barnen inte stor lust att komma in, så roligt var det på gården.

En längtan kryper på

Publicerat februari 18, 2015 av anni

Vilket vårväder idag igen! Vi passade på att åka peffis och pulka med vänner i något som lätt blir vinterns häftigaste backe. Inte en lång backe egentligen, men desto brantare och vilken fart det blev. Jag åkte själv längs isbanan utan något alls och jisses så det löpte. Barnen skrattade högt och högre för var åk.

När vi åkt färdigt blev det lek i lekparken. Största favoriten blev en liten vattenpöl och droppande vatten. Vattenlekarnas tid närmar sej igen. Bäst att med andra ord kolla regnbyxor, -hanskar och gummistövlar, att de ännu passar från hösten och att de är hela.

Dagar som denna gör att längtan efter våren växer, samtidigt känns det onödigt tidigt då det enligt kalender kan bli hur mycket vinter som helst ännu. Jag ska försöka dröja före jag börjar vänta på vår, det blir annars en för lång väntan. Njuter för fullt då det plötsligt bjuds på en vårig dag för tidigt.

Ute i kapp med solen

Publicerat februari 16, 2015 av anni

Vi var ute ovanligt tidigt imorse, strax innan klockan nio. Solen höll precis på att stiga upp över trädtopparna och färgade naturen vackert då vi kom ut. Vår egen pulkabacke är en riktig fartbacke just nu. Skaren som skapades då kylan kom gör att en far ut på åkern igen skillnad om det är med peffis eller rattkälke en åker. Skaren gör det lättare att gå på snön, men samtidigt blir marken hård att falla på. Det har stackars Aron fått uppleva några gånger och nu är han riktigt röd om näsan.

Tänk om hela sportlovsveckan blir lika vacker. Med dessa ord regnar det säkert resten av veckan.

Solsken och skratt

Publicerat februari 6, 2015 av anni

Så kom kvällen idag också. Inte en stund för tidigt. Det känns som dagen präglats av gråt, orättvisor, gnäll och skador. Samtidigt vet jag att de fina stunderna är minst lika många och säkert fler. Det är bara lätt att det negativa får ett övertag till slut.

Jag vill inte komma ihåg allt gnäll och gråt. Jag vill komma ihåg att Viggo och Elin har haft fina lekar med duplo, att Aron och jag lekt med duplo, att Elin, Viggo och jag bakat pätkis cookies och att vi alla tillsammans kollade ett Pippi avsnitt och åt popcorn.

Vi var ute också i solskenet. Riktigt vår kändes det som. Ingen ville åka pulka utan gunga istället. Med två gungor och tre kan det bli kämpigt. Som tur var det inte det idag. Utan idel glada miner och skratt.

En sväng i friska luften

Publicerat februari 4, 2015 av anni

Efter en hel dag inne frågade Viggo (som varit magsjuk natten innan) om vi kunde gå ut en stund. Jag dubbelkollade att han orkar och mår så pass ok, sedan klädde vi hastigt på oss utekläder. Efter rutinerna som innefattar snöborgen, snöhögen och en rattkälkstur till traktor vill barnen gunga. Sedan gungade de länge och väl. Viggo och Elin gungade och gav fart åt Aron, som skrattade vilt, turvis. Under tiden försökte jag bli klok på kamerans inställningar där i snön. Det lyckades kanske inte helt 100 än.

Traktorer och rattkälkar

Publicerat februari 1, 2015 av anni

Vi laddade med smoothie på morgonen för att orka leka ute i snön. Det var perfekt snöbollsväder, mer om det i ett inlägg. Roligt att det snöade igen, lite riktig vinter skadar inte i väntan på våren. Den där väntan blir inte lika lång så här.

Aron, Elin och jag tog en tur runt huset för att kolla in traktorn på nedre gården. Arons absoluta favorit är fafas traktor(er), tätt följd av katten och momis hund. Kuriosa, syskonen har aldrig varit speciellt intresserade av traktorerna eller hunden, mera rädda.

Vi avslutade med en rattkälkspromenad längs den oplogade vägen där bara traktorn kört före oss. Mysigt att vara alla tillsammans. Och vet ni, från och med nu är J pappaledig* i tre hela veckor. Något kul ska vi göra hela familjen tillsammans under ledigheten.

*läs byggledig

En hemmadag med nya kameran

Publicerat januari 30, 2015 av anni

En ren och skär hemmadag och jisses så skönt det varit. Jag har i och för sej fixat en hel inför kommande kalas, vilket jag gillar. Att inte behöva åka någonstans uppskattades av oss alla. Gillar dessa hemmamorgnar då allt får ta tid. Elin bytte till dagskläder i samband med vilan och Viggo klädde sej i ren pyjamas på kvällen, annars gick han i pyjamas hela dagen lång.

Äntligen har de lekt tillsammans, Viggo och Elin. Dagisdagarna tenderar vara påfrestande här hemma, en trött man som inte är munter om jag säger så. Lillasyster får ta rätt många törnar de eftermiddagarna och kvällarna. Hon som först väntat hela dagen på lek tillsammans blir ofta besviken då han bara vill vara själv. Inte lätt att hitta balansen här, men vi jobbar på det.

Aron busade på vår säng en sväng, här sitter han och pausar lite grann. Mellan busen försökte jag hitta rätt bland knappar och inställningar på nya kameran. Vet ni, det blir bra bara jag lär mej först. Inläggets bilder är alla med nya kameran.

Viggo har haft sin första mardröm eller dåliga dröm. Först kunde han inte komma ihåg vad han drömt eller kanske han inte visste hur han skulle återberätta drömmen. Igår i bastun berättade han om drömmen och nu ville han rita de kusliga figurerna som det fanns mycket av vid höghusen. Jag ska spara bilden och försöka skriva ner drömmen. Han kan få se den sen som äldre, intressant att sedan se om han kommer ihåg drömmen. Jag kommer ihåg att jag en tid som yngre ofta drömde samma mardröm och vissa delar minns jag ännu. Skrämmande.

Är det årets första solsken vi sett idag? Kanske inte, men det kändes som vår med sol som värmde genom fönstret. Ut på gården har vi inte fått oss, skamset. Elin tyckte det liknade sommar då jag skuffade ut henne i vagnen för dagens vila. Vi kom sedan fram till att hon menad vår, då bladen på träden saknades.

Hänt idag

Publicerat januari 15, 2015 av anni

Jag drog vinterns första vurpa på gården. Utan barn i famnen och med lediga händer, hade med andra möjlighet att ta emot mitt fall. Ett redigt blåmärke på smalbenet och vid armbågen är saldot. Allt väl med andra ord. Vill bara säga, ta det försiktigt där ute! Och en bild på våra vita tulpaner som plåster på såren.

Sagoborgen

Kategoriarkiv: Natur