Måndag klockan 18.11 föddes vår andra son. Går inte in på detaljer nu, men allt gick bra. Både mor och son mår bra. Storasyskonen är glada, ivriga och kära. Likaså mor och far. Nu är vår familj komplett! Som pricken på i:et fick vi komma hem med den lille knappa 20 timmar efter förlossningen. Nu ska vi fortsätta njuta av vår nya familjemedlem i vår lilla babybubbla.
Söndagen avslutades på soffan. Eller barnens dag, vi vuxna sitter kvar här ett tag till. Både Elin och Viggo ville göra handavtryck på min mage. Med andra ord trycka handflatan mot magen, lyfta bort handen och se handen avbildad på magen. Sedan kände vi på babyn, hittade rumpa/rygg och fötter. Några sparkar fick vi också se och känna. Till sist blev det ett pusskalas på magen. Ett fint avslut på denna helg. Kanske vi under nästa vecka får träffa den lilla. Vem vet. Alla väntar vi otroligt mycket på den stunden.
Jag sover inte på bilderna, lyckas bara blunda och är trött och sliten.
När en lagom stor isplan var fram skottad satte sej barnen på bytesbänken och fick skridskor på fötterna.
Vid det här laget var Elin klar att gå in, men hon fick pröva skrinna lite först. Några få sekunder hölls hon och stå helt själv. För övrigt fick hon stöd av famo eller pappa.
Viggo vågade för korta stunder släppa den vuxna hjälpen, men annars skrinnade han fram med stöd. Fint gick det. De orkade en kort stund, sedan böts skridskorna bort.
Elin lämnade isen och Viggo och J spelade hockey en stund. Det gick hur bra som helst i bara skor.
Själv gick jag omkring med kameran och tog lite bilder på alla som lekte i snön. Tråkigt att inte själv orka eller våga delta. Väntar på stunden då det inte är jobbigt att lägga sej på marken och göra en snöängel eller bara att huka sej ner till marken. Och på den stunden jag vågar gå med ut på hala isen med barnen. Men den tiden närmar sej med stormsteg.
Har egentligen inget vettigt att komma med. Måndag med allt vad det innebär idag. Men en rätt bra måndag. Förutom att jag börjar vara färdig med denna graviditet nu. Kroppen orkar inte mera. I början av förra veckan var det för omväxlingen riktigt skönt att vara gravid, men inte nu längre. Som tur är det högst några veckor kvar.
Lånekameran från Canon åkte tillbaka, vemodigt. Jag gillade 6d med 24-105mm objektivet riktigt jätte mycket. Nu är det bara att vinna på lotto som gäller.
Här är de sista bilderna tagna med den kameran. 30 rosa tulpaner jag köpte åt mej själv på lördagen. Det ser ju ut som två skilda knippen, men det är frågan om samma blommor även om de har olika färg. De två översta bilderna är tagna då solen sken och de tre övriga då det var molnigt ute.
Så över till något helt annat. Jag har inte ork att formulera mej själv, men tycker ni alla ska läsa inlägget som Linn publicerat på sin blogg. Bra tankar personen har om sociala medier! Orkar ni läsa ännu mer kan ni kolla vad Plingen skrivit om samma ämne. Mellan raderna kan ni kära vänner och bekanta läsa att jag inte vill få grattis kommentarer på FB, eller via andra sociala medier för den delen, före vi meddelat där att trean är född. (Jag är dessutom mycket osäker om jag ens skrivit på Facebook att vi ska bli en fem personers familj.)
Det var allt för denna gång. Ha en skön måndagkväll alla ni fina!
Vi fick se den lilla i magen idag. Blev alltså ultrad på rådgivningen. De fick en apparat till byns rådgivning och personalen behövde övningsoffer. Jag var inte svår att övertala, om man säger så. Babyn är svängd åt rätt håll, med huvudet långt nere. Personalen lärde sej skilja på huvud och bakdel. Låter som något självklart att se skillnad på, men jag kan garantera att det inte är så. Barnet är ju redan så stort att en mycket liten del syns i rutan på en gång. Vi fick se ett huvud, en vacker ryggrad, en urinblåsa och en grå massa som var rumpan. Vår baby var den fjärde som blev ultrad i denna kommun. Något att komma ihåg.
Jag har fått låna ett par varma utebyxor och behöver således inte frysa i skalbyxorna jag hittills trängt mej i. Det var skönt att ha rätt mängd kläder på sej där ute i kylan. Vi hann precis njuta av solstrålarna i den friska luften.
Och ett bildregn på det.
Lördagen jag och barnen skulle tillbringa på tremis, blev en dag hela familjen var tillsammans. Utan planer dessutom. Dammsugning, bastubad, lek och lunch. Det var vår förmiddag. Sedan tog vi alla en tupplur. Elin fick vakna i ett lite vitt landskap då det började snöa mitt i allt.
Till mellanmål njöt vi av pannkaka.
Sedan åkte vi alla iväg i snövädret till Biltema och Kodin1. Vi införskaffade bland annat ny förvaring åt legona.
Dagen avslutades med familjebus. Eller jag deltog inte så värst mycket, förutom att jag skrattade så tårarna rann åt våra påhittiga vimsiga barn.
Jag idag. Imorgon ska sista julpynten, bland annat det där silver hjärtat bredvid mej, plockas bort. Och kanske barnens granskog som ännu hänger kvar i deras rum, bilden ovanför.
Ni får ursäkta den smutsiga spegeln och kolla in magen i vecka 38+0 istället. Kom ett tu tre på att jag inte tagit en bild på kulan på läääänge. Nu finns det några från slutet i varje fall.
Några positiva från idag:
Efter två dagar klubbar och dylikt kan jag konstatera att allt börjat bra. Det har inte varit farligt tungt att promenera. Viggo stor trivs med kompisarna. Elin är också glad då klubb och rytmik börjat igen. Hon gillade att det är ett bekant ansikte som fortsatte dra rytmiken efter oss och var ivrigt med i alla sånger och lekar.
Jag fick låna ett objektiv från Canon, EF 24-105mm f/4L IS USM. Efter en dag med objektivet fast satt i kamerahuset är jag rätt nöjd med resultatet. Dessa bilder från rytmiken är tagna utan blixt inomhus i denna gråa dag. Visst blev flera av bilderna gryniga och blixten gjorde susen, men bra mycket bättre blev det än jag vågade vänta mej. Gillar också zoom möjligheten och att f-värdet inte ändrar i takt med att jag zoomar. Nu tar inte utrymmet slut på samma sätt som med 50mm objektivet jag annars använder.