Barnen lekte mamma pappa hela vägen till klubben. Pappan följdes på jobb. Det var rörande att se dem gå där tillsammans med dockvagnen. Ge en låtsas napp (ja, de använder ordet napp ibland) åt Ina. Konstatera att Ina är hungrig och fundera om det finns en bänk att sitta och mata Ina på vid klubben. Viggo-pappan lugnar Elin-mamman, du kan sitta på trappan och mata. Och där satt hon, på trappan, och ammade Ina. Länge och väl. Det är underbart att få följa med deras interaktion.

En liten parentes. Elin har helt plötsligt slutat med att sitta i vagn då vi går klubben sträckorna. Nu har hon promenerat fram och tillbaka tillräckligt många gånger att jag denna vecka vågat gå iväg utan vagn plats åt henne. I går och i dag har hon gått sträckan fyra gånger per dag. Det handlar om kring fem kilometer under en dag. Det om något är strongt av en som fyller tre på sommarn, tycker jag.

Före regnskuren på eftermiddagen njöt vi av livet på terrassen. Vatten i baljor, lek i skuggan, bara tår och en glass.

Efter regnet cyklade vi till lekparken. Barnen gungade. Det är så nära nu att de lär sej ta fart båda två. Står den ena i gungan vill den andra göra lika. De njuter av varandras sällskap för fullt just nu. Aron tog en tupplur. Jag tog några bilder på lönnlöven som öppnat sej.

En härlig dag med underbara barn. Ett telefonsamtal från församlingen angående höstens klubbar och jag står handfallen. Jag hade aldrig trott att Viggo skulle bli utan klubbplats, även om jag visste att den möjligheten fanns. Men nu gick det just så. Det var tyvärr så många barn med församlingstillhörighet (eller hur det nu sen hette) som gick före honom. Ja, Elin fick ju inte heller plats, men det hade jag räknat med och chocken var inte lika enorm.

Ringde till J med gråten i halsen och försökte förklara det jag inte riktigt själv ville tro var sant. Han stackarn trodde någon olycka hade hänt då jag var ifrån mej. Här gick jag omkring och svalde gråten och försökte dölja tårar som trängde fram. Till slut var jag tvungen att förklara mej för Viggo. Han blev ledsen och jag har svårt att veta vad han egentligen förstod. Senare frågade han om han ändå får gå på vårfest på måndagen. Och det får han ju och på klubb ännu tisdag, onsdag och torsdag.

Nu gäller det att hitta på program åt vår på hösten 5 åring. Hemma med mamma och småsyskon kan han bara inte vara året före förskolan. Vi har tankar och idéer, men berättar då vi gjort beslut. Som tur har jag de underbaraste barnen som varit på bra humör hela dagen lång! Precis vad jag behövde en dag som denna. Plus besök av Ninni samt syster och systerdotter.