Sagoborgen

Ivern att läsa

Publicerat april 25, 2016 av anni

De har alfabetet på det klara, lite rådd mellan Ä och Å, Ö och O och B och D. Det vet vad bokstäverna heter och hur man ljudar dem, de flesta gånger. Viggo har lite i smyg lärt sej läsa versaler och jag tror att han känner igen alla småbokstäver. Vissa ord är knepigare än andra att ljuda ihop från bokstäverna.

Elin ville titta i FÖRSTA FÅGELBOKEN hos min mamma idag, min och syskonens gamla bok. I den boken står namnet på alla fåglar med stora bokstäver. Rätt som det var satt hon där och stavade till orden. Hon fick alla bokstäver rätt, om någon bokstav var oklar frågade hon, men annars ljudade hon själv.

Att sedan få de alla ljuden att bli till ett ord var ännu svårt. Där fick storebror eller vi vuxna hjälpa. Det är fint då läslusten vaknar av sej själv, att de blir ivriga på bokstäver och ord. Jag får plocka fram böckerna med stora bokstäver åt Elin, kanske hon vill stava själv. Orden är lättare än gräsand och sädesärla. Visste ni att det i fiskmås fins en fis? Det märkte förskolebarnet då han läste i boken.

Fotograferingens betydelse

Publicerat april 23, 2016 av anni

Jag passade på att ha lite egentid då hela familjen var ute på gården. Medan de äldre barnen hade sitt på gång vid gungorna och den yngsta grejade med pappan gick jag med och såg mej omkring genom kamerans lins.

Det är på något sätt avslappnande att ta bilder och fundera på de manuella inställningarna då det inte blir bra första gången. Jag sjunker för stunden in i en helt annan värld. Samtidigt som jag hör barnens skratt vid gungorna, Arons fråga efter vatten, fåglarna som sjunger och så vidare.

Att sedan när lugnet lagt sej ta en titt på vad det blivit av bilderna är alltid lika spännande. Lyckades jag fånga ögonblicket eller blev allt suddigt. Den lilla skärmen på kameran visar inte sanningen alla gånger. Känslan som väller över mej när jag ser bilden på barnens glädje, den går inte att beskriva.

Glädjen då en bild blir som jag tänkt mej, det känns fint. Samtidigt sitter jag där lite självkritisk och funderar på allt jag kunde ha gjort annorlunda. För att utvecklas och bli bättre. Inte är det väl fel det heller.

Lyckan och kärleken är de största känslorna då jag går igenom dagens bildskörd efter vilken dag som helst. För sällan förevigar jag bråken, striderna, kaoset.

Då man träffas igen

Publicerat april 23, 2016 av anni

Det hade gått en evighet sedan vi senast träffats med systern och hennes flickor. Alla var vi sjuka turvis. Nu denna vecka var det äntligen dags att ses igen och inte en gång utan hela tre dagar efter varandra.

För tillfället är det lätt att träffas eller lätt att vara tillsammans. Jag menar alltså att kusinerna kommer överens bättre än någonsin förut. Vi var en tid inne i en period då det var ganska tungt att träffas, då de jämnåriga inte hade det lätt tillsammans. Nu kan de två leka problemfritt utan vuxen närvaro. Det om något är skönt.

Känns underbart att barnen får växa upp tillsammans. De tar redan hand om varandra, kollar att alla hänger med och får pastill efter maten och sånt viktigt. Visst törnar det ibland, men för tillfället sällan. Elin skrev yngsta kusinens namn på ett papper och berättade att hon skrivit upp vem hon tycker om. Aron pratar på om moster och hennes man titt som tätt. Moster har fått börja hjälpa honom då vi träffas, vilket förut inte har hänt.

Det är så här jag vill ha det. Då man träffas är det skönt då alla vuxna duger för alla barnen. Att barnen litar på oss alla i sällskapet. Nu gäller ju detta inte bara min syster utan också vännerna. Känns tryggt att barnen har andra vuxna och barn de kan ty sej till.

Familjen i skogen

Publicerat april 20, 2016 av anni

Förskolan bjöd in alla familjer på skogsmulle utfärd. På programmet stod aktivitetsbana och frågesport.

Mulle i egen hög person titta förbi med en liten hälsning om att hålla naturen ren. Sedan tog vi på oss skogsglasögonen och kunde börja promenaden i skogen.

Kasta kottar, klättra upp för brant med rep, balansera, bygga av naturmaterial var några av uppgifterna vi fick göra.

Frågesporten var roligt klurig och samtidigt lagom lätt. Elin visade sej vara riktigt skarp då det kom till naturen och Viggo var inte sämre han heller. Aron brydde sej inte värst mycket om frågorna, han koncentrerade sej på omgivningen och matsäcken som brände i ryggväskan.

Att studera en murken stubbe med lupp var intressant. Efter att alla avslutat rundan gick vi gräsplanen vid förskolan och åt vår egna matsäck. Höjdpunkten, då vi frågade Aron. Viggo och Elin tyckte det var bäst att klättra upp för branten. Är otroligt tacksam att personalen orkar ställa till med extra program för familjerna. Vår familj uppskattade detta evenemang.

Lite fantasi i spelet

Publicerat april 19, 2016 av anni

Viggo hade en kompis med hem från förskolan idag, de har lekt hela eftermiddagen. De två yngre och jag gick ut då molntäcket plötsligt sprack och solen tittade fram. Ut hade vi gått oberoende väder, men visst är det trevligare då solen skiner.

Det sedvanliga racet med balanscyklar gick idag upp på sandhögen och ner igen. Vilka skickliga balanserare jag har.

Inser att en bild där mer av sandhögen syns hade varit på sin plats här. Men men, man tager vad man haver och nu har jag ingen sådan bild. Tog bilderna med 75-300mm zoomen så det var lite ovant att behöva backa mycket för att få med hela barnet och cykeln.

Ni får föreställa er en liten sandhög som ger en lagom utmaning att få upp cykeln och en lagom vinnare känsla att susa ner för.

För små fötter – For Minis and Mommies

Publicerat april 18, 2016 av anni

Det är inte direkt tidpunkten då en går i tankar på att köpa innetossor åt barnen. Det är närmare hösten det går upp ett ljus att tossorna till dagis/klubb/hem är för små. Elin och Viggo har detta läsår gått på dagis och förskola med crocs, bara för att det blev så. På förskolan verkar de flesta andra barnen också gå med crocs (eller andra liknande), medan jag på dagis sett både crocs och andra tossor.

Då Aron började klubben i februari ville ja ha ett par mjuka lädertossor åt honom. De känns mjukare och skönare på en liten fot än gummiskor. En annan orsak till mitt val av inneskor åt honom var helt enkelt att jag på hösten blivit stormförtjust i for Minis and Mommies tossorna.

Till en början var det bara på Päivis instagramkonto det gick att beundra och beställa dessa finheter. Under hösten öppnade hon sedan en egen weshop, klick. Först fanns tossorna bara i små storlekar, men nu går det att få från nyfödd till 18 cm lån fot. Arons är de för 2-3 åringar och passar precis på hans fot. Tossorna tillverkas i Finland av Päivi själv. Det läder hon använder är skandinaviskt, kromfritt och ekologiskt tillverkat.

Dessa vita söta fick min systerdotter att ha på dopdagen i oktober. Allt sedan dess gick jag och väntade på att få klicka hem ett par åt Aron också. Det var ett jätte svårt val, fanns flera fina par. Som tur gjorde J det slutliga valet, annars tror jag Aron blivit utan tossor. Så svårt har jag ibland att göra beslut.

Till lapsimessut hade for Minis and Mommies gjort ett samarbete med Lumoan. De sötaste rosa tossor med vit spetskant ovanför hälen. Förutom tossor finns tutt (napp)snören, hårband och rosetter. Och halsdand, dom är också jätte fina, jag har själv en grå tassel. Lönar sej att kika in, kanske det föds en baby i bekantskapskretsen eller någon har födelsedag snart. Säkert uppskattade gåvor.

Inget samarbete här eller länkar som ger mej pengar. Bara så ingen blir ledsen då jag inte meddelat.

En ny gunga

Publicerat april 17, 2016 av anni

Ett riktigt spontant inköp på barnmässan igår blev denna gröna gunga från Polkuped. Babygungan som hängt med sedan Aron var dryga sex månader gammal var trång. Eller han fick plats i den, men det var ingen fröjd för någon då det blev dags att lyfta bort honom.

Gungan monterades redan samma eftermiddag och det bildades kö, så ivriga var alla att pröva den. Aron tycker rentav att det är hans, MIN ekar det i skogen. Gungan är nog allas, men det vill ha inte höra talas om.

Jag var smått orolig hur Aron skulle klara gungan. Det var ingen konst alls, svårast var att få upp honom på brädan, sedan gick allt bra. Vi gav rentav för lite fart åt honom, han bad bara om mera.

En dag på Lapsimessut

Publicerat april 16, 2016 av anni

Jag ansökte i år igen om ett bloggpass till Lapsimessut som ordnas nu i helgen i Helsingfors. Förra året besökte vi barnmässan med familjen, klick. Idag lämnade jag familjen hemma och åkte tillsammans med en vän.

Jag fick inträdet till mässan av mässcentret, det är samarbete delen med detta inlägg. Alla länkar är bara vanliga jag delar med mej åt er, jag drar ingen nytta av att ni klickar på dem. Så vi har det på det klara.

Till skillnad från förra året då vi spenderade mest tid på aktivitetssidan av mässan gick vi nu sakta runt bland alla kläder och prylar. Det fanns massor fint att se, många av de populära märkena Gugguu och Metsola hade det livat på sina områden.

Jag lade märke till att vi till stor del koncentrerade oss till dom inhemska tillverkarna, även om vi inte stannade vid varje försäljare. Jag hade i förväg tänkt hitta till åtminstone Gugguu, Lumoan, viljaminpuoti, polkuped och Miniones.fi.

Miniones är inte inhemska produkter på något vis, men deras stil tilltalar mej. Gillar de svartvita simpla och grafiska. En lightbox drömmer jag om, men har inte hittat en plats för den ännu. Misstänker att jag inte hinner se den passa in hos oss före jag tröttnat på att se lampan på alla sociala medier.

Lumoan har vackra klänningar, någon dag ska jag unna mej en trikåklänning som inte alls ser ut som en trikåklänning. Jag tycker att spetsdetaljerna gör den mycket mer fin än ”bara” trikå.

Ipanainen hade ett annorlunda veckoschema än det vi har laminerat här hemma. Detta schema var magneter, ord och bilder, som man sedan får använda på önskad yta. Veckodagarna finns på både svenska och finska i paketet och det finns att köpa ett tilläggsset av bilder.

Vid Viljaminpuoti, som förutom nätbutik har en riktig affär i Esbo. Jag har alltid gillat deras prints, även om vi aldrig ägt ett enda plagg. Jag kommer ihåg att jag för flera år sedan var nära på att klicka hem ett tyg, jag tror det var det här med söta pandorna.

När vi var klara på barnmässan gick vi över till Kädentaito som ordnas samtidigt (likaså modelexpo, outletexpo och eläinystäväni). Där stannade vi indiefabriesfinland där flera inhemska tygtillverkare var samlade, Paapii, Käpynen, Neenuska och Ikasyr om jag minns rätt. Det började lite grann bränna i fingertopparna att plocka fram sysmaskinen från flyttlådan. Jag tror bara att jag får vara realist och låta den ligga kvar. När ska jag hitta tid till att sy något.

Jag är mer än nöjd med årets besök på mässan, lagom mycket av just det vi var ute efter. Egentligen var vi inte ute efter något speciellt, men det fanns vissa saker vi ville se. Vill ni besöka mässan är den öppen imorgon, söndag, ännu. Vad passar väl bättre en regnig dag än en runda på barnmässan och varför inte en sväng bland djuren i övrevåningen.

Svårt att hinna med

Publicerat april 14, 2016 av anni

Vissa dagar händer det bara en hel del från morgon till kväll. Först vaknar man och kokar morgongröten och till nästa inser man att man står i köket och städar undan all disk som blivit liggande. Två sådana dagar bakom nu. Utan något speciellt program egentligen.

Vi har hunnit spänna fast nätet runt trampolinen och jag har upptäckt att mitt hat-kärlek förhållande till den kvarstår. Jag har hunnit träna och skriva matdagbok. Viggo har haft kompis här hela eftermiddagen idag. Den vanliga matlagningen och den matlagningen som uppstår då datumen på fisken och broilermaletköttet knacka på dörren. Alla barnens ärenden och all tid man vill hinna vara med dem. Kläderna som tar slut i skåpen och istället kallar på en i smutstvättkorgen. Ja, med andra ord inget extra, men nu är jag totalt slut som artist. Tack och godnatt!

Vår lilla klätterställning

Publicerat april 12, 2016 av anni

Allt som behövs är en trappa av säckar med mylla för att barnen ska finna glädjen i att klättra, springa och hoppa. En liten klätterställning står nu där på gården tills den används till en blomrabatt. Jag har haft nöjet att se många olika sorts hopp och kliv ner från högen. Liten har fått hjälp av stor vid behov också.