Bland det bästa vi gjorde i samband med flytten var definitivt att kuska en del av uteleksakerna till bygget. Viggo och Elin plockar vant ut de saker de behöver från röda lådan och lekarna är i gång. Samtidigt finns det mycket inspiration för lek där på plats. Eller också kan de samla spik, vilket det finns gott om, hamra eller annars delta i byggandet.
Jag och Aron hälsa på hos den nyblivna tvåbarns familjen. Jag är förälskad! En söt liten liten och han är pytteliten. Kliché, men hur kan de vara så små de nyfödda? Och hur kan man glömma att ens egna barn också varit så där små. Nu väntar vi febrilt på att få våra äldre barn snorfria och därmed kunna träffas igen. (Tar det länge kanske jag är tvungen att sticka in mej ändå.)
Två av tre barn är redan tillräckligt gamla för spel tillsammans. Alla spel vi har fungerar inte med båda barnen samtidigt, då händer det lätt att Elin förlorar med enorm marginal. Halli Klack och Memory är spel som är lite knepiga med båda två, men som går att spela enskilt med båda. Safari däremot är ett spel som går bra med både Viggo och Elin på en gång. Stort plus då båda gillar spelet.
När dagens sällskap åkt hem klädde vi på oss och gick ut på promenad hela familjen. Elin ville visa pappa scouternas lägerplats med strand. Med den destinationen traskade vi glatt vägen fram. Barnen roade sej med att kasta löv, klättra på mossigt berg och springa undan oss föräldrar. Det var med breda leenden vi alla återvände från promenaden. Även om Viggo blev blöt om ena skon på stranden.
Kusinen hos oss hela eftermiddagen. Hon är så försiktig så försiktig med att gå själv. Hon kan stapla fram själv med stor koncentration, men allra helst går hon med hjälp. Elin ställde gärna upp och gick med hand i hand med henne. Klart det finaste jag sett idag.
Ute i sandhögen försökte kusinen mata ekollon åt Elin. Något båda tyckte var roande. Det är härligt hur bra de trivs ihop de här två. Hoppas det håller livet ut.
Jag, Viggo och Elin gick upp på berget till de omkull fallna tallarna för att lufta humör och hjärnor. Skönt då barnen blev sej själv och jag lugnade ner mej. En del dagar är bara inte lika bra som andra. Nu tar vi tag i morgondagen med nya tag.
En tjatig, tung och sunkig dag kan piggas upp med mellanmåls servering på golvet i barnens rum. Alla på gott humör för stunden. Mycket skönt!
Viggo och Elin har fått såga med famo. Två små sågar, torra grangrenar och två ivriga barn. De övar att inte såga stammen, utan bara de torra grenarna. De blir glada då grenen går av. Tänk att få röra sågen och göra något på riktigt.
Aron fick sitta i bärselen, på höften, då vi var ute.
Vi tittade på syskonen som lekte. Jag visade honom rönnbär och ekollon, bland annat.
Aron var föga intresserad. Han ville bara se på katten. Och allra helst ville han komma åt katten.
Efter lunch fylldes vårt hem av syster med dotter samt vän med sina två. Sex barn och tre vuxna, det var glatt och livat. Systern hade saxarna med hår klippte både Viggo och Elin.
Kommer ihåg hur vi börjat med russinask i handen framför Mumin på tv de första gångerna Viggos hår klippts. Nu valde han att bli friserad vid matbordet, utan någon som helst underhållning. Han beställde kortare pannlugg och tillsammans kom vi överens att topparna också klipps.
Elin klättrade världsvant upp i stolen efter Viggo. Även hennes hår toppades, inget mer. Nu kvarstår det att få mitt hår klippt. Bara att boka tid till frissan då.