I samband med att vi hämtade kameran hälsade vi på hos min mormor som bor ett längre stenkast från Sofias. En mer harmonisk eftermiddag får man leta efter, jätte skönt hade vi det. Aron upptäckte allt han kunde, skåpdörrar, lådors handtag, dammsugare, spisknappar bland annat. Viggo lekte med lego från stunden vi steg in. Elin skötte docka och lekte med lego och styrde och ställde lite grann med Aron.
En grå söndag från morgon till kväll. Det regnade så gott som hela dagen. Men visst piggar det upp en grå dag då det vankas 3 års kalas på eftermiddagen. Vi spände fast tre barn på bakbänken och körde iväg. Det är länge sedan jag bara suttit bredvid i bilen, med andra ord är det rätt sällan vi åker någonstans hela familjen (med en bil).
Söta Sofia fyllde tre år. Före kalaset hade de hennes lillebrors namnfest. Det var konstigt lugnt med huset fyllt med vuxna och barn. Eller så har vi alla barn som beter sej exceptionellt bra på kalas. Några timmar senare packde vi bilen full med barn igen och styrde hem med mätta magar och glada blickar.
Idag blir det att åka österut igen. Jag lämnade kameran efter mej på kalaset.
EDIT: Fick kameran tillbaka och tillade några bilder.
På eftermiddagen åkte jag och barnen till bygget där pappan plockade ner ställningarna som prytt utsidan av huset så här långt. Och visst ser det fint ut nu vårt hus där det står helt själv. Viggo och Elin lekte någon lek i stora grushögen, de höll utrvis på att trilla ner och den andra drog upp med ett band. Jag plockade skräp medan Aron sov i bilen. Sedan blev det en kaffipaus före jag och gänget lämnade kvar pappan.
Hela dagen har J, systers man och Js pappa tagit ner byggställningarna runt huset. Nu ser huset om möjligt ännu större ut på utsidan än det gjorde innan. Förra helgen målade J den vita kanten där upp längs taket. Sedan sattes plåtarna fast. Nu fattas takavvattning, med andra ord stuprör och stuprännor. Jag tror vi har bestämt oss för vita rör och rännor, eftersom husknutarna ska bli vita. Själva huset ska målas ljusgrått och källarvåningens yta ska få en mörkare grå färg.
Då jag nyligen var inne på det här med att köpa kläder på växten, kan jag berätta hur det gick med barnens vinterkläder för kommande vintern.
Kort bakgrund. Elin brukar få ärva de som Viggo haft och Viggo får nya. Nu för denna vinter fanns Viggos gamla overall inte kvar, den hade han slitit sönder själv under två vintrar. Ett set med jacka och byxa som Viggo ärvt av kusinerna får Elin också gå i, men tänker den till väder som idag då det var några få grader kallt. Dräkten är redan så urtvättad och tunn att den inte håller riktigt kallt väder.
Med andra ord behövde både Elin och Viggo vinterkläder. En overall och ett set med jacka och byxor tänkte jag. Då rean på förra vinterns kläder började slog jag till, men fick oberoende punga ut en hiskeligt stor summa pengar för kläderna. Summan var ju lägre än om jag nu hade köpt samma kläder för normalpris. Båda fick Molo kids vinteroveraller (Elin en svart och Viggo en mörkblå) som jag varit nöjd med tidigare. Gillar passformen på barnen samt att det finns enfärgade varianter, dessutom är overallerna varma men rätt tunna. Jacka och byxor fick båda från Reima (Viggos set är klarblått och Elin jacka grå med svarta byxor). Här körde jag med nya bekantskaper, men gott betyg har kläderna från andra. Viggos kläder är i storlek 116 och Elins i storlek 104.
Fram tills idag har jag alltid ibland varit smått nervös då jag tänkt på kläderna. Jag försökte bara tippa hur de kommer att växa och vilka storlekar som eventuellt kunde passa. Och nu kan jag dra en lättnadens suck, kläderna passar och har lagom utrymme att växa i på längden (och bredden också för den delen). Mitt i klädprovningen fick jag ta några snabba bilder i solskenet i vardagsrummet. Barnen tyckte det var roande att stå med vinterkläder i solens värme. Färgerna är mörkare i verkligheten än på bilden.
Efter fotosessionen på balkongen satt jag mej på soffan i all min ensamhet och njöt. Viggo satt i soffan hos famo och lyssnade på sagor. Tre chokladkonfekter satt inte helt fel, speciellt då det var dammfritt runt omkring och rätt så prydligt annars också.
På eftermiddagen klädde vi oss varmt och var ute en stund. Viggo, Elin och famo var ute en betydligt längre stund än jag och Aron. Vi letade först efter varma kläder. Det var inte alls så kallt som jag trott där ute även om det bara var några grader varmt. Katten låg på trappan en stund och njöt av solen.
Nu när tystnaden har lagt sej ska jag göra som katten, njuta. För visst är det skönt efter en dag med liv och lek att de ljud som hörs är fläkten i köket samt klockan på väggen. Sedan ska jag hoppas på några timmar sömn i natt, Aron är täppt och jag hostar och har kittel i halsen.
Med ett sovande barn i en vagn och ett annat barn som nästan somnat i den andra vagnen var det ett ypperligt tillfälle att stå med med kameran i handen på balkongen.
Under natten har temperaturen sjunkit till köldgrader och den lilla potten på berget har ett tunt islager.
Månen mitt på ljusaste dagen.
Rönnbären i oktobersolen.
Och till sist kom de jag stod där ute och väntade på, fåglarna till fågelbordet.
Ett besök i en välbekant park med vännerna. Lika folktomt som de flesta gånger vi varit där. Förstår inte riktigt var alla är på förmiddagarna, åtminstone inte i mopoparken en torsdag. Höstlovet, kalla vädret eller egna gården kanske eller dagis. Strunt i det egentligen, barnen hade riktigt roligt. Tills de yngsta fick tråkigt. Sedan fortsatte lekarna inomhus tills det blev eftermiddag och dags att åka hem.
Löv hör ju hösten till. Asplöven luktar riktigt asigt tycker jag, medan lönnens blad ger den där höstkänslan och doften. Möttes av denna syn då jag kom till parken där Viggo, Elin och momi var. Jag hade gått på en halvtimmes pika pika shopping på grund av en liten olycka (lyckan i den olyckan kan ni gissa).
Frågade om de gjort lövänglar och barnen var inte sena att haka på den idéen. Det såg rätt mysigt ut att ligga där på en bädd av gula blad.
Sedan hittade de träd att klättra i och djurlekarna var i full gång. Lejon, apor och allt vad de var klättrade och jagade, flydde undan översvämning och sov i träd. Jag fullkomligt älskar dessa ungar och deras fantasi!
Aron hälsar att han stundvis på daglig basis känner sej grundlurad. Som idag till exempel då han fick ett gammalt tangentbord att leka med medan Momi satt med den bärbara riktiga datorn på soffan. Han är inte precis lätt lurad vår yngsta.
