En promenad runt spånbanan efter middagen gjorde hela familjen gott. Viggo och Elin sparkade fram på sina Pukyn. Ställvis fick de skrinna fram med cyklarna, då det var is på vägen, och ställvis åkte de igen enorma pölar eller i lera. Mot slutet av vår runda började det regna. Då doftade det vår där ute. Tänk på det ni, snart snart är det vår på riktigt. Vi har för stunden hängt vinterkläderna på paus och använder skalkläder. Härligt!
En go’ liten typ. Äter, sover och orka vaka cirka en timme i taget. Sover bäst ute i vagnen och kan sova i tre timmar om han så vill. Men strider mot sömnen in i det sista, vill bara inte somna. Tar tutt (napp) sedan långt tillbaka. Dricker mjölk från flaska också, men lever på modersmjölk. Håller nacken rätt bra, inte långa stunder. Trivs på mage korta stunder. Har börjat ”prata” med oss och följer fint med vad som händer runt omkring.
Där högt uppe i lycktstolpen satt en hackspett (?) och pickade i morse. Samma hackspett har tidigare pickat i en flaggstång. Kanske inte den smartaste individen av sin art. Jag försökte få en bild på fågeln där högt upp i stolpen, men med 50mm objektivet hade jag ingen chans att zooma, men visst ser man att där sitter en fågel.
På förmiddagen gick jag på på klädparty hos grannen. Kan hända att ett och annat plagg blev beställt.
Till eftermiddagen klädde vi oss i kalaskläder alla fem och åkte på två årskalas. Barnaskaran matchade i kläder från höstens Blingo kollektion. Det är inte lätt att få tre barn att lyckas på samma bild. Halvöppna ögon, tunga som sticker ut, fingrar som petar och så vidare. Men jag ger inte upp, vi tar sessionen på nytt en annan dag.
Minea hade ställt till med ett fint kalas. Bjudningen var utsökt, som alltid, och stämningen varm. Vi klarade oss fint på fest som fem personers familj. Skönt så.
Kvällens fotograferingsrekvisita bestod av en cupcake och ett glas rött vin. Smakade riktigt bra efter att jag var färdig. Testade lite inställningar jag lärt mej på dagens workshop. Blev inspirerad att ta bilder i svagare belysning nu, bara positivt.
Jag i sällskap av sambo och yngsta barnet besökte mässcentret. Vi koncentrerade oss på Foto&Kamera mässan av hela det stora utbudet (bl.a. golf, jakt, cykel, sport). Största delen av tiden spenderade vi i Canons Bloggers’ Lounge. Där bjöds vi, förutom ät och drickbart, på två korta intressanta föreläsningar.
Den första var en workshop som behandlade fotografering i svag belysning (största delen av det finska året juh). Tiina Puputti handledde oss i kamerans inställningar för att lyckas med bilderna i korridoren där vi tränade. Mycket lärorikt då man samtidigt fick pröva sej fram och ställa (idiotiska) frågor. Den första korridosbilden är rätt nära verkligheten som rådde där. I den andra bilden har vi fixat med inställningarna och fått det bra mycket ljusare i utrymmet.
Och visst är det roligare att fotografera annat än en tom korridor, speciellt om modellerna är så fina som våra. Nu ska här tränas fotografering i ”dålig” belysning. Tack Canon för tillfället och Tiina för en, igen, nyttig lektion. Väntar redan på följande kurs.
Den andra lektionen gav en inblick i videofilmning med systemkameran. Då var det jag som skötte baby och sambon som lyssnade. Hoppas han vågar börja filma med vår EOS 650D nu. Eller handleder mej i hur det lönar sej att göra.
Nu har de sågats och klyvts. Fattas bara någonstans att elda veden.
Två långa dagar på några minuter:
Vi gjorde ett försök att vara ute på förmiddagen. Vi klarade det en stund i den hårda blåsten, sedan räckte det. Resten av tiden fram till lunch bakade vi muffins. Eller barnen bakade och jag hjälpte med mängder och mått. Mycket nöjda bagare då de får göra helt själv. Vi använde ett enkelt bekant recept. Den här gången använde vi vit choklad och gjorde således chokladiga vit choklad cupcakes med vit chokladfrosting. Mums mums mums!
Vår lilla hall känns meningslös då två vagnar ockuperar hela allt. Emmaljunga Scootern brukar stå badrummet här nere då Elin inte sover i den. Men det är alltid en liten stund om dagen som det blir ytterst trångt eller en längre stund om man inte åstadkommer att köra i den i duschen. Längtar så förskräckligt efter en rymligare tambur som inte är förankrad med köket.
En liten stund hann vi njuta av solskenet och de långa skuggorna i lekparken. Det kändes med ens vårigt igen.
