Jag packar vagn och två cyklar i bakluckan på bilen och åker med barnen för att möta upp pappan i Esbo för en utfärd i solskenet. Vi velade mellan lekpark och strand och landade till slut på Mattby strand, inget vi ångrar. En totalt lyckad utfärd i all sin enkelhet.

Vi började på stranden, barnen lekte och föräldrar njöt av tillvaron. Så otroligt skönt väder!

Sedan sadlade barnen cyklarna och vi begav oss ut längs strandpromenaden tills vi stötte på en ledig parkbänk.

Vi pausade vid parkbänken. Matsäcken smakade utsökt där i solskenet invid det glittrande havet. Små svalt blev det, det struntar vi i för det var bara för härligt.

Första optimistjollarna var ute och seglade, annars var båthamnarna tomma.

Viggo och Elin klarade sej bra bland alla andra som var ute på strandpromenaden, för folk var ute, även om bilden är tom på andra människor. Viggo behöver vi inte oroa oss för, han kan hålla sej till sidan och stannar med jämna mellanrum och väntar på oss. Elin är ännu en liten fara för sej och andra om vi säger så. Styret på cykeln svänger i takt med huvudet som ser sej omkring. Det värsta som hände var en krock med Js sko. Med andra ord klarade hon rätt bra att hålla till höger och se framåt då hon cyklade.

Vi avslutade utfärden på strandcaféet. Elin och Viggo åt vårens första uteglass medan jag njöt av varm kakao och en munk. Hemma igen önskade Viggo en likadan utfärd i sällskap av gumor, vilket betyder att han uppskattade programmet.

Det hänger fem par simkostymer på tork i vårt badrum och det luktar där efter. Den där klorlukten är bara inte trevlig alls. Vi har alltså varit till simhallen hela familjen. Arons första gång och allt. Visst var han förundrad, men stortrivdes.

Elin simmade med puffar på armarna och enligt sej själv kan hon simma. Hon var mycket ivrig på att få åka till simhallen, då två kompisar på klubben lärt sej simma på sin semesterresa. Till skillnad från Elin, kan de då simma utan simkuddar på armarna. Men roligt då hon klart blivit inspirerad av kompisarnas kunskaper och viljan finns att simma själv. Simkuddarna får sitta kvar ett tag till.

Viggo ville inte ha simkuddar, för han har inte haft dem då han simmat i simleken på hösten. Han höll sej där han bottnade i terapibassängen eller så höll han i kanten. Mera vattenvan är han än tidigare, men sin vana trogen mycket försiktig. Nu ska vi börja gå regelbundet och småningom bli tryggare i vattnet. Ja, Viggo simmar alltså inte ännu själv.

Vi fick många soliga fina timmar på Högholmen idag. Mycket lugnt att vandra runt, inte många andra besökare och ingen trängsel. Barnen fick röra sej utan risk att tappas bort i folkmängden, mycket skönt och stressfritt.

En enorm björn, antar jag, hälsar gästerna välkomna vid bron från Blåbärslandet.

Det var lata kattdjur i Kattdalen, alla låg och njöt av solstrålarna. Vi såg lejonhanen, två tigrar och några snöleoparder. Ja, och lokattens skugga! Mer än det har jag inte sett av den katten ännu någonsin.

Björnarna bjöd på den  bästa show’n, pigga och livliga filurer de två. Höjdpunkten var då den ena bamsen var alldeles nära på andra sidan glaset.

Det fanns vildsvin också, riktiga inte bara sådan barnen kunde sitta på. Vildsvinen fanns inte då vi besökte Högholmen ifjol. Fyra trötta och nöjda barn samt två trötta och nöjda mammor efter årets första besök. Vi kommer åter.

Vi träffades i Angry Birds parken med vännerna på förmiddagen. Gunga, ruscha och klättra om och om igen. Tre glada rödkindade barn som lekte ihop. Ena stunden badade de bastu för att bli utkörda av en gris och andra stunden jagade de grisar eller blev jagade och satt i fängelse.

Elin njöt av att få vara med sin kompis som vanligt igen, utan kalas. Lite kalas blev det idag också. Danni dukade fram en överrasknings födelsedagspicnic med majskrokar och allt åt Aron också.

Jag och barnen stannade en stund längre än sällskapet. Då hade Elin tid att rutscha med Aron flera gånger om.

Viggo samlade mod till sej och steg på hissen och åkte ner. Flera gånger om och varje gång var han lika stolt över sej själv samtidigt som han njöt av turen ner.

Strax efter nio svängde vi in på en bekant parkering. Snabba ryck ut ur bilen och mot lekparken med Danni och barnen. Tre barn sprang långt i förväg, en försökte hänga med och en satt ännu fast i vagnen. Senare i år kommer vi att ha fem barn som springer fram själv. Häftigt! Det blev snabbt liv parken när vi kom in rusande.

Inte ett spår av snö i lekparken. Barnen gungade, somliga för första gången i sitt lilla liv, lekte sandlekar och rutschade. Till lunch tackade vi för oss och åkte hem igen. Några timmar senare hade Elin feber på 38,5 grad. Tänk så tur att vi bara njöt av sällskap i parken denna måndag.