Vi gjorde något vi aldrig gjort förut. Gick på familjegudstjänst i Masaby kyrka. Orsak? Viggos klubb uppträdde med sång och temat var skapelseberättelsen. Det bjöds på lunch och glass efteråt, helt gratis. Ett mycket lyckat koncept, lönar sej att delta om man är i knutarna eller sysslolös en söndag förmiddag. Visste ni, Masaby kyrka är den första nya kyrka i Finland detta årtusende? Nu vet ni.
Där på det mindre rena golvet på toaletten i aseman ostari böt vi en blöja. Det gick hur bra som helst, även om ett skötbord hade uppskattats.
Jag i sällskap av sambo och yngsta barnet besökte mässcentret. Vi koncentrerade oss på Foto&Kamera mässan av hela det stora utbudet (bl.a. golf, jakt, cykel, sport). Största delen av tiden spenderade vi i Canons Bloggers’ Lounge. Där bjöds vi, förutom ät och drickbart, på två korta intressanta föreläsningar.
Den första var en workshop som behandlade fotografering i svag belysning (största delen av det finska året juh). Tiina Puputti handledde oss i kamerans inställningar för att lyckas med bilderna i korridoren där vi tränade. Mycket lärorikt då man samtidigt fick pröva sej fram och ställa (idiotiska) frågor. Den första korridosbilden är rätt nära verkligheten som rådde där. I den andra bilden har vi fixat med inställningarna och fått det bra mycket ljusare i utrymmet.
Och visst är det roligare att fotografera annat än en tom korridor, speciellt om modellerna är så fina som våra. Nu ska här tränas fotografering i ”dålig” belysning. Tack Canon för tillfället och Tiina för en, igen, nyttig lektion. Väntar redan på följande kurs.
Den andra lektionen gav en inblick i videofilmning med systemkameran. Då var det jag som skötte baby och sambon som lyssnade. Hoppas han vågar börja filma med vår EOS 650D nu. Eller handleder mej i hur det lönar sej att göra.
Viggo döpte denna dag till sopdagen. På väg till rådgivningen märkte vi att trottoaren var sopad från sanden. På torget var bilarna i ful gång att sopa, likaså på trottoarer på vägen hem igen. Till råga på allt fick vi se då sopbilarna tömde sandlassen i en hög! Häftigt tyckte både Viggo och Elin.
Allt bra med den lilla. Terve poika (frisk pojke) skrev läkaren i rådgivningskortet. Men jag fick uppleva hur det känns då man blir kissad på. Medan huvudomkretsen mättes på pojken (höll honom i famnen, mage mot mage) passade han på att väta ner mej. Mindre kul. Och tanken att gå hem i våt skjorta lockade inte precis. Jag brukar alltså inte packa ner reservkläder åt mej själv då vi är ute och ränner. Kanske jag får börja göra det också. Det är bara att ta fram resväskan, så allt får plats för en några timmars utfärd. Systerdottern råkade som tur ha rådgivningskoll en stund efter oss, jag fick en torr skjorta levererad och jag kunde promenera hem i torra kläder.
Vackert väder idag utbrast Elin på väg till tåget. Min spontana reaktion var nej usch det är ju grått, vått och trist. Tänkte två gånger innan jag svarade och valde istället att säga något i stil med joo det regnar ju inte ens och det är vindstilla och passligt varmt. För visst kan annat än sol och blå himmel vara vackert väder. Då blir betydligt fler dagar om året vackra.
Några bilder från denna vackra fredag. Ha en fin helg alla ni!
Det blev en finsk rubrik, men fick inget lika beskrivande att låta fint på svenska.
Pukyn plockades fram, sadlarna höjdes och hjälmarna knipsades fast. Ivriga barn sparkade iväg längs snöfria vägar. Vi följde hem syster och kusin. Hela vägen orkade båda cykla. Då vi var redo att tacka för dagen och vända hemåt frågade systern och vi vill var hungriga. Middagstid som det var, kurrade magen på alla. Planerna ändrades snabbt och snart satt vi runt deras matbord med god middag framför oss. Definitivt den bästa promenaden på länge!
Första gången jag spände fast den lilla i bärselen idag. Första gången detta år vi gick till tåget. Första gången jag åkte tåg med tre barn. Och det kunde inte ha gått bättre. Morgonen här hemma före vi gick iväg gick inte till historien som den bästa, speciellt inte för den yngsta i skaran. Det lämnade vi bakom oss då vi steg ut i solskenet och började vår promenad. 40 minuter senare var vi framme vid tågstationen. Viggo orkade gå hela vägen, sparkade snöhögare, hittade pinnar och pratade glatt på hela vägen.
Sista pappaledighetsdagen lider mot sitt slut. Sköna tre veckor lämnar vi bakom oss och tar tag i den nya vardagen imorgon. Skönt nog börjar livet hemma med tre barn med semester från klubbarna. Först tyckte jag det kunde vara jobbigt utan klubb, men nu tycker jag det är skönt att inte genast ha tider att passa. Att hinna iväg i tid på morgonen hinner vi med sen resten av terminen.
Denna sista lediga dag har vi varit ut på vift alla fem. Ända till kommunhuset för att skriva under några faderskapspapper och till matbutiken åkte vi. Hemma har det byggts lego, lästs för lillebror och kollats lite på OS i Sochi.
Vi hälsade på hos mamma för första gången sedan vi blev en fem personers familj. Allt som förut trots att vi är en mera. Barnen fick nya skjortor av Momi, som de genast drog på sej. Uppskattade presenter. Eller lillebror nöjde sej med att kolla på sin body, han får växa något för att passa in i den.
Hundarna var fundersamma då det igen dök upp en liten typ.
Lilleman stirrade stint på en pepsi max flaska en god stund. Apropå ingenting, jag har kommit ifrån mitt grymma pepsi max beroende. Drack alltså flera glas dagligen förut, mitt kaffe kan man väl säga. Sedan lillen fötts har jag druckit typ två glas av drycken. Det var inte planerat att sluta, men det gick lite av sej själv då det inte smakade dagen han föddes och på sjukhuset fanns det ju inte. Sedan hemma kändes det onödigt att ta till flaskan efter två dagar utan giftet. Visst känner jag sug efter drycken ännu sporadiskt och unnar mej ett glas nu och då. Vill bara inte falla ner i gropen och dricka dagligen igen.
Såhär med tredje babyn i huset kunde man tro att allt går på rutin. Och jo, mycket gör det, men tydligen inte allt. Ett levande exempel från idag.
Vi åkte till famo och fafa för att hämta hem Viggo och Elin som varit på övernattningsvisit. Hemma packade jag några grejer med åt babyn i väskan. En filt, ett underlag, nappar, extra kläder och några trasor. Väl framme mitt i lunchen kom jag ihåg att jag glömt något. BLÖJOR! Hur är det ens möjligt med en senapsmaskin i huset att glömma blöjor, det vet jag inte.
Det var inte länge kvar tills vi skulle åka hem. Vi kunde ha klarat det med blöjan han hade på sej. Men inte. Jag kläckte ännu ur mej (lagom ironiskt) att babyn säkert spyr, skiter och kissar ner sej nu. Och där fick jag mej. Han började med spyan. Ingen panik, byteskläder fanns det. I samma veva märkte J att babyn hade bajsat ner sej och allt låg inte i blöjan. Jahaa. Bara att tvätta och använda fantasin då.
Ren i rumpan lades babyn ner på varma golvet i badrummet. Idéen var att sätta en trasa som blöja åt honom och hoppas att bodyn håller den på plats tills vi är hemma. Före vi hann börja klä på honom kissade i fin båge rakt på sin far och på pottan som stod en bit ifrån. Medan vi var smått roade över händelsen passade babyn på att bajsa lite till. Vid det här skedet gapskrattade vi alla. En tvätt till och kvickt på med ”blöjan” och kläderna. Gissa om jag kommer att komma ihåg de där blöjorna hädanefter?
