Varför ska det sandas på gångarna på vår gård? Varför?

Vi vill ju åka skidor, pulka, snösköter (rattkälke enl. Viggo) i den lilla backen vi har.

Måste ännu tillägga det är fint att någon sköter sitt jobb, men de allmänna gångvägarna är inte ens sandade ännu, så varför våra. Lovade Viggo att vi skidar på gångvägarna imorgon eller så får jag trampa spår åt honom på gräsmattan.

Pust, nu sover båda busarna, skönt!

Vet inte vad det beror på, men måndagar tenderar vara lite jobbigare än andra dagar. Eller joo, det har ju varit veckoslut och det är väl alltid tungt att återgå till jobbet (här hemma) efter några lediga dagar.

Det har alltså inte hänt någonting märkvärdigt idag. Varit en vanlig grå dag (även om solen tittat fram) med gnäll, gråt, bråk och tjat i lagom mängd orsakat av trötthet hos alla inblandade. Så lider jag av glömska, tråkigt!

EDIT kl. 20.10 Fick ett meddelande med härliga nyheter, dagen liksom räddad.

Efter ett matbutiksbesök och en flopp middag, fick vi besök av Takuris. Det nalkades spelkväll i form av sällskapspel bara barnen somnade. 

Det som blev kvar efter oss fyra.

Männenas uppfattning av sällskapspel..

Det egentliga sällskapspelet, Nyans, hur roligt som helst.

De hade svårt att släppa tv:n. 5 sista SUPER intressanta minuter på nån match. (Vi fick avbryta spelet för den tiden).

Summa sumarun, en otroligt rolig kväll i skönt sällskap.

Den känslan då man lyckats över alla sina förväntningar! Underbart! Nu sitter jag i soffan och myser mer än nöjd över mej själv.Det handlar om kakan, den väntar i kylen på kalaset imorgon. Fotar den i dagsljus och visar sen. 5-åringen får dessutom några grisar på pinne som bonus. Den arga fågeln måst ju ha något att träffa&förstöra, om jag alls förstått spelets gång.

Det har för övrigt varit en händelserik och rolig dag idag. Nu är första gången jag sitter framför datorn i annat syfte än recept och bilder på tippan. Jaa, det är väl första gången jag sitter ner och gör inget idag.

På morgonen kollade vi ett antal Mumin och Pingu avsnitt med Viggo innan vi åkte till Jumbo för att träffa två härliga med sina pojkar. Av alla underbara vänner jag har, är Hanna&Jenny de jag känt allra längst, sen vi var fyra eller fem år gamla? Vi umgås inte ofta, kanske distansen har nåt med saken att göra, men vi är vänner för livet. Det är så lätt att vara i det sällskapet.

Efter café, shopping och matbutik åkte jag och barnen efter J från jobbet. Det var en skön hemresa, båda barnen sov så gott som hela vägen från Vanda. Hemma, brast Vigggo ut i gråt då Nikke inte ännu hade kommit. Glädjen var stor då min bror kom 10 minuter senare. Vi åt tortillan, pojkarna lekte och kollade NHL på tv. Jag började dekorera kakan.

Egen anmärkning: Fotografera mera, så inläggen blir annat än text. Och ta det lugnt nån gång, det är också riktigt skönt.

Försöker hitta nån enkel och simpel näbb till angry birds kakan, alltså nån bild jag kan använda som modell. Finns ju massor, men jag vet inte riktigt hurdan jag klara av att kläta ihop av sockermassan.. Bestämde att jag gör näbben i förväg, så hinner den torka ordetligt.

Jag har precis färgat massan gul (och mina händer, borde köpa någo handskar), men nu vet jag inte hur jag ska börja. Vi får helt klart gräva fram modelleran med Viggo, jag behöver träning.

Hoppas jag kan visa ett resultat på lördagen, blir en underlig fågel om den saknar näbb.