Glutenfritt på gångs

Ingen av oss behöver följa en glutenfri diet. Men jag har en kaka på gång till ett kalas på lördagen som ska vara glutenfri. Kände mej lite konfunderad där bland glutenfria mjölen i butiken. Klarade av att välja ett, tog pirkka. Allt i det mjölet var lika som i sunnuntais motsvarande, t.o.m tillverkaren och fabriken.

Idag var det dags att testa. Bakade två botten på plåt. Blir lättast så, då kakan ska fyllas i en figurform. Brukar i vanliga fall göra dubbel sats av smeten på en gång, men nu våga de jag inte riktigt. Tänkte om det första misslyckas, har jag inte ett till likadant botten att grädda. Utan jag kan ändra på något och göra igen.

Det första lyckades. Ville ändå testa en lite förändring till det andra bottnen. I det första använde jag av det glutenfria mjölet och potatismjöl och i det andra använde jag bara glutenfritt. En enorm förändring eller hur. Båda ser ut att ha blivit bra. Imorgon ska kakan fyllas, får se vad jag tycker då. Knappast annorlunda, men det är lite extra spännande att jobba med något helt nytt.

Bjuder på en bild på bottnen i vår smutsiga ugn.

Receptet ännu för kommande behov:

4 ägg
2 dl socker
1 dl potatismjöl
1 dl (glutenfritt)mjöl
1,5 tsk bakpulver
2 msk kakaopulver

Sätt ugnen på 200 grader. Vispa ägg och socker* riktigt riktigt pösigt och vitt. Smeten ska bli rätt tjock och figuren som uppstår då man lyfter visparna ska bli kvar en stund. Blanda de övriga ingredienserna i en skål. Sila i ägg-sockersmeten lite i taget. Rör om jätte försiktigt. Luftbubblorna som uppstått, ska inte spricka. Häll smeten på en ugnsform klädd med bakplåtspapper. Grädda ca 8 minuter i mitten av ugnen.

Recepten finns bl.a. här och här.

* I den första smeten hade jag bara 1,5 dl socker.

Sömn och hjärnan

Efter förra veckans rubbade nätter fungerar hjärnan lite svagt. Vi gjorde smoothie igår och idag till mellis. Jag hade tänkt fotografera när Viggo skär frukter med mej. Plötsligt var alla frukter i blendern och maskinen i gång. Jag skulle fotografera den färdiga drickan. Plötsligt var glasen tomma.

Fick en bild på glaset. Men super gott var det. Båda barnen drack med god aptit. Banan, äppel, nektarin, jordgubbar och joggis. Mums!

Igår kom jag på mej själv sittandes ensam vid sandlåndskanten. Viggo hade sprungit iväg med en grannflicka och Elin gick omkring på gården. Undrar hur länge jag suttit där?

Som tur har inget allvarligt inträffat. Kanske jag kan vara skarp då det behövs. Men är lite road själv då jag inte fungerar som jag brukar.

Jag hoppas på en liten ändring i min hjärnkapacitet, det har sovits nu två nätter i detta hus.  Så skönt. Dessutom har vi kommit i säng i rätt bra tid nu två kvällar. Få se om det blir en bra vana, att komma tidigt i säng.

Traktorn jobbar

Idag hade traktorn arbetsdag. Eller kanske det på riktigt heter frontlastare? Vi kallar det traktor hos oss. Den fick bygga tågbana. Viggo agerade arbetsledare och hade en klar vision. Banan skulle vara rund med bara en bro. Min uppgift var att plocka fram bitarna. Resten skötte traktorn.


Traktorn gjorde ett fint arbete. Alla bitar måste traktorn föra och placera.


Den färdiga tågbanan med bara en bro, annars rund.


Tåget och föraren är redo. Favorittåget för tillfället. Elin får leka med loket som åker fram själv, bara hon låter detta tåg vara.


Leken i full gång.

Lördagens bröllis

Vi stretade genom ett regnigt och grymt blåsigt Helsingforscentrum mot Sveaborgsfärjan. Vigseln och festen skulle äga rum där.

Paraplyet var mera till skada än nytta. Eller fungerade som bra regnskydd. Framme på färjan hade jag genomvåta skor, som tur vänta ett torrt par i väskan.

Det vackra brudparet.

Jag gjorde ett gott försök att hänga med i psalmen.

Placeringskort, program och gästbok. Stiligt, snyggt och något jag inte sett tidigare.

Stämningsfull lokal festen hölls i.

Den godaste limemoussetårta jag ätit.

Till slut blev det dans kvällen lång. Idag har jag ont i stortåna.

Små grodorna, små grodorna

Det var en händelserik lördag. Tycker att det är lite tråkigt då allt program infaller samtidigt. Då är det omöjligt att delta på allt. Fick skippa detta, alldeles jätte synd. Men fick istället vara med på en möhippa en stund. Världens bästa Puppan ska gifta sej om några veckor och detta måste såklart firas. Några bilder ger jag lov åt mej själv att visa, resten hålls hemliga.

Vi ”väckte” the-bride-to-be (som satt och åt frukost) med sången små grodorna.

Fortsatte med lite skumppa, en promenad och en ridtur.

En supergod brunch serverades.

Delikata italienska pajer med fina bilder på vad de innehåller.

Alldeles för fort var det dags för mej att klä av lein och dra på festklänningen. Varför, varför, varför ska allt roligt inträffa samma dag? Men oj, så roligt det var så länge jag kunde vara med. Varför ordnar man inte möhippor oftare?

 

Hoppe hoppe hare

Tja, kanske inte hoppe hoppe hare är helt korrekt. Tror ”Jag är en vanlig kanin, vanlig fast ovanligt fin” passar bättre. Det är alltså frågan om Olivers 3 års kaka. Önskemålet var en puppekanin. Min första tanke var wow, hur i hela friden ska jag lyckas med det. Efter ett stort tankearbete, lite konsultering och tips av grannen och form till kroppen av svärmor blev det till slut en grå kanin med hängande öron.

Tårtan är gjord av två rulltårsbotten. Fylld med mjölkchokladmousse och vaniljmousse med lite lemon curd.

Stort grattis åt Oliver som firade på fredagen med denna tårta!

Vi var också där

På fredagen var vi, som många andra, på bloggmammaträff hemma hos Muminmamman. Det var sjukt roligt att få träffa många bloggande och inte bloggande mammor med sina barn. Det kryllade till slut av barn. Som tur har Maria ett stor hem, så alla fick plats. Tror lekrummet stundvis var det tommaste utrymmet i huset.

Jag har en hel bild värd att visa från den eftermiddagen. Även om barnens miner inte är de bästa.

Flera bilder kan ni kolla in här, här och här.

Tack för oss! Hoppas det blir snart igen.

Barnparkering i butiker

Barnens favoriter är butiker med lekplatser. Ni kan tro att de gillar Polarn o Pyret med tågbanan. Det är lätt att parkera barnen där och själv se sej omkring. Viggo håller koll på att jag inte går för långt. Så pass blyg och försiktig är han.

Stockmanns sjätte våning är inte dålig den heller. Även om det blev en lite för stor tugga för Viggo att bli ensam på lekplatsen (barnparkering) där. Han var först mycket modig och nyfiken. Ville bli och leka. Jag kunde inte tro varken ögon eller öron. Vi skrev upp namn och telefonnummer. Viggo och jag fick nummerlappar med samma siffra, 13. Porten stängdes och lektanten plockade fram tåg till tågbanan. Några minuter senare kommer samtalet. Viggo vill inte leka mera. Jag och Elin skyndar tillbaka. Vi var inte långt borta, bara bland barnkläderna. Gissa om jag blev förvånad då en helt annan tant står där med Viggo. Hon som tog emot honom stod vid kassan och detta var den riktiga lektanten. Viggo hade inte gillat bytet. Det blev för mycket för honom.

Jag kan tillägga att jag var mer än stol och överraskad att han ville bli och leka ensam. Han har aldrig tidigare varit själv på något dylikt. Aldrig vilja pröva. Aldrig vågat. Han vill inte bli själv på musiklekis, även om utrymmet och ledaren är bekanta. Kanske han ännu kan gå på klubben själv (börjar nästa vecka) och kanske jag inte behöver sitta hela hösten på den gröna stolen i musiklekisknuten. Detta korta besök på stocka gör att jag ser ett svagt ljus i slutet på tunneln.


Skötrummets leksaker intresserade på stocka.

Barnparkeringen på Stockmanns sjätte våning för många plus, förutom det stora minuset med tant byte mitt i det hela. I en och en halv timme får man lämna sitt barn som är mellan 3 och 6 år där. Det kostar 5€, men är man stamkund är det gratis. I utrymmet fanns leksaker i pari och minut. Gillar idén. Kanske vi en annan gång får pröva på nytt.

Buss vs tåg

Vi har åkt kollektivt nu i dagarna två. Igår åkte vi tåg. Idag åkte vi tåg och buss.

Om endast avståndet avgjorde, skulle jag föredra buss. Vi har betydligt kortare väg till busshållplatsen än till tåget. Men så är inte fallet.

I tåget åker vi gratis. I bussen betalar jag.

I tåget får vagnen följa med in i kupén (heter det så?). I bussen hamnar vagnen allt som oftast ner i bagageutrymmet. Detta kräver alltid lite extra arbete. Även av kusken som tar handskarna på, stiger av bussen och lyfter in vagnen. Här får i och för sej bussen ett plus, ALLTID hjälp med vagnen. Inte lika självklart på tåget, alla hör inte när man frågar om hjälp.

Tåget går två gånger i timmen hela dagen lång. Bussarna går sällan här utanför oss, oftare om vi traskar ända till busstationen som är bredvid tågstationen.

I tåget kan man få egen biljett. I bussen existerar inget sådant system.

Både i buss och tåg mutas barnen med russinask. Så länge det finns russin orkar de bra. Viggo orkar lite lägre än Elin utan. Båda gillar att åka både buss och tåg.

I sällskap är det mycket trevligare att åka. Idag åkte vi till stan, alltså Helsingfors.

Stilla, det är de sällan de här två. Varken i bussen eller tåget.

Slutligen tror jag att jag landar på ganska oavgjort i denna duell mellan buss och tåg. MIn största önskan är att få vagnen in i bussen och att tåg/buss gick oftare. Hoppsan, där var visst två önskningar. Låt gå denna gång.

Långsamt långsamt

I början av sommaren klippte jag x antal t-shirts åt Viggo och x antal långärmade tunikor åt Elin. Tanken att sy ihop dem senast under vår semster. Hoppsan. Den semestern kom och gick. Nu har jag under veckoslutet sytt ihop en t-paita åt Viggo. Jippii! Och följande är påbörjad. Hände en miss, jag sydde fast ena ärmen avigt, kollade inte alls vad jag gjorde. Så nu väntar den inspiration att sprätta upp. Likaså har jag börjat sy ihop en tunika åt Elin. Men fortsättning kräver trådbyte. Fick fart på dessa sommarplagg då vår semesterresa närmar sej. Dryga tre veckor kvar, så finns vi på lite varmare breddgrader.

Några bilder på den färdiga t-shirten. Bjuder på inga närbilder, arbetet är inte så prydligt.