Igår kring klockan 14 gjorde jag en beställning på sockermassor. Det lovades en leverans på en till två dagar. Perfekt, jag behöver den svarta massan till lördagens tårta. Idag klockan 16.39 kom meddelandet att paketet fanns att hämta från smartpost automaten. Dryga dygnet tog det för min beställning. Jag kan varmt rekommendera UllanUnelma för alla som är i snabbt behov av något baknings relaterat.
Det blev inte bara en utan två hundprommisar idag. En på förmiddagen och en på eftermiddagen. Givetvis cyklade barnen på sina puky cyklar. Elin har blivit riktigt skicklig på att hålla balansen och våghalsig i alla backar. Jag kommer ihåg när Viggo var i samma ålder hur jag ogillade honom och nedförsbackar, nu är vi där med Elin. Hon kan, men det ser ännu så skrangligt ut. Pust, säger jag alla gånger hon klarar en backe utan att ramla.
Viggo däremot är hur duktig som helst i backarna. Det är en ren fröjd att se honom manövrera cykeln. Ibland stiger han upp och stå i backen ner också.
Hundarna var ju såklart med, de också.
De där (förgrymmade) gässen flög över oss. Hoppas de flyger långt långt bort och att det dröjer länge innan de kommer igen.
J har skaffat nya vinterskor. Elin var inte sen att pröva dem. Skorna fick klart godkänt och hon ville så gärna ha egna likadana. Vid detta tillfälle visste hon inte att hennes skokartong låg på bordet ovanför henne. Lyckan var stor då senare fick pröva sina egna lurviga mjuka vinterskor.
Regnet öste ner när det var dags att klä på ytterkläder på morgonen. Jag hade mest lust att krypa långt ner under täcket, men det gick inte för sej. Barnen däremot var överlyckliga. Regn betyder paraply! Tjohoo! När vi kom gick iväg hade det redan slutat regna. Men det spelade ingen roll, båda höll gladeligen upp sina paraplyn för det.
Nattens blåst hade fått aspen att fälla sina löv. Det blev en vacker gul matta där på promenadvägen.
Viggo och Elin ser till att kusinen har allt bra på lekmattan. På med lite klassisk musik och alla är nöjda.
Viggo tog det till sin uppgift att leka med henne och se till att hon har det bra. Elin försäkrade sej att jag tar kusinen i famnen om hon börjar gråta.
En fjäril med prasslande vingar var dagens succé leksak och underhöll den lilla i många minuter.
Vi beundrade två vackra lönnar på vägen till klubben. Sida vid sida står de där, den ena helt gul, den andra helt röd.
Mamma, fota dom! sade Viggo. Och jag går lydigt fram och knäpper en bild på båda.
Och en extra bild på den röda lönnen. Varpå Viggo frågar: Mamma, varför tog du två bilder på den röda?
Då Elin var baby hade vi till låns en sitter av grannarna. Nu har samma sitter flyttat hem till oss igen. Medan den väntar på att vår baby använder kusinen den. Eller Ina-dockan. En mycket uppskattad pryl av både stora och små. Viggo lärde sej fort hur han kan hjälpa till då kusinen är på dåligt humör i sittern, bara gunga lite så är hon nöjd igen.
Elin gillar att sjunga och således också sångstunder. På dagens baby café ville hon börja sjunga så fort vi steg in på Luckan. När det slutligen blev dags att plocka fram sånghäften var tjejen överlycklig. Där satt hon på golvet med ett eget häfte och valde ut sånger. Det var viktigt att hon hade rätt sida uppslagen. Koncentrationen var stor och det tog på krafterna, då var det bra att vila i mammas knä. På själva sångstunden var hon tystlåten, som hon brukar. Hemma sjunger hon gärna, antigen ensam eller med oss andra.
Till Sofias kalas fick jag äran att göra en tårta. Dekorationsvalet föll slutligen på ett Mumintroll, namn och ålder samt färgtemat som gärna fick passa med tallriken på sista bilden. Jag har märkt att jag helst täcker tårtorna med vit massa och anväder färgerna i dekorationerna. Så även denna gång. Var först lite nervös att modellera ett mumintroll, men det var slutligen inte lika svårt som jag förväntat mej.
Tårtan består av ett chokladbotten enligt Kinuskikissas recept, här. Tårtan är fylld med vitchokladmousse samt hallon curd enligt detta recept. Lyxigt nog hade jag idag chansen att smaka på tårtan, inte bara komponenterna och det smakade riktigt gott. Tårtan är spacklad med smörkräm och täckt med sockermassa. Alla dekorationerna är också gjorda i sockermassa.
På väg till Sofias kalas satt en pratglad flicka på bakbänken. Hon berättade, frågade och funderade, om vart annat. Väl framme blev hon mer försiktig och tystlåten, så där som det brukar bli när omgivningen är lite obekant och det är flera andra på plats.
Kalasbarnet blåset fint ut ljusen på tårtan.
Bjudningen var utsökt. Och kanelbullarna var bäst! Åt en för mycket. De gången det inte serveras bullar på Sofias kalas, kan jag bli lite besviken. Hon är ju trots allt född på kanelbulledagen.
När en del av gästerna redan åkt hem hittade flickorna varandra. De lekte i Pippihuset, pusslade lite tillsammans.
