På väg till Sofias kalas satt en pratglad flicka på bakbänken. Hon berättade, frågade och funderade, om vart annat. Väl framme blev hon mer försiktig och tystlåten, så där som det brukar bli när omgivningen är lite obekant och det är flera andra på plats.

Kalasbarnet blåset fint ut ljusen på tårtan.

Bjudningen var utsökt. Och kanelbullarna var bäst! Åt en för mycket. De gången det inte serveras bullar på Sofias kalas, kan jag bli lite besviken. Hon är ju trots allt född på kanelbulledagen.

När en del av gästerna redan åkt hem hittade flickorna varandra. De lekte i Pippihuset, pusslade lite tillsammans.