Medan vi satt och åt middag började det hagla. Plåttaket dånade som aldrig förr då hagel stora som buskblåbär rasade ner från skyn. Stundvis såg det ut som värsta snöovädret där ute. och snabbt var marken vit. Som tur smalt allt bort lika fort som det kommit. Over and out från dagens väderobservationer.
Lurade iväg Viggo och Elin på en kort cykelpromenad till diket och tillbaka. Det handlar alltså inte om många hundra meter, men jag var bara ivrig att komma utanför gården. Sällan behöver man locka dem att cykla, men det händer ibland.
Det händer där ute i naturen. Skogen ser inte längre brun och kal ut, utan det går att urskilja färger. Det skiftar i ljus ljus grönt och gult. Vackert. Själv gillar jag mest den där gröna nyansen då björkens blad precis öppnat sej. Hann inte kolla in en björk närmare, något annat träd nog. Däremot beundrade vi vitsipporna en alldeles kort stund. Sedan var det bråttom hem igen. Tänk att få gå i skogen i lugn och ro och stanna upp för att beundra och fotografera precis när man vill. Den dagen kommer nog ännu. Nu skyndar jag gärna efter mina ivriga cyklister.
På onsdag kväll började det. Magsjukan. Viggo drabbades. Torsdagen var redan en bättre dag. Igår var humöret det vanliga, men krafterna saknades. Vi trodde redan vi kommit över sjukan tills Viggo fick ett återfall strax innan läggdags. Det enda rätta vid det skedet var att inhibera söndagens namnfest och fortsätta sjukstugan med litervis handdesi. Nu har han varit spyfri sedan den där gången igår kväll. Vi hoppas på ljus i tunneln och möjlighet att njuta av vackra vårvädret utomhus också.
Vi åkte till tomten hela familjen. J byggde sula med sin pappa, vi andra njöt av vädret. Vi har en fin tomt, annat kan jag inte säga. Lugnt och harmoniskt på något vis.Solen skiner hela dagen då det är solsken. Det verkar inte blåsa värst mycket där heller. Här hemma hos oss passar blåsten alltid in och jag tycker det blåser ofta.
Ett pang väder från morgon till kväll. Svårt att hänga med att det plötsligt blev så här varmt. Igår grävdes kepsar och sommarhattar från ifjol fram, de passade just och just. Dags att uppdatera med nya för denna sommar.
De kom en god bit på vägen med sulan för huset. Ett stort förrådsutrymme har redan tagit form.
Jag passade åter på att knäppa omkring i naturen då Aron sov och Viggo och Elin klättrade i sandhögen. Gillar att fotografera i naturen. Det finns tid att ställa om inställningar och ta en bild till och en bild till igen.
Min farbror tittade in. Likaså mamma.
Vi åt ute för första gången denna vår (sommar). Har på känn att det kan bli flera utomhus måltider på tomten denna sommar. Hemma har vi inte ett matbord på terrassen, utan bara en soffagrupp. Således äter vi sällan ute hemma, det är bara lättare att äta inne runt matbordet. Dessutom skötte jag grillandet idag. Det som gjorde det lite speciellt var att det var en hederlig kolgrill. Ingen gas där inte. Jag är förvånad hur lätt det var att grilla, hade trott att de var svårt att grilla på en kolgrill. Lite knepigt då värmen inte går att reglera lika lätt som på en gasgrill. Det var min första grillning av denna sort, om jag minns rätt.
Fotade med EOS 5D mark III och objektivet 24-105mm.
Jag märker att jag inte kan låta bli att fotografera nu med testkameran. Ivern är stor. Vill helst gå omkring och ta bilder på det mesta. Härligt, för låg tidigare i en liten fotograferings svacka om man kan säga så. Jag var lite oinspirerad att ta bilder och hade svårt att hitta något att ta bilder på. Men nu vet ni, nu har intresset åter väckts. Synd bara att det krävdes ett rätt dyrt kamerahus som bara är till låns för det. Jag hoppas stannar när kameran ska tillbaka. Den sista bilden är den fula och äckliga i mina ögon. Ni får välja fritt.
Fotade med EOS 5D mark III och objektivet 24-105mm.
Ett pangväder hela dagen gav utmärkta förutsättningar för en picknick i lekparken. Russin, mandlar och digestivekex samt en safttetra per barn var allt som behövdes. Och att själv få cykla med sin ryggsäck på ryggen. Lite ansträngning gav urlyckliga barn. Rätt nöjd var jag själv också. Solen sken, babyn sov och de två andra lekte på. Jag hann sitta och njuta på parkbänken en stund. Det här kan jag gott vänja mej vid.
Måndag, tisdag, onsdag, torsdag går vi längs samma vägar till och från klubben. Eller egentligen är det väl bara jag som är tråkig nog att gå samma väg. Barnen hittar oftast egna omvägar eller ginvägar. I dag valde Viggo och Elin att gå längs skogsbrynet i den långa uppförsbacken efter skolan. Inte ett dåligt val, vi fick syn på både blåsippor och en vitsippa samt smultronblad. Där stod vi alla med rumporna i vädret och beundrade blommorna.
Jag har drabbats av en ofantlig trötthet. Inget konstigt med det egentligen. Men störande. Jag hade inte orkat vara extra trött just nu. Det finns bara ett botemedel och det är sömn. Just nu borde jag ligga ner beddad i sängen och sova gott. Istället sitter jag här en stund, njuter lite av dagens första lugna stund. Dagens första stund av tystnad. Det är bara för skönt.
Mitt ibland all trötthet har vi gått till klubbarna i en grym blåst. Halvvägs till postlådan fick jag se mej besägrad, vända om och hämta mössan. Behagligare att promenera utan att frysa om öronen och få håret bort blåst. Vi avslutade dagen med att pyssla inbjudningar till den kommande namnfesten. Mera simpla inbjudningar får man leta efter, men jag är hel nöjd med resultatet. Glömde bort att ta bild på ett färdigt kort, men ska fixa det i morgon. Nu god natt gott folk!
Ett sånt pang väder det varit! Vi njöt i lekparken och på kusinens gård. Det hela avrundades med vårens första grillkorvar.
Viggo och Elin hade ro att slita sej från sin djurparkslek och vi gick till lekparken en stund. Solen värmde från en klarblå himmel och det blåste inte alls. Skönt skönt skönt! Barnen prövade att vara utan handskar också en stund, men snabbt blev fingrarna kalla och handskarna åkte på igen.
