Helt plötsligt utan desto mer planering blev gårkvällen en kväll utan datorer och telefoner. Paddan hade som upplagsverk. Vi diskuterade eftermiddagens planeringsträff med Essi, funderade vidare på kök, hall, golvmaterial och så vidare. Det var riktigt mysigt att sitta och prata istället för att sitta med datorn framför näsan. Det ska bli vår nya vana från och med nu.
Eftersom vi inte behövde förnya någon bilstol idag, då tre existerande stolar fick plats på baksätet, kunde vi åka till köksaffärer istället. Vi borde småningom veta hur vi vill ha det i nya köket. Främst var spis, spisfläkt samt vattenkran ska placeras.
Vi har tankar om utseendet: modernt, simpelt, vitt/grått. Inga krusiduller, helst inga handtag på skåp eller dörrar. Arbetsytan i sten, tror vi. Men ska det vara glans på skåp, vilken färg ska skåpen och lådorna ha, var ska lavoaren placeras, hurdan spisfläkt ska det vara. Ja, frågorna är ännu fler än svaren. Här inom de kommande veckorna ska vi börja planera köket, hjälpköket, badrummet, toaletten och tamburen så där på riktigt. Sedan ska svaren förhoppningsvis bli fler än frågorna.
Första advent är här och samtidigt sista november. Nu är det inte långt kvar till jul. I morgon är dagen här som de äldre barnen väntat på, första december med julkalenderns första lucka.
Jag behövde inte gå runt huset för att hitta ett underlag för adventsljusen. Det fick bli en bräda från bygget. En bit som blivit över från en husknut. En rosett per ljus och jag är mycket nöjd med den enkla skapelsen.
Vi vaknade till en vackert vit lillajuls morgon. Det tog inte länge så var det en minne blått och slasken ett faktum. Men det var vackert en stund i varje fall.
Viggo, Elin och jag plockade med J från bygget och gick på julbasar på Lindal lekis. Barnen deltog i mete, vi köpte lotter och vann med en(!!), åt risgrynsgröt och pratade med vänner och bekanta.
I metepåsen fanns förutom godis små (mc donalds) leksaker som varit i flitigt användning hela dagen.
När skymningen föll hade lillajultomten lämnat paket under vår gran och under famos gran.
Vi umgick framför brasan och drack glögg. En skön lillajul må jag säga!
I morgon ska adventsljusen fram. Jag har ett stort problem, hittar inte mitt fat jag har för blockljusen i vår adventsljusstake. Jag får väl gå ett varv runt huset på morgonen och se vad gården bjuder på för material.
Pappan i huset fick sova vidare då vi andra steg upp där kring sju. Då hade Aron varit vaken en timme redan, men jag vägrade stiga upp med honom. Viggo och Elin uppvaktade pappa med kort och present, Aron hängde med han också, men jag tror bordslampan var intressantare. En gemensam frukost senare åkte fyra av fem på en kort utfärd. Den yngsta lämnades och sova under famos vakande öron.
Vi fyra åkte först till gravgården i byn där vi lämnade ljus och alla saknade. För visst är det tråkigt att inte kunna fira dagen med sin egen pappa. Som tur finns det andra fina pappor som kan firas.
Sedan åkte vi vidare till bygget. Jag har inte varit där och sett vare sej skorsten som börjat resa sej eller innertak som sakta tar form, nu först i form av isolering.
Hemma igen umgicks bröderna medan syster tog en tupplur.
Farsdagskaffe serverades hos fafa. J önskade en cheesecake som jag bakade igår och som vi tog med till kaffet idag. Mycket gott. Det som blev kvar väntar i kylskåpet på att bli uppätet.
Medan jag gick ut på en rask promenad precis innan det blev mörkt tog de andra en legostrid och lekte sedan lejon och häst. Älskar mannens förmåga att leka med barnen. Jag saknar den där inlevelseförmågan nästan helt.
Dagen grydde med den vackraste himlen. Vi beundrade med Viggo en stund. Sedan tog vi itu med dagens sysslor. Han med leken och jag med städning, matlagning och förberedelser inför Blingo imorgon.
Före lunch tvingade jag ut barnen och mej. Aron fick hänga med i bärsele, då dagensförsta tupplur avbröts av motorsågande grannar före den egentligen ens hann börja. Vackert vindstilla solskens väder och riktigt glada barn trots allt.
På eftermiddagen då det började skymma åkte vi till pappas grav. Sju år har passerat sedan han togs ifrån oss. Det går inte en dag utan saknad. Speciellt tungt känns det att inte ha honom här och lära känna barnbarnen. Och visst saknar jag honom i husbygget också, hur många andra fina som än är inblandade. Pappa är alltid pappa.
Det var precis så vackert på gravgården i skymningen som jag föreställt mej förra året då det blev ett tidigare besök. Detta var första gången vi var på plats som en fem personers familj. Elin undrade iår igen var mofa egentligen är. Inte lätt att förklara denna gång heller.
Efter en dag med veckohandel, klubb, dagis, träffis med moster/syster samt kusin, lek och bus samt bastubad är det skönt att få somna på kvällen.
Nu är vi redo för helg. Imorgon firar Viggo Halloween på dagis och till eftermiddagen väntar vi J hem direkt efter jobbet. Det om något är lyx då han den övriga veckan kommit precis vid barnens läggdags efter en eftermiddag på bygget. Det ska bli skönt att ha lite familjetid också. På lördag hoppas jag vi kan åka en sväng till pappas grav och på söndag blir det Blingokläder här hemma tillsammans med Linn-Sofie. Inför söndagen får jag baka och fixa, kan erkänna att det ska bli det roligt att göra men svårt att välja vad som ska bjudas.
På eftermiddagen åkte jag och barnen till bygget där pappan plockade ner ställningarna som prytt utsidan av huset så här långt. Och visst ser det fint ut nu vårt hus där det står helt själv. Viggo och Elin lekte någon lek i stora grushögen, de höll utrvis på att trilla ner och den andra drog upp med ett band. Jag plockade skräp medan Aron sov i bilen. Sedan blev det en kaffipaus före jag och gänget lämnade kvar pappan.
Förmiddag på klubb för Elins del. Under tiden fick vi andra handla på Prisma! Med andra ord har det skett stora framsteg för Elin på klubben och som vi väntat på detta. Sista halvtimmen av klubben satt vi troget i lilla köket, inget förhastat här inte. Hittills har vi alltså fått sitta i köket, inte avlägsna oss alls. Tills igår, då var vi till posten med Aron. Så skönt att hon vågar, för roligt har hon med vännerna där.
På eftermiddagen spelade vi minnesspel. Först jag och Elin och sedan fick vi Viggo med också. Det blev en förvånansvärt jämn runda då vi alla var med. Det kan förstås hända att jag inte alla gånger lyfte helt rätt kort, men det behöver barnen inte veta.
Jag bakade fröknäcke och svängde ihop snäppet hälsosammare kakaobollar med dadlar, cashewnötter och mandlar för första gången. Jag gillade båda, barnen gillade bollarna, men vågade inte smaka på knäcket.
Dagen avslutades med en tur till bygget. Jag gick äntligen in i vårt hus för första gången. Härligt! Allt känns så rätt.
Jag fortsätter gilla våra måndagar. En skön förmiddag hemma och sedan till gamla hemknutarna till vänner för lek och prat. Det bästa med denna måndag var nog huspaketet som kom. Nu har vi huxflux fått väggar och takstolar på vårt hus.
