I och med vår flytt ut hit till svärföräldrarna nu under byggtiden röstar vi inte längre i samma skola som förut. Nu hade inte längre promenadavstånd till röstlokalen, utan vi fick ta bilen till Kantvik för att rösta. Aron blev hemma och sov dagssömn och vi andra åkte iväg med barnens cyklar i bakluckan. Vi passade på att ta en promenad då vi ändå var igång. Och jag fotade där medan vi promenerade. Viggo var rätt road då jag tog bild på vitsippor och tussilagon, därav hans min på sista bilden.
Vissa dagar känns det extra viktigt att fästa uppmärksamhet vid det positiva och roliga som hänt. Idag är sannerligen en sådan dag. Det har inte varit lätt att vara vare sej 1 år, 3 år, 5 år eller 34 år för den delen heller. Turvis har skorna klämt och någon varit på dåligt humör. Jag har lätt att fasta i det dåliga humöret och hela dagen kan kännas s k i t även om den i det stora hela varit bra. Därför känns extra skönt att sånahär dagar kunna gå igenom kamerans bildskörd från dagen. Där finns vissa av det trevliga stunderna memorerade. Sedan känns dagen inte lika grym mera.
På eftermiddagen åkte vi iväg till Gårdsboden för lek på gården samt saft och bulla. En av dagens fina stunder tillsammans. Vi kör förbi Gårdsboden alla dagar det är klubb och dagis. Nästan dagligen noterar barnen att stället är stängt. Nu har de lärt sej att det är öppet fredag, lördag och söndag och stängt de andra dagarna. En annan detalj de kollat in är om trampolinen fått studsmattan på plats. Hela vintern har järnen stått ensamma där på gården. Nu i veckan var äntligen trampolinen byggd. Två glada barn studsade runt idag och en mamma stod bredvid redo att fånga dem. Jag är lite rädd för trampoliner i kombination med barn.
En tid har den lilla mannen stigit upp och stå i sin tripp trapp stol. Det känns lite våghalsigt och mycket farligt med baby setet fastspänt. Minst lika otrevligt är det att hitta honom klättrandes in i stolen över babybågen. Jag tog tag i saken och skruvade loss bågen.
Plötsligt blev vår lilla åter igen mycket större. Nu kan han klättra upp och sätta sej i stolen helt själv. Ofta hämtar han en gaffel från bestiklådan först och sitter sedan där i stolen och kommenderar efter mat. Utan bågen på plats behöver han ju inte stiga upp och stå på sittsen utan han kan stå på fotstödet. Eller klättra vidare upp på matbordet, vilket han visade idag. Jag hinner på inget vis med i hans fart.
Barnen och jag började fredagen med städning. Alla hjälptes åt att plocka undan leksaker från golv och ytor. Sedan dammsög jag. Till sist belönades vi med två bitar mörkchoklad. Skönt att städningen för helgen är fixad.
Närmare tre timmar ute på gården i förmiddags. Sommardäck under båda bilarna, tvätt av den ena bilen, rens i blomrabatter, klättring i träd, gungning och allt vad vi har hunnit med. Ja, en död humla hittade Viggo i en av krokusarna som slagit ut.
Vi var ute på två uppdrag Elin och jag (och Aron). Vårt första uppdrag var att ta en promenad så Aron somnar i vagnen. Det klarade vi av och såg tussilagon på köpet. På väg tillbaka till gården fick vi ett till uppdrag, kolla om sanden i en sandhög några hundra meter bort duger i en sandlåda. Vi gick förbi gården där Elin plocka med hink och spade. Hon tog sitt uppdrag på största möjliga allvar, grävde och fyllde ämbaret. En sandkaka välte hon mitt på vägen, i hopp om att någon bil kör över den. Sanden fick klart godkänt, inte för grovt för sandlekar. Nöjda med att båda uppdragen gav positivt resultat traskade vi vägen hem igen.
Före klockan slagit sju på morgonen hade Elin och Viggo redan tvätta fönster. Elin tyckte balkongsdörrens fönster var smutsigt då hon kollade när pappa åkte på jobb. Visst var fönstret smutsigt, fullt med kletiga fingeravtryck och dregel. Likadant fenomen går att skåda på många andra fönster hos oss. Eller gick. Nu är samtliga ytor torkade med trasa och fönsterputs. Stort tack till mina engagerade fönsterputsare!
Vi kan kanske säga att vi startat vårstädningen nu?
När Danni i höstas skrev att hon hittat ett veckoschema och tagit i bruk det med Minea tjoade jag av glädje. Länge hade jag saknat ett schema till hjälp i vår vardag. Våra kvällar (och dagar) gick ut på att svara på frågor om vad som händer och när, utan att barnen egentligen förstod när det händer. Jag hade bara inte haft tiden eller energin att hitta en lösning. Då kom Dannis inlägg med ett veckoschema serverat på silverfat. Schemat var bekant för mej från jobbet och Viggo har ett veckoschema på dagis han också. Barnen tog till sej schemat på en dag. Sedan dess har vi varje kväll flyttat pilen och placerat ut bilder på veckodagarna utgående från vårt program.
Nu är det lättare för dem att se när det är klubb och dagisdag, när pappa bygger, när det är kalas och så vidare. Ibland blir det strul om vi gör något som inte är inprogrammerat, men för det mesta fungerar det bra. Vissa gånger kan bilden sättas in på efterhand, för det är viktigt för dem att schemat är rätt.
Jag går smått och funderar på att fixa något med bilder för att underlätta våra kvällsrutiner. Flera kvällar i veckan sköter jag kvällsrumban själv och det blir tungt då alla är trötta och ingen orkar koncentrera sej. Jag tänker att bilderna kanske kunde hjälpa barnen att lite mer självständigt och med lite mindre tjat klara av rutinerna. Tänker bilder som avklädning, wc, tvätt, tandtvätt, pyjamas, saga. Jag har bara inte klurat ut var det är vettigast att ha bilderna och om de ska gå att vända bilden när sysslan är gjord eller om bilderna bara som finnas där som hjälp. Vi får se hur det blir.
Nu är påskgräset sått för iår. En och en halv vecka till påsk, det borde hinna gro, hoppas jag.
I middagsbordet går debatten het mellan bror och syster om vems osynliga flygplan är störst och bäst. I bilen tävlar de om vems xylitolpastill som varar längst.
Det argumenteras om allt mellan himmel och jord nu för tiden här hos oss. Om rutiner, om matvanor och bordsbeteende, om vem som bestämmer, om hur man är mot andra osv osv. Inget ovanligt med en blivande sexåring i huset. Men ack så frustrerande vissa stunder. Samtidigt är det ibland svårt att inte börja skratta eller ens småle. För det sårar personen i fråga oerhört om han inte tas på allvar. Vissa gånger slutar dessa debatter med att alla inblandade skrattar åt situationen andra gånger har alla bara lust att gråta.
Samma syster och bror leker kurragömma efter middagen som om inget hade hänt. Samma syster och bror bygger koja i sängen och bäddar ner sej med alla sina gosedjur. Samma syster och bror leker mamma och pappa i bilen på vägen till dagis.
Samma syster och bror kryper turvis upp i famnen för närhet och kärlek.
Visst är det underbart och givande att vara deras mamma, om än tungt vissa stunder.