I en hel månad har vi varit fem i vår familj. Det känns stort. Tiden har gått snabbt. En dag avlöser den andra och det är svårt att hänga med i svängarna. Men det är fina dagar vi haft. En underbar liten filur har flyttat in hos oss.
Vi firade en månad som fem med att ta några familjebilder. Storasyskonen fick varsin liten gåva också. Gåvor de skulle få då lilleman föddes, men som vi glömde. En god vän var hälsade också på oss dagen till ära.
Vi tog en tur till tomten efter middagen. Två fotbollar var allt som behövdes för en lyckad utfärd. Egentligen hade det räckt med sandhögarna som fanns på tomten också. Vi passade på att spela boll i den kommande källaren. Klabbarna som står upp på sandplan är huset hörn. Samtidigt försökte jag föreställa mej hur stor köket till exempel kommer att bli. Men det var inte så lätt att uppskatta.
Sprängmattorna i prydlig hög samt en bild på bergsväggen efter sprängningen. Många fina detaljer på den sprängda ytan. Ska försöka fotografera väggen en annan gång, nu hann jag med en före spelet kallade ingen.
Vi gav barnen ett tips om att hoppa i pölen i sandlådan. Den glädjen, den glädjen hörni ni!
Elin fotade med pocketkameran. Bjuder på vår eftermiddag ur Elin synvinkel. Vi kollade på OS halfpipe. Häftigt tyckte både Viggo och Elin och snowboardade i vardagsrummet till lika som deltagarna i tävlingen. Andra bilden är Elins selfie, de bruna byxorna. Tredje och sista bilden är på mej och babyn.
Lillebror har fått två söta gosedjur. En mjukare än mjuk björn med vingar (Viggo har en ljusare likadan) och en söt pupu med yllekläder.
Gottade med svartvinbärstryffelkaka då mamma var och hälsade på oss. Varken jag eller hon har bakat, men jag ska absolut baka tårtan någon gång. Så god var den. Fick tårtan här i veckan av Marica som hade lovat receptet på den. Istället för recept fick jag recept OCH kaka! En ytterst läcker överraskning.
Barnen skidade för första gången för i år. Elin skidade för första gången i sitt liv. Båda var skickliga. Elin kom framåt och föll rätt lite, hjälp i svängarna ville hon ha. Viggo var en höjdare på skidorna. Han skidade upp för plogbacken och för att åka ner. Drog han en vurpa eller fick skidorna i kors löste han det själv de flesta gånger. Några gånger behövde han hjälp att komma upp eller reda ut skidorna.
Våra båda pojkar går på medicinkur. Hade inte tänkt att den yngsta får något som så här ung. Som tur har han bara ögoninflammation och som skönt nog fixades receptet till apoteket utan besök hos läkaren. Hade hembesök från rådgivningen idag, snälla Camilla skötte om att vi fick ett recepet på ögondroppar efter att hon såg ögat.
Den äldre killen kom inte lika lätt undan. Han fick besöka läkare. En stund senare kom han hem med ett leende på läpparna, klistermärke i handen och medicin för öroninflammation i påsen. Allt hade gått bra även om det var spännande att åka iväg.
Skönt nog verkar båda grabbarna inte störas för mycket av sina krämpor. Hoppas medicinerna biter och dottern hålls frisk. Så får vi fortsätta njuta av vår vardag med alla fem hemma ännu i två veckor.
Blommorna har inget med det här att göra. Men vackra är de.
Den yngsta i familjen blev en vecka gammal. Tiden bara rusar iväg. Han får gå med strumpor på händerna för naglarna är långa och han skrapar sej själv och mej. Strumpor av den enkla orsak att inget annat hålls på. Nu får vi användning för strumporna i storlek 13-15, som är för små för foten (de har inte passar nåt av våra barn).
Dagen till ära tillredde storasyskonen lunch, ugnskorv. Stolta kockar fyller korv med ketchup, senap och ost. Extra gott smakade det dessutom när de själv fixat maten.
Är man knappt en vecka gammal får man sova på pappas mage istället för i sängen. Bara för att man kan och får lite extra närhet på köpet.