Två år sen sist. Eller jag har ingen minnesbild av ett besök ifjol. Dagens utflyktsmål var Fallkulla. Landsbygds idyll mitt i stan. En rolig utfärd med glada barn och vuxna. Det är skönt med sommar! Dessutom är det inte alla dagar man får se fem kor ute på promenad.
Vi har hängt med kompisar hela dagen. Skönt med sällskap för alla. Och extra skönt då pojkarna lekt sams non stop från början till slut. Den gemensamma dagen avslutades med en promenad, Ina hade svårt att somna i vagnen sin. Flera lätta, trevliga dagar som denna och sommarn blir perfekt.
Sommarns första vecka bjuder på roligt program för alla dagar. Vad är bättre än det? Allt ogjort här hemma går att göra senare också. Inget det lönar sej att stressa för. Som man säger på finska ”ei ne työt tekemällä lopu”
Den här dagen hälsade vi på hos min mormor. Viggo har väntat. Senast gick all tid åt till att bygga de nya legona hon skaffat och nu var han ivrig att få leka.
Elin läste och lekte med syskon och kusin, turvis och om vartannat.
Första vardagen i juni, alltså igår, åkte vi på utfärd med kompisarna från granngatan. Vi promenerade ner till tågstationen och tog tåget till Grankulla. Där gick vi till lekparken man ser från tåget. En fin lekpark, inget speciellt, men alltid mer än vi har här i egna knutar. Barnen trivdes i de olika klätterställningarna. Eller kan man egentligen kalla anläggningarna för klätterställning då de innehöll så mycket mer än bara ett ställe att klättra på?
Barnen pratade och lekte en stund med en kille de träffade i parken också. Hittills har de alltid varit skygga och bara tittat bort då någon okänd pratar med dem. Skoj då de växer till sej och vågar nytt.
Vi hade en matpaus också. Det behövdes ny energi för att orka leka lite till. En gunga jag inte sett förut fanns i parken. Kul då alla fyra barn fick plats samtidigt. Aron fick ännu nöja sej med att se på från famnen och vagnen. Men att fånga fyra ansikten på en och samma bild, det lyckades jag inte med.
Hemresan blev något lägre då vi missade tåget som åkte hela vägen till Kyrkslätt. För att inte behöva vänta hela halvtimmen på Grani tågstation tog vi följande tåg till Köklax och väntade där en stund på rätt tåg. I Köklax pratade vi lite om lax och fiskar. Kök Lax ni förstår, man brukar äta lax i köket. Dessa kommande femåringar är rätt finurliga med språket redan.
Nu äntligen har vi bakat tekakor igen. Om vi gjort det här emellan har jag totalt glömt bort att plita ner ett recept. Men nu ska jag arkivera receptet på semlorna eller tekakorna som de heter i tidningen Hembakat där jag hittat godingarna. Vi bakade med Elin medan Viggo var på kalas hos en klubben kompis.
Som ni ser var jag lite otålig och var tvungen att ta en tugga före fotot var taget. Hoppsan.
Recept tekakor
5 dl mjölk
1,5 dl havregryn
50 gram jäst
2 msk socker
1 tsk salt
100 gram smör
ca 12 dl mjöl
Koka upp hälften av mjölken med havregrynen, tillsätt socker och salt. Ta kastrullen från plattan och rör i smöret så det smälter. Smula ner jästen i en bunke och blanda ner resten av mjölken (ljummen). Rör ner havregrynsröran i bunken. Tillsätt mjöl till degen är lagom. Jag brukar landa på 10-12 dl mjöl. Låt jäsa under duk i 40 minuter.
Häll ut degen på mjölat bord. Forma ca 16 bollar som du sedan plattar ut och lägger på plåt. Jag brukar fuska och platta ut osymmetriska klumpar av degen. Kakorna ska vara typ 1 cm tjocka, lite tunnare. Låt jäsa ytterligare 10 minuter medan ugnen värms till 250 grader. Om du vill kan du nagga kakorna med en gaffel för fin yta. Grädda ca 7-8 minuter i mitten av ugnen. Låt svalna på galler. Urläckra med smör och kanske en skiva ost. Smakar också gott dagen efter, de torkar inte genast.
Han stor gillar att äta, vår Aron. Gapar efter varje sked som kommer och en deciliter gröt räcker nästan inte. Nästa vecka ska vi börja ge gröten också på kvällen. Eventuellt ta in risgröt på morgonen. Lite variation skadar väl ingen.
Några timmar på bygget för hela familjen. Dagens arbete var att bre ut grushögar i husgrunden för att få en jämnare botten.
Viggo och Elin orkade spada en stund. Sedan började de vänta på den bästa delen av byggandet, maten. Mellan allt väntade sprang de längs den gjutna grunden, satt i bastun, spadade lite till och hjälpte till att väta ner gruset.
De flesta gånger det händer något på bygget hålls jag och barnen borta. Vi är till större nytta den vägen. Detta var ett arbete vi gärna fick delta i och roligt var det tycker jag. Jag hittade en liten pedant perfektionist inom mej. Det var svårt att inte göra ett för grundligt arbete. Det här är ju trots allt inte det slutliga golvet som ska bli perfekt. Här kan ni kolla in några fler bilder på dagens arbete.
Jag och barnen steg ut från dörren på förmiddagen i samma stund som regnet kom. Vi lät oss inte störas utan gick över till dagisgården för lek. Där hade personalen (jag utgår från att det är de och inte små barnen) byggt spindelnät under taket av gamla strumpbyxor. Genialt! Det var hur roligt som helst att klättra omkring i nätet tyckte Viggo och Elin.
Ibland kan han vara allvarlig och fundersam, vår Aron. Däremellan skrattar han så han får hicka. Eller gör prutt ljud och bubblor med munnen. Vår babys har gått och blivit stor. Han vrider sej i konstiga ställningar för att kunna följa med de större barnen. Han har ett speciellt gråt då han blir rädd eller får ont. Han hålls inte stilla på en filt nu mera.
Och sist men inte minst. I dag är dagen då Aron vände sej från rygg till mage för första gången. Det har varit alldeles jätte nära hur länge som helst. Men om inte huvudet har vägt för mycket har ena armen varit i vägen. Plötsligt hände det där på köksgolvet. Jag hade lagt honom mitt på filten på rygg. En stund senare kommenterar Danni något om att han ligger på mage. Jag bara vah!? då har han vänt sej, för jag lade honom på rygg. Så var den första gången undanstökad utan publik, helt i lugn och ro.
Vi firade Arons födelsedag i leken på morgonen. Aron bjöds på majsgröt och en bit chokladtårta, vi andra fick bara chokladtårta. Samtidigt frågade Viggo om vi kan äta mellanmål från lekservicen. Och det passade bra, bara barnen först diskade kärlen. Viggo diskade medan Elin vilade och efter dukningen var det Elins tur att diska undan. Det är inte alla dagar de är lika ivriga hjälpredor.
Elin och Viggo dukade medan jag grävde fram bjudning från skåpen. Servetter hittade de också i lådan och valde helt själv. När allt var framplockat och placerat började vår speciella stund. Det var med stor koncentration de hällde saft från röda kannan. Viggo bjöd åt mej också. De plockade åt sej av salta fiskar, russin, äppelbitar och muminkex. Viggo försåg mej med läckerheter. Där satt vi sedan på golvet alla tre. Åt och njöt och hade det mysigt.
