Minusgrader och klädfunderingar

Det var den kallaste morgonen denna höst, -6,8°C här hos oss. Solsken och lika vackert som igår med all frost som låg över allt. Det vara bara dra på ordentligt med kläder då vi traskade iväg. Viggo fick klä sej i arvegods av kusinen, en vinteroverall som tvättats tillräckligt många gånger för att passa denna temperatur. Elin fick ta på sej overallen med fleecefoder och filt under baken i vagnen. Båda klagade på att de hade kallt i ansiktet när vi gick mot klubben. Annars tror jag de hade lagom med kläder på sej.

minus grader

På tal om kläder. Det här med vinterbaby är något helt nytt för oss. Med två barn som är födda i juni och juli är vi inte vana att man måste klä en spädis i mycket kläder. Vad klär man på den sen? Har redan fått köpa en vinteroverall i storlek 56 av en väninna. Drömmer lite om en sån där värmepåse till babyskyddet, om ni vet vad jag menar? Alternativet att sitta inne i värmen tills det blir vår finns ju direkt inte. De äldre syskonen ska till klubbar och dylikt, så ut måste vi. Har en fråga åt er med flera barn på lager, men återkommer med den.

Fixarflugan bet oss

En söndag utan större planer slutade i att vi fixade här hemma. Stökigt var det en stund i båda våningarna. Kändes som att det enda som var i ordning var barnens skor i hallen, som de själv placerat bredvid varandra. Detta dille började med att vi packade upp Galna Dagar inköpen. Nya Kartell Componibili att ha som bord/byrå vid varsin sida av sängen.

kartell

Men i det minimala rummet vi sov i får dessa inte plats. Då börjar vi valsa runt med möblerna. Vi tar tillbaka vårt gamla sovrum, som skulle bli hobbyrum, men aldrig hann bli det. Samtidigt får vi bukt på en stor del av kaoset som härskat i ”hobbyrummet”. Många tomma lådor förs till skräpet, likaså en enorm svart sopsäck med allt världens vi inte vill spara på och ingen annan behöver. Nu är vi mycket nära ett litet hobbyrum, på riktigt. Får bara se hur det går.

Tudelade känslor i skogen

När lunchen var färdig fixad och samtliga i familjen hade återhämtat sej efter lördagen klädde vi på oss och gick till skogs. Vi tog en vända via åkern också. Vackert, vackert, vackert! Solen och frosten gjorde sitt. Det var underbart att andas in den svala luften på den stillsamma åkern. Allt var så lugnt. Ja, förutom barnen då. Men så ska det vara.

frostig åker

frusen åker

skogsutfärd

I skogen var det så klart också vackert. Det börjar vara riktigt avskalat i träden då man blickar upp mot himlen. På marken råder det ingen brist på färger än.

mossa

Viggo stortrivdes, som skogsmulle själv sprang han omkring och gömde sej än här och än där. Klättrade lite på stenar och fäktades med träd. Han ville inte gå hem alls.

skogsmulle

gömma

Elin däremot hade det svårare. Stundvis hade hon det roligt och stundvis riktigt jobbigt. Marken är ojämn för en som är ovan och har lite korta ben. Mera skog bara så blir hon lika ivrig som den äldre.

sten

Spontan träffis

Med en eftermiddag och kväll på tremis var jag inte långsam att hitta på program åt oss. Bjöd in oss i Sökö hos vänner. Sällskap åt alla, win-win med andra ord. Och först till läggdags kunde vi slita oss och åka hem.

glögg

Dans till Lilla My låten och glögg för att få upp värmen efter lek på gården.

kompisar

De yngre syskonen har börjat hitta varandra och inse nöjet i att ha sällskap. De äldre såg vi inte mycket av, de lekte för sej själv i övrevåningen.

buu-klubben

Buu-klubben med Bärtil och Isa fick alla fyra att sitta stilla en liten stund. Vi tackar för sällskap och god mat! Nu sover barnen och jag ska njuta av kvällen en liten stund.

En höstlovs utfärd

Viggo är ensam i denna familj om att ha höstlov. Men det finns många andra som får njuta av denna semester, bland andra vänner som bor i Borgå och Lovisa. Vi hade planerat in en träff hos en av systrarna vi (jag och min syster) känt sedan småbarnsben. Att träffas är nuförtiden lite annorlunda än förut. Vi var fortsättningsvis fyra vänner, men barnantalet har ökat sedan vi alla fyra senast träffats. Denna gång var barnen sju. Det märktes att barnen var många. Vi hann inte slutföra många diskussioner och flera meningar blev på hälft. Men oj så underbart det var att träffas. Nästa gång blir det en barnfri träff över en god middag bestämde vi. Hih.

utfärd

Värdinnan bjöd på smaklig soppa till lunch. Till efterrätt fick vi Kolmen Kaverin Jäätelö. Hade inte ätit av glassen förut. Kommer definitivt att göra det igen! Smaken var något helt unikt. Mums säger jag bara.

kolmen kaverin jäätelö

Med mätta magar gick vi alla ut. På programmet stod en tur till ladugården på Bosgård. Först kollade vi in den enorma tjuren i hagen. Redan den var imponerande om man frågar Viggo och Elin.

bosgård tjur

I ladugården fick vi se årets kalvar, riktiga lättviktare på sina 300 kg. De blir några gånger större då de är vuxna. Elin och Viggo ville inte slita sej ifrån. De kunde ha stått och beundrat dessa kossor och kalvar hur länge som helst. Ingendera verkade vara det minsta rädda för djuren.

bosgård kalv

bosgård kossa

Före vi gick in igen kikade vi in i nyöppnade Deli restaurangen. Ett mysigt ställe med lunch av gårdens eget kött. Dessutom får man köpa med sej kött, korv och matportioner hem. Idag slank det ner lite metwurst och några kilo maletkött. Bara vi får plats i vår frys, ska vi köpa hem ett större köttpaket.

bosgård deli

Att vagga och vyssa

Syster och systerdotter var här igår. Viggo och Elin fick lära sej hur man vaggar och vyssar kusinen i vagnen. De båda tog sin uppgift på högsta allvar. Fönstret var på glänt och båda lyssnade noga efter minsta lilla pip. När hon grät i vagnen var de alla tre ute och vaggade. Men bara så mycket att hon tystnade. Till slut sov den lilla. Jag och systern satt i middagsbordet och gapade. De hade lyckats med sin uppgift.

vyssa

Liikkuri har flyttat in

Något som skulle vara en överraskning från sambon till oss andra blev till slut en överraskning för barnen. Han kunde inte hålla sej efter att han beställt en Liikkuri åt oss. Jag fick veta om det. Efter en väntan som känns som en evighet, är liikkurin äntligen här. Ett dygn har den nu bott hos oss. Och vi alla är storm förtjusta!

Liikkuri

Liikkurin har givetvis fungerat som en rutschkana. Och en backe att gå/springa upp längs. Lättast kommer man upp utan strumpor, det lärde sej barnen redan hos Danni.

Liikkuri Liigo

Liigo

Snabbt hittade barnen på annan användning för den snygga prylen också. Liikkurin fick bli en brygga, de hoppade ner i från den och simmade omkring på golvet. Den blev en båt  sjörövarleken och en motorcykel om jag inte uppfattade helt fel.

Liikkuri 3

Det går också bra att bara sitta och ta det lugnt, till exempel då man ser på barnprogram.

Liikkuri 2

Ikväll testade barnen och pappan att utföra några gymnastik rörelser på den, enligt de instruktioner som med följde.

Liigo liikkuri

Jag har en liten känsla att denna pryl kommer att vara i hård användning framöver. Ska bli så roligt så!

Ute i trafiken

Nu har vi kommit så långt att båda barnen kan cykla med sina Puky balanscyklar då vi ska en längre bit hemifrån. Hittills har parkerna här nära varit max för Elin. Nu orkar hon bra till mostern och tillbaka. Bara hon inte behöver hålla samma fart som Viggo, då orkar hon inte utan vill att man ska bära cykeln. Som tur går det vid de tillfällena att föreslå att hon kan cykla den takt jag går och att det passar henne.

i trafiken

Stanna vid övergångsstället. Titta och båda hållen och först sedan cykla över.

puky balanscyklar

Viggo är en mästare i backarna. Elin har på några dagar utvecklats och har mycket bra koll på cykeln. Jag behöver inte blunda i alla nedförsbackar, bara i de brantaste.

hålla balansen

Elin har också lärt sej att lyfta benen bakåt då hon glider fram och inte behöver sparka mera fart.