Förra veckan passade vi på att baka pepparkakor hela familjen. Meningen var att Viggo skulle baka med klassen i skolan den kvällen, men vattkopporna hindrade honom från att delta. Vi hade det mysigt här hemma istället.

Köksön visade sej vara det perfekta stället för oss att baka på. Det gick dessutom bra utan underlag.

Nu är nästan alla pepparkakor slut. Det går åt två i dagen då Aron tar sin pepparkaksmedicin som antibiotikakuren mot streptokockerna kallas hos oss. Att svälja 9 ml av något som inte smakar så vidare går mycket lättare med en pepparkaka i andra handen. Snart dags att baka mera så vi inte blir utan.

Allt väl i sjukstugan. Vi passade på att baka semlor på grötrester. Ivriga bagare den här gången också. Själva rullande till semlor blev en kletig historia, men vi överlevde den också. Till mellis slukade Pricken flera semlor, det om något är en seger. Hon gillar inte hembakat alla gånger. Bäst att hon är med och bakar semlor i fortsättningen bara, då tycks det smaka.

Medan Pricken och Lillebror har lekt, bland annat pysslat en helt egen strumpkör, har jag ingen fått packat flera lådor. Jag kan bara inte förstå hur det kan samlas så massor i alla skåp.

Imorgon överlämnar jag dessa busar åt deras far som stannar hemma med dem. Jag ska jobba två dagar. Sedan blir det flytt.

I frukostbordet smiddes planerna för eftermiddagen. Skidåkning. Fram med skidskor samt skidor genast efter jobbet och ivriga barn ut i snön. Kan inte skriva spåret, för det fanns egentligen inget spår.

Det gick bra för alla inblandade, även om barnens skidor inte löpte så värst bra. När problemet var åtgärdat var det åter glada miner. Skolbarnet åkte upprepade gånger i backen med skidorna. Medan de yngre hade sadlat om till pulka och peffis.

Guld att ha tid att umgås hela familjen en vardag eftermiddag. Imorgon ska vi bygga hyllor och städa på bygget igen. Alla tillsammans där också, men inte på samma sätt som idag.