Vi var på ärenden och i bilen på vägen från punkt ett till två somnar Viggo (dagsvila-tider). Parkerar bilen, sätter Elin i bärselen, packar ut vagnen ur bakluckan och öppnar Viggos dörr. Han sover fortfarande. Öppnar hans bälte och försöker på nåt sätt få upp honom, Elin i selen är lite i vägen, och får ner honom i vagnen. Han öppnar ögonen och ser sej omkring i parkeringshallen, men blundar igen! Vah? Det gör han ju aldrig, tänker jag.

Går igenom Lindex och hämtar det vi var ute efter. Viggo sover. Måste fota, för annars tror jag inte mej själv. Handlar några nödvändigheter i matbutiken. Viggo sover. Beställer en varm kakao och smörgås på café. Viggo sover. Ska ta brickan och gå till borde, Viggo vaknar.

Det går sällan att flytta Viggo då han sover, därför denna kalabalik. Att han dessutom sov så där länge, ca 30 min, sittande i vagnen kan jag inte förstå.

Det är roande att sitta och lyssna på Viggo då han leker. Nyss åkte två figurer till våra kompisar i Sundsberg och nu är det Muminfigurer som sitter i en släpvagn.

Hej hej Muminmamma, får jag komma breve dej?

Joo, joo.

Så åker vi ner för backen och upp för backen.

Heeeeeej! Kom meeed!

Jag bor i Muminshuset.

Hej du igen.

Neeeeeeej! Fram med skidan.

Åj nej (figurerna föll av släpet).

Jag heter Muminmamma. Jag har förkläde och dit under har jag byxor.*

Jag fick träffa alla figurer här på soffan och nu fortsätter dom sin resa hem från Grekland. Dagens bästa underhållning, underbart och så sött.

*Han pratar inte så där felfritt.

Första besöket till klubben för iår var en succé. Alla trivdes och var på gott humör. Nu sover de båda som stockar och jag önskar de sover en stund till.

Viggo visste genast vad han ville leka med, parkeringshuset.

Elin stor trivdes med så många mammor, pappor och barn att titta på. Lite tråkigt tykcte hon det va med mattor på golvet, det är så svårt att komma fram. Hemma har vi inga mattor och det går hur enkelt som helst.

Viggo fick en sån där rittavla av grannen, då de hade två stycken. Han har ivrigt ritat på den och igår ritade han sina första huvudfotingar. Jag är så stolt! Lyckades dessutom fotografera några före han suddade (det är ju lika roligt att sudda som att rita). Alla gånger har de inte ögon, mun, händer, men det viktigaste finns, alltså huvudet och benen.

Får jag presentera:

En bebis

Pappa med super långa armar.