Mörkret faller

Publicerat oktober 27, 2014 av anni

Det här med vintertid har som tur inte påverkat barnens sömn just alls. Men usch för hur snabbt det blir mörkt på eftermiddagen. Viggo, Elin och jag tog en kort promenad klockan 16.40 och det var ju nästan mörkt redan. Inte kul alls. Dessutom tycker jag att det är lite svårt att se då det skymmer, det är ett konstigt sken där ute då. Eller så är ögonen inte vana ännu. Här blir sen dessutom mörkt på riktigt när solen går ner, eftersom här inte finns gatubelysning. Som tur finns det utebelysning på gården, om en får lust att gå ut på gården i mörkret. Kanske vi skaffar pannlampor åt barnen, kan väl vara roligt att gå ut då.

En ledig lördagkväll

Publicerat oktober 26, 2014 av anni

Första gången sedan Aron föddes gick vi på fest tillsammans. Det var första gången som alla tre barnen var på nattvisit samtidigt. Även om de sov i egna sängar hela natten, tillbringade de kvällen nere hos famo och fafa helt som de brukar då det är nattvisit. Vi kom sedan hem mitt på natten och vakna i morse med barnen. Som tur tog de sovmorgon och vaknade kl.6.40 efter att klockorna ställts om.

Visst var det pirrigt att lämna alla tre och speciellt Aron, men jag var inte en gnutta orolig för jag visste att de har det bra. Då 30 års festen kom igång var det lätt att glömma barnen för en stund. Det serverades god mat och dryck. Det bästa var att avnjuta måltiden i bara vuxet sällskap.

Efter middagen fick vi spela casino spel i timmarna två. Utan egna pengar på spel var det riktigt roligt att få pröva tre olika spel. Även om pengarna inte var egna, togs spelen på högsta möjliga allvar, men med lite hjälp av bordsgrannarna. Efter casinot plockades undan blev det dans och mingel. I sena natten tog vi taxi hem, mötte två hjortar på vägen och sov rätt gott tills det var dags att vakna. Nu kan det hända att det kliar lite i hårbottnet.

Varma tår i vinter

Publicerat oktober 25, 2014 av anni

En shoppingtur med hela familjen resulterade i nya skor åt alla förutom Aron. Han hade också fått, men den minsta storleken var för stor. Barnens bruna skor är köpta redan tidigare, men de andra på bilden är nya från igår. Nu hoppas vi crocs levererar och vi får gå med varma fötter hela vintern. Underbart lätta är skorna dessutom.

Några sekunder

Publicerat oktober 24, 2014 av anni

Aron står själv några få sekunder i taget. Oklart om han själv vet vad han gör, men oberoende släpper han ibland taget och står utan stöd. Skynda långsamt lilla vän!

Med strut på huvudet.

Publicerat oktober 24, 2014 av anni

Alla gånger vi varit hos momi de senaste månaderna har Aron varit super intresserad av hunden med struten på huvudet. Nuppu har illa i ena baktassens tå och den kommer inte lekas. Struten hindrar henne att slicka knölen att börja blöda. Aron vill gärna stänga gluggen eller också försöker han stå och hålla i övre kanten. Och hon låter honom hålla på.

Alla tre tillsammans

Publicerat oktober 24, 2014 av anni

Ibland får han vara med i deras lek, den yngsta. Elin och Viggo hade fått igång en lek med mina och systerns gamla barbiedockor. Aron var mer än intresserad att vara med och lät sej inte vilseledas med annat. Till slut fick han vara tjuv och åska då han skakade på huset. Tänk er den lyckan att inte bli bortvisad.

Det är väl ingen nyhet att det någon annan håller på med är bra mycket intressantare än det en själv har på gång, speciellt bland barn. Jag kanske talar av egen erfarenhet, så har det åtminstone berättats åt mej otaliga gånger. Alla tre kring samma låda barbiestuff, den yngsta blir lätt undanföst, men han försöker tappert komma åt innehållet en stund. Sedan tappar han intresset. Det kan också hända att den äldsta just denna dag hade ytterst svårt att komma igång med en egen lek då han hade fullt upp att kolla in vad den mellersta sysslade med. Jag bara menar, ibland är det inte lätt att vara varken stor eller liten eller där mitt i mellan.

Saknar ljuset

Publicerat oktober 22, 2014 av anni

Medan Viggo och Elin lekte ute på gården med famo följde jag med yngsta yrvädret här inne. Upptäckare är vad han är. Jag har svårt att hänga med i hans svängar.

Sedan till mitt stora problem. Eller problem och problem. Det är oktober och slut på ljuset för i år. Det går inte att få skarpa fina bilder på rörliga motiv inomhus längre. Eller kanske en liten stund där mitt på dagen. Ute är det inte problematiskt, som tur. Nu gäller det väl bara att damma av blixten och börja fundera hur den fungerar igen. För så här kan vi inte ha det hela mörka tiden av året. Vill ta bilder jag är nöjd med, juh.

Dagens tippor

Publicerat oktober 21, 2014 av anni

Fotade genom sovrumsfönstret, vågade inte smyga ut på balkongen då Elin låg och sov. En nötskrika och talgoxar. Fanns även blåmesar och nån liten näpen en som jag inte kände igen. Ni kommer att få se mer av dessa fågelbilder under kommande vintern. Bara att njuta eller stå ut.

Länge leve duplo!

Publicerat oktober 21, 2014 av anni

Jag får titt som tätt en stort behov att gallra bland barnens leksaker. Gillar inte när det driver omkring saker som inte hör hemma någonstans, som inte har en egentlig plats bland leksakerna. Menar alltså att lego i legolådan, tågbanan för sej, djur&riddare i sin box. Men så finns det några drös med pinaler som inte platsar någonstans och jag tycker det är så svårt med de sakerna. Samtidigt är det sådant som barnen titt som tätt leker med. Får bara lov att gå igenom leksakerna igen, det går åtminstone att gallra bland babyleksakerna och kanske sedan hitta nya förvaringsplatser.

Däremot tror jag inte att lego eller duplo kommer att bli gammalt hos oss på länge. Lego leker de äldre med på daglig basis. Duplon är för tillfället i anvädning mer sällan, men Aron intresserar sej för dem mer hela tiden. I söndags byggde Viggo duplo Zoo. Instruktionerna har jag packat bra vid flytten då i augusti, men som tur går det att hitta dem på webben. På söndagen fick Aron hålla sej borta från djurburarna, vi fixade eget åt honom. Sedan söndag har djurparken stått framme, flyttats till sidan av golvet om kvällen. På dagarna har det lekts korta stunder med den. Idag var dagen då jag lät Aron leka med burarna på sitt eget sätt och Viggo godkände det också. Men han orkade inte länge och där står Zoo i hörnet av rummet ännu i denna stund. Kanske vi är redo att plocka undan imorgon eller bygga om.

Vår lilla buse

Publicerat oktober 20, 2014 av anni

En vanlig syn då de äldre leker, även om bildkvalitén är dålig. Aron stör dem och blir bortvisad. Eller bort buren. Om möjligt stängs en dörr också. Visst blir den lilla ledsen för en stund, men sörjer inte länge. Jag menar vem hinner sörja då resten av världen är oupptäckt för en liten en.

Om sju dagar blir den yngsta nio hela månader och nu plötsligt verkar han ha upptäckt humorn. Det låter ibland som han låtsas skrattar och har en kufisk glimt i ögat när han ger sej iväg. I kväll satt han i sängen och gnällde, när jag kom in lade han ner sej med ett hysteriskt skratt. Detta gjorde vi några gånger om, jag måste ju testa hur det gick.