Fullt ös hemma hos min mormor denna regniga lördag. Fyra generationer kvinnor hjälptes åt att rensa i hennes övre köksskåp. Flera påsar ska iväg till någon som behöver sakerna mer, något kastas och några skatter flyttade hem till oss. Fin känsla att få hjälpa till att gå igenom sakerna. Nu är det nästan tomt i de övre skåpen.
Utrymme i skåpen, fullt runt kaffebordet. Min kusin med sin fina sambo gjorde oss sällskap på eftermiddagen. Roligt att få träffas och umgås en stund. Händer så sällan.
Något fint med regn och rusk, Crocs stövlar i gult på alla tre barnen. Hur pigga som helst. Dessutom de lättaste stövlar jag stött på, väger just inget alls.
Lunch till vardags är inte lyx och lugn, utan tvärtom de flesta gånger. Ofta handlar det om att först servera barnen som äter hemma, hjälpa till, ränna till kylskåpet efter allt som glömts, torka klott och spill. Ja, ni vet säkert vad jag pratar om.
Ibland händer det att lunchen blir lugn och stillsam, en trevlig stund tillsammans med en vän. Idag var det en sådan gång. Först en promenad med småfolket för att hämta lunchen. De små skötte sej väl då de somnade och sov igenom lunchen.
Om lunchen smakade? Joo, tack, det gjorde den. Pricken på i:et att få snarvla på med Danni ostört. Händer inte alla gånger vi träffas precis.
Jahaa, det blev september. Det är väl bara att inse att hösten börjar vara bakom knuten. Jag går omkring och tänker på skalkläder, handskar, skor och mössor. Snubblar in på vinterklädstankar också i misstag.
Höstens borde gå att fixa med samma utrustning som på våren. Aron kan vara den som behöver större storlekar. Aron är också den av barnen som behöver skor som avstöter vatten. Även om det finns allt för de äldre, skaffade jag ett par gummistövlar till åt dem båda. Nu har de varsitt par hemma och på dagis. Känns lättast så.
Vad bilderna har med mina tankar att göra? Inget, det är lätt att se. Men jag har inga bilder på kläderna, så dessa får duga. Har lite svårt för inlägg utan bilder här i min blogg än i denna dag.
En grej ännu. Visst går jag och drömmer om nya skalkläder åt alla tre. Ett set med isbjörnskläder från polkuped som håller vatten som regnkläder och andas tusen gånger bättre typ. Det är ingen lätt grej att övertala de två äldre att gå ut då det regnar och nämns regnkläder. Jag får obehag av bara tanken inför höstens alla regn. Alltid får en drömma ni vet.
Barnens nya kusin fick samma födelsedag med deras farfar. Fafas födelsedag firades med kaffe och tårta på bygget idag.
Viggo och Elin valde att äta i Viggos rum nu medan det ännu är tillåtet. Jag drömmer att vi nästa sommar får fira Elins och Viggos födelsedagar i vårt eget hem. Arons firar vi ännu här i vår våning.
Efter kaffet försökte vi hjälpa J med att lägga styrox i garaget. Snabbt insåg vi att största hjälpen var att åka hem och leka på gården och lämna pappan och bygga själv.
Nu har det satsats på nedrevåningens golv. Det ska småningom bli klart för att gjutas. Före betongen kommer ska flera lager styrox läggas ut.
Här bli det bastu och duschrum.
Ett rymligt förrådsrum där längre in i bilden. Från dörröppningen till vänster kommer man till förrådet och till garagets dörr. Dörröppningen till höger blir en liten toalett.
Garaget/förråd/utrymme att pynja och dona.
Förrådsgolvet har tillräckligt många lager styrox och väntar nu på golvgjutningen.
Nedrevåningens vardagsrum/brasrum eller vad vi sen kommer att kalla det.Dörren rakt framme leder ut. Detta vardagsrum ligger rakt under övrevåningens vardagsrum. Till vänster om ytterdörren kommer man in i omklädningsrummet, duschen och bastun.
I nedrevåningen kommer vi att bygga ett rum där bakom trappan. Det kommer att komma en mellanvägg där vid trappan med andra ord. Dörren till det rummet kommer bredvis dörren till förrådet. Med det rummet har vi sammanlagt fyra rum i vårt hem. Alla barn har möjlighet att få egna rum om de så vill.
Mycket nytt idag. Systern fick sitt andra barn, S blev storasyster, våra tre fick en fjärde kusin, mamma fick sitt femte barnbarn och jag blev dubbelmoster. Det har varit en känsloladdad natt och dag. Jag har fått spendera natten, morgonen och dagen med systerdottern. Härligt att ha tid för henne. På kvällen packade jag min familj i bilen och åkte för att träffa den nyblivne tvåbarnsmamman och mosters andra ögonsten. Ett nytt litet liv. Och hur kan hon vara så liten. Och tänk att våra små också varit så små, plus minus några centimeter och gram.
Det blev en fredag eftermiddag med familjen. Vi träffade J när han kom med tåget till Kyrkslätt. Ett besök på Café Rosta, en sväng på tivoli och pizza till allt för sen middag.
Aron är med på noterna genast då det ska plockas undan. Unda unda säger han och städar ivrigt. Utan tvekan följde han gärna med mej till roskisen också. Båda sa han flera gånger om där vi gick med varsin skräppåse till soporna.
Vår lilla pratkvarn. Förstår allt och lite till. Kan mååånga ord. Pratar med två och tre ords meningar. Händer det något spännande, roligt, tråkigt pratar han om det med oss om och om igen i flera dagar. Sedan kan det vara paus och plötsligt kommer han ihåg händelsen igen.
Förutom pratkvarn är han också ett fartunder som ständigt råkar ut för små törnar. Ofta stiger han upp, ber att någon blåser och fortsätter. Idag smällde det dock till lite mer. Han grät och hade ont. Jag så inte var han stött sej, men han kunde själv peka ut pannan. Och vilken bula han krockat åt sej sedan. Stackars liten.
Vattna och klappa är nästan samma sak, eller hur?
