Med bilen fullpackad med barn och cyklar körde vi iväg till gamla hoodsen. Vi hade så bråttom iväg att sladden till bilvärmaren fick hänga med den också.

Det var tunt med dimma när vi startade och längs vägen blev det bara tjockare och tjockare. Flera gånger kändes det som vi kommit till vägs ände då dimman låg som en grå mur runt oss. Elin uttryckte det Vi kan kalla det dimma dagen.

Vägen tog inte slut. Vi kom fram till gamla hemmets parkering och blev mötta av vännerna där. Vi fick en rolig dag tillsammans med många varv runt gården på cyklarna, bland annat.

Idag lyckades jag klä oss rätt, inte som igår. Elin behövde inte gråta efter en overall, nu fanns det en att ta på. Igår fanns det inte och inget annat dög egentligen. Aron hölls varm där han bussigt satt i vagnen under mamma bootcamp passet. Jag hade lagom varmt och lite för varmt under träningen, så där som det ska vara.

Efter bootcampen var det Arons tur att göra något han gillar. Leka ute. Onsdagar är rätt tråkiga dagar för Aron. Förmiddagarna vill bli ett evigt sittande, i bil och i vagn. Då gäller det att försöka ha resten av dagen mera aktiv för honom. Inte lyckades det heller alla gånger, då storasyskonen ska hem från dagis och förskola och Aron igen får sitta i bil.  Vi får satsa på aktiva dagar de övriga dagarna i veckan och inse att onsdag är en passivare dag för lillkillen.

Jag var inställd på köldgrader och frost. Men inte tänkt tanken så långt att det faktiskt blir kallt också och varmare kläder är ett måste. Som tur är jag klokare klädväg tills imorgon då det också ska vara kallt på morgonen.