Dagsvila..

Viggo är inne i en period då han klart behöver sova på dagen, men det inte är en självklarthet alla dagar. Idag var jag rätt säker på att han skulle somna efter en förmiddag med fartfylld lek med grannflickan, men icke. Det är så tråkigt när han inte förstår sitt eget bästa.

Klockan 15.30 är han så här slut och kvällen blir intressant då han blir övertrött. Jag flyr till simhallen och lämnar sjunkande skeppet och pappan i huset.

Nu räcker det!

På allvar, nu börjar jag få nog av det där eviga snöandet! Om jag drar itku-potkut-raivarit* och skriker och stampar riktigt hårt, kanske det sku hjälpa? den där snön ryms ju inte mera nånstans. Idag har en enorm traktor och lastbil varit sysselsatta med att få bort snöhögar så den plogade snön ska rymmas nånstans igen. Det är väl ett tecken på att det finns tillräckligt av den varan? Dessutom börjar det bli farligt att gå ut från dörren. Ingen vill ju ha den där snömängden i nacken. 

*vad heter det på svenska?

Medan storabror är borta äter lillasyster själv

Viggo avslutade sin namnsdag med ett besök till simhallen med sin far. Elin fick stanna hemma med mej. Vi åt kvällsgröt. Jag matade och Elin försökte äta själv.

Efter att tallriken flög i golvet andra gången var vi färdiga. Hon har inte ätit så här bra sen hon blev flunssig i början av veckan. Dags att skaffa en haklapp med ärmar, jag har kastat den som Viggo hade, så får hon fortsätta äta själv. Med lite varmare innetemperatur kunde hon egentligen äta naken, men nu kan det bli lite onödigt kallt.

Syskonfoto

Jag försökte fotografera en bror och hans syster idag. Ingendera av barnen var på humöret, så det blev ett mycket kort försök.

Namnsdags dag

Elin hade namnsdag förra fredagen och Viggo idag. Viggos namnsdag är inofficell enligt dagensnamn.nu. Det underliga är att att enligt dagensnamn har han namnsdag 16.2 och enligt en annan sida har Viggo namnsdag 17.3. Vi har hur som helst firat honom och lite Elin idag, så 16.2 får bli Viggo namnsdag hemma hos oss.

De fick båda ett lite paket, varsin bok, Elin ville mest smaka på sin present.

Sedan tyckte Viggo att han ska ha en kaka på sin namnsdag. Jag tackar sällan nej till att baka. Efter en snabb röjning i köket vispade vi ihop ett rulltårtsbotten. Jag tänkte att det är snabbt och enkelt att fixa. Haha. Bakandet i sej gick bra och bottnet lyckades fint. Fyllningen. Joo, jag ville fylla den med egen jordgubbsylt OCH vaniljkräm, för fyllning är ju gott. Dumt gjort. Det gick inte alls att rulla tårtan, den hade för det första fastnat i pappret och för det andra gick den i bitar och fyllningen rann åt alla håll. Nödlösningen blev en förfärligt ful kaka-liknande kreation. Saknar bild, undrar varför..

Med kakan i handen traskade vi iväg till intet ont anande grannar som skulle få äta denna skapelse med oss. Visst smakade den gott, men den bara blev så fuuuuuul! Nästa gång jag skall baka någonting enkel och simpelt, blir det inte rulltårta det är helt säkert.

En orsak uppenbarade sej

Jag tror mej veta varför Elin har vakat om nätterna den senaste tiden. Eller åtminstone tror jag detta är en stor del av orsaken.

Hon har alltså börjat dra knäna uder sej och stöda på raka händer. Ännu hålls rumpan nere och hon rör sej inte, som tur. Idag har hon gjort detta för första gången och efter det i otaliga repriser, så det måste vara något hon processerat på nätterna. Nu fortsätter hon säkert vaka tills hon kommer framåt. Djup suck.

Dessutom har hon blivit en höjdare på att klättra uppåt, som tur inte så högt ännu, men fint stöder hon på knäna. Min lilla stora flicka.

Jag tror jag kommer att ringa osteopaten LasseLapsen Tähden vi besökt i repriser med båda barnen, hans behandlingar har hittills bruka lugna ner våra nätter. Det är rätt skönt att veta varför hon vakar, men ännu skönare är det veta att det finns något som hjälper i vårt fall.

 

Muffins!

Idag på förmiddagen lovade jag Viggo att vi efter dagsvilan bakar något gott. När det sendan blev dags och jag frågade vad vi ska baka svarade han utan tvekan Muffins! Och chokomuffins skulle det vara,han har nog bakat för mycket med mej och blivit lika chokotokig som jag.

Jag röjde lite i köket, letade reda på ett recept och plockade fram ingredienser. Så använde vi receptet som utgångspunkt och gjorde lite förändringar här och där och slutresultatet blev riktigt gott.


Elin höll sej sysselsatt.


Viggo koncentrar sej på det bästa, att slicka visparna och vänta på att få smaka på smeten.


Vändag till ära dekorerade jag muffinsarna med ljusröd choko och hjärtan.

Receptet vi använde oss av finns här. Våra ändringar orkar jag inte med nu.

Viggos bild

Viggo har prickat Elin och mej så här bra, om bara blixten varit på, hade bilden dessutom blivit skarp. Det är alltså den lilla pocketkameran han fotar med, inte systemkameran.