Jag tyckte visst det var kallt igår. Jag tar tillbaka det. Nu först är det köld där ute, -20,7ºC på morgonen och för tillfället tre grader varmare. Vi har med andra ord tillbringat förmiddagen inne med gott samvete. Och en roligt förmiddagen har vi haft. Mer om den i andra inlägg.
En liten stund var det full rulle kring matbordet då jag, systern, Viggo och Elin deltog i middagsförberedelserna. Kul då barnen vill vara med ibland. Jag borde bli bra mycket bättre på att engagera dem mer i tillredning av mat. Har på känn att det är nu det lönar sej att få dem delaktiga om vi vill att de ska delta frivilligt om säg 10 år.
Det bästa Elin vet då vi träffar moster&c:o är att få hjälpa/sköta/leka med kusinen. Och kusinen gillar att Elin snurrar runt henne.
Viggo orkar delta en stund, sedan vill han göra annat. Han kan lite försöka få med Elin i sina lekar, men hon brukar vara för upptagen att höra honom. Medan kusinen sover leker syskonen tillsammans, så helt själv behöver han inte vara.
Av någon anledning kändes det extra kallt att gå iväg till klubben, även om graderna på termometern visade lika kyligt som hittills, -13,7ºC om jag kommer rätt ihåg. Barnen roade sej med att göra snöänglar i den fina pudersnön som fallit under natten före vi promenerade iväg. När jag och Elin lämnat Viggo på klubben fortsatte vi till syster/moster och kusin. Väl framme var vi rätt frusna. Elin om tår och fingrar, jag om låren. Efter en stund i värmen tinade vi som tur. Extra skönt då vi inte behövde bege oss ut för att hämta Viggo, det skötte mostern om.
Jag och Elin hjälptes åt att fixa bärkvarg till mellanmål. En ivrig hjälpreda var med och höll i elvispen (bara ljudet inte var för högt), skedade över kvargen i grädden och rörde om. Gott blev det också.
Med mätta magar gick vi iväg till rådgivningen. Jag hade (sista?!) koll igen och allt var bra. På tal om att promenera. Viggo är ett härligt sällskap att gå med. Han orkar traska på, gnäller nästan aldrig att han inte orkar eller vill gå. Ibland blir han efter, men springer sen ifatt och stundvis springer han i förväg. Stora delar av promenaderna går han ändå bredvid kärran. Ibland håller han till och med i vagnen. Jag hoppas Elin utvecklas till en lika god promenerare.
På lördag kväll fick vi Ina-dockan hem igen. Hon var inte borta många dagar, men oj så saknad hon var under de några. Och den glädjen då Elin fick se henne! Den går inte att beskriva. Bara Elin blir ivrig på att byta kläder/blöja på dockan ska jag ta en bild på den nya fina kroppen.
Viggo och Elin har kommit in ett bra flyt gällande leken tillsammans. Visst krockar viljorna nu och då, men lusten att leka tillsammans finns här. Det är härligt att lyssna på deras lek, då båda är med på noterna. Idag har de lekt med dockhuset och med legon. Temat i den gemensamma leken är allt som oftast mamma, pappa, barn/baby.
Det är en njutning för ögat att promenera till och från klubben i detta vackra vita vinter landskap. Många foton blir otagna på vägen, mitt sällskap orkar inte stanna så mycket vid varje snöigt grässtrå. Idag passade jag på att knäppa några i all hast.
Har egentligen inget vettigt att komma med. Måndag med allt vad det innebär idag. Men en rätt bra måndag. Förutom att jag börjar vara färdig med denna graviditet nu. Kroppen orkar inte mera. I början av förra veckan var det för omväxlingen riktigt skönt att vara gravid, men inte nu längre. Som tur är det högst några veckor kvar.
Lånekameran från Canon åkte tillbaka, vemodigt. Jag gillade 6d med 24-105mm objektivet riktigt jätte mycket. Nu är det bara att vinna på lotto som gäller.
Här är de sista bilderna tagna med den kameran. 30 rosa tulpaner jag köpte åt mej själv på lördagen. Det ser ju ut som två skilda knippen, men det är frågan om samma blommor även om de har olika färg. De två översta bilderna är tagna då solen sken och de tre övriga då det var molnigt ute.
Så över till något helt annat. Jag har inte ork att formulera mej själv, men tycker ni alla ska läsa inlägget som Linn publicerat på sin blogg. Bra tankar personen har om sociala medier! Orkar ni läsa ännu mer kan ni kolla vad Plingen skrivit om samma ämne. Mellan raderna kan ni kära vänner och bekanta läsa att jag inte vill få grattis kommentarer på FB, eller via andra sociala medier för den delen, före vi meddelat där att trean är född. (Jag är dessutom mycket osäker om jag ens skrivit på Facebook att vi ska bli en fem personers familj.)
Det var allt för denna gång. Ha en skön måndagkväll alla ni fina!
Vi åt ett ordentligt mellanmål och gick ut i backen medan det ännu var ljust. Solskenet från dagen var borta och himlen täcktes av ett tjockt molnlager. Vädret var skönt, inte för kallt eller blåsigt. Det var folktomt i båda backarna vi besökte. Den övriga familjen njöt av att åka, jag nöjde mej med att fotografera dem. Eller försöka, fick inga inställningar vettigt där ute. Försökte skynda då fingrarna frös fort. Egentligen hade jag gärna åkt jag med, men kroppen och jag har inte varit på samma blad i boken idag, om vi säger så.
Det får gärna snöa lite mera. Det finns rätt magert med snö i backarna och sanden /gruset skrapar sönder kälke och pulka. Vi sparar ännu den kälken barnen fick i julklapp och fortsätter slita sönder pulkan och min gamla stiga.
När vi var färdiga med åkandet lektes det en stund i lekparken varpå vi tog en kort runda i skogen. Barnens kinder blev rosigt röda och alla njöt av den friska luften. Till slut tyckte Elin det var dags att gå hemåt. Hemma värmde vi kakao som mättade magarna tills den sena middagspizzan blev klar.
