Efter lite gnäll och några jag vill inte, kom vi ut i friska luften. Vi styrde stegen upp på berget utgående från famos tips om omkull fallna träd. Vi hittade flera träd och barnen erövrade trädstam efter trädstam.

Det var så där vackert tyst och stilla i skogen, förutom barnens glada prat. För visst hade de roligt när de kom igång med att klättra, hoppa, krypa, hasa och springa.

Ute i naturen får de leka utan att störa någon, utan att söndra något annat än torra kvistar och mossa. Jag behöver inte neka dem lika mycket som vissa stunder här inne, det om något är skönt. Vi är alla på gott humör, om det råkar vara en bra stund där ute och det var det idag.

Trädstammarna var hala och våta. De nya crocs skorna passade bra för vädret och terrängen, skobottnen gav lite fäste på marken och träden. Elins färgval är rätt känsligt för, ja för allt, men valet var hennes eget.

Viggo och Elin trivs i skog och mark. De vågar mycket, Elin försiktigare och behöver mer hjälp. Med uppmuntran och beröm klarar de allt världens där ute och leendet blir bara bredare i takt med att kinderna blir rödare och modet växer. Glädjen att lyckas, ni vet. Nästa gång vill Viggo att vi går ännu längre bort.

Något senare än planerat kom vi iväg på vår fiskeutfärd. Vi var först lite osäkra om alla mådde tillräckligt bra efter Viggos illamående på natten. Men han mådde riktigt bra och gick ivrigt fram med maskburken i handen.

Aron fick mera kläder på sej på vägen och fick efter det sitta upp i vagnen. Han gillade att se sej omkring även om han allra helst hade sprungit med de två andra.

På stranden möttes vi av dimma. Landskapet påminde om stämningen i boken om Stackars Pettson, grått, vindstilla och rätt varmt. Naturen förbereder se för vintern nu i rasande fart.

Fiskespöt skruvades ihop och en mask träddes på kroken. Viggo orkade mäta i tre fyra minuter, sedan blev spöt tungt. Masken var borta, men ingen fisk nappade i det grunda strandvattnet.

Viggo och Elin kom igång med leken. De samlade bambu (vass) åt sin panda. De samlade mat åt lejonen. De byggde broar. Aron i sin tur koncentrerade sej på att undersöka bryggan och metspöt.

Varm kakao och mellanmål gjorde susen där ute vid stranden. J försökte tappert fiska, men fiskarna var spårlöst försvunna. Kanske vi får göra de andra fiskarna sällskap på Vårnäs bron någon dag i hopp om napp. Men strunt i den dåliga fiskelyckan, vi hade en gemytlig utfärd hela familjen tillsammans.

Elins ben var trötta då det blev tid att gå hem igen. Den nyligen införskaffade Manducan fungerade utmärkt. Jag tyckte inte hon var tung att bära på ryggen och hon njöt av sin tillvaro, vilade mot min rygg och pratade om allt hon såg här uppifrån.

Aron i bärsele, Viggo och Elin på cyklar, jag och farmor promenerar. Vår destination blev scouternas lägerområde med stranden. En vacker hösteftermiddag.