Den här gången gick det inte ett halvt år förrän vi träffades igen med barndomsvännerna, utan bara några veckor. Eftersom de bor österut och vi västerut försöker vi träffas ungefär halvvägs då vi inte träffas hos någon. Senast var det stranden i Nordsjö. I dag träffades vi på Fallkulla då vädret inte lockade för strand. Vi hann se djuren, äta picknick, leka och prata samt kolla lite djur igen före det började bullra. Inpackade i bilen började regnet. Mycket tacksam att det inte kom tidigare. Tusen tack tjejer för dessa timmar! Snart igen!

Vi började vid sandlådan på Momis gård. Kakor gjordes och söndrades i rask takt. En grop grävdes tills sandlådskanten kom emot.

Aron studerade lupinernas blad. Han orkar förvånansvärt bra bara ligga i vagnen då vi är i park eller annars ute. Ibland har han tur och får vara i famn en stund. Det är lite tråkigt att en lekpark inte är ett ställe för en snart fem månaders att kräla omkring på. Kanske han kan sitta själv där ute senare i år.

Snabbt blev sandlådan tråkig och vi gick till en liten lekpark alldeles bredvid. En bra klätterställning var allt som behövdes för att Viggo och Elin skulle stortrivas.

Jag hann umgås med systerdottern. Vi gungade tillsammans och gick en kort promenad också. Snart fyller den ögonstenen ett år och det är bara en tidsfråga när hon släpper taget och står och går på egenhand.