Till eftermiddagen tog jag spetstårtan i famnen och åkte med familjen till Esbo för att fira min farmor som fyllde 80 år igår. Farbröder med fruar samt kusiner var alla samlade. En hjärtlig tillställning med en läcker bjudning.
På hemvägen sjöngs det räven raskar över isen med verser om samtliga i vår fem personers familj. Viggo och Elin höll på att kikna i skratt och alla hölls vakna hela vägen hem.
Vackert vitt där ute i trädgården. Antar att det är ett minne blått i morgon, men det blir väl mera snö ännu i vinter.
Det är ett tag sedan jag njutit lika mycket av att vara ute på gården som idag. Att inte behöva vara sur och purken då man stiger utanför dörren efter kämpig påklädning av samtliga är en trevlig omväxling. Att det är ljusare än på länge gör det också rätt kul.
Det har åkts backe, kastats snöbollar, lekt lejon och körts med plogen. Glada barn med rosiga kinder.
Jag passade på att ta bilder på ett och annat där ute. Bytte till zoom objektivet (70mm-300mm) också för att fånga fåglar, vad annat. Fåglarna ska ni få se, jag lovar.
På dagen medan Aron sov sin nästan fyra timmars lur och vi andra låg och läste Pippi boken började det snöa. Elin ville lämna allt och gå ut på direkten, Viggo var mindre ivrig. När vi tröttnat på att vänta på att Aron vaknar klädde barnen på sej snabbare än snabbt och rusade ut i snövädret. I samma väva vaknade Aron, fick mellis och kläder på han också.
En lastbil med snöplog. Vilken hit alltså! Den bästa sysselsättningen tyckte Viggo. Pulkorna sparade vi tills imorgon, i hopp om att snön finns kvar, för jag visste inte var vi hade dem.
Aron delade inte syskonens iver. Han var mest förundrad och till sej. Han har för övrigt inte varit med oss på gården på evigheter. Vi har tajmat utelek med hans vila eller också har han stannat inne med famo. Kanske han får se snön några gånger till i vinter, vem vet.
Jag ber om ursäkt för den olikfärgade snön på alla bilder. Inte det lättaste att snabbt hitta inställningar före kameran var dyblöt och Aron ville upp i famnen. Den första snön är förevigad, hur som helst. Jag övar vidare.
En födelsedag bör alltid firas, det piggar upp den vanliga vardagen. Pappan i huset fyllde år idag. Medan han var på jobb förberedde vi här hemma, slog in presenter, ritade kort och bakade kaka. I god tid före, ni förstår. Vissa gånger blir allt till samma dag, hur det än planeras på annat sätt.
Lite om kakan. Bland våra böcker i bokhyllan finns några Castor böcker, bävern ni vet, och bland dem Castor bakar. I den boken fyller Castor år och han bakar en sockerkaka tillsammans med Frippe. I slutet av boken finns receptet på kaka. Alla gånger vi läser boken ställs frågan ”När kan vi baka Castors kaka?” och alla gånger har det svarats ”Nån gång ska vi baka den”. Nu var denna nån gång. Med boken uppslagen gjorde som bävrarna i boken eller Elin och Viggo gjorde, jag övervakade att ingredienserna blev rätt. Två stoltare sockerbagare efter att en lyckad sockerkaka var gräddad får man leta efter.
På kvällen gratulerade vi J med gåva, sång och kaka. Ett mysigt litet kalas med tända ljus i mörkret. Grattis käraste!
Aron är i den härliga åldern då allt ska upptäckas om och om igen. Det är med glädje vi får följa med honom och hans framfart. Ibland blir man dock lite matt och önskar han ville upptäcka innehållet i en bok istället för att inventera i alla lådor han kommer åt. Hans revir här hemma har blivit stort, han rör sej fritt runt i huset, både uppe hos oss och nere. Ibland vill han ha sällskap (oftast får han sällskap oberoende, man måste ha koll på vad han gör mest hela tiden) eller åka famn och då pekar han vart han vill.
Idag undersökte han sin bilstol. Han klättrade in i den uppifrån så att säga och stod och höll i fotändan. En gång gungade den ner med honom. Vad gjorde han då? Joo, kröp runt och klättrade in igen. Vår lilla upptäckare med hela världen framför sej.
ps. Han har sedan förra fredagen tagit några försiktiga steg utan stöd nästan dagligen. Med andra ord går han utan stöd, om än inte långt och mycket. Får se hur länge det tar före han börjar gå mera utan stöd.
Elin fotograferade med testkameran (canon eos 70D). Hon har ena stunden öga för vinklar och motiv för att i följande ögonblick knäppa tio närbilder på soffans yta. Jg uppmuntrar gärna till en hobby som denna. Kanske naturfotograf, då får hon motion och frisk luft samtidigt. Här är en samling av hennes bästa.
EDIT: Glömde rubriken först, nu är den också med.
I tamburen på Viggos dagis finns ett par likadana Crocs Crocband skor som hans, storleken är bara en mindre. Jag har märkt Viggos skor med ett klistermärke från tarramonsterit försett med hans efternamn och Viggo vet om denna igenkänningsfaktor. Då en snabbt ska klä på skor eller om ägaren till de andra skorna inte ser någon skillnad, kan det lätt bli fel.
Under min och Arons ”lediga” tid på förmiddagen besökte Crocs butiken i Iso Omena i samband med andra ärenden och köpte ett par jibbitz till skorna. Butiksbiträdet packade dem i en julig presentask och allt. Hemma var det två ivriga barn som öppnade paketet och fina dekorationer till skorna. Det går att på fast prydnaden i det lilla hålet som sitter på öglan där bak. Nöjda över sina nya prydnader poserar de finurligt. Nu ska det vara lätt att känna igen det egna skoparet bland alla andras i tamburen
Vår Halloween pumpa flyttade ut för länge sedan och stod en lång stund och skräpade på trappan. Förlåt för det! Svärmor bar den till skogsbrynet på en stor sten och letade fram ett värmeljus åt oss. Vi tände ljuset och beundrade pumpan som fick ett nytt liv.
Pumpan fick skrämma rådjuren eller varför inte lysa upp skogen för dem.
Alla tre bilder är tagna samtidigt, jag har bara mixtrat med inställningarna.
I början av månaden beställde jag dem och sedan väntade jag otåligt ett litet tag. En stund senare fick jag hämta paketet på posten med Viggos nya Isbjörn of Sweden utebyxor från polkuped. Det var inte ett lätt beslut att investera en såpass stor summa på ett par utebyxor. Evas barn har övertygat mej om att byxorna kommer att hålla i användning, hennes trio om någon verkar sätta byxorna på prov och de har varit nöjda (de säljer ju byxorna nu).
Dessutom har Viggo slitit sönder tre par utebyxor, TRE PAR, i sin nuvarande storlek. Den sammanlagda summan pengar spenderat på dem är ungefär det samma som isbjörns byxorna. Jag har inte stor lust att köpa flera par utebyxor åt honom i samma storlek av slitage orsak, jag tycker byxorna ska hålla en fem årings normala lek ute. Stort plus om byxorna ännu är i skick att ärvas av de två yngre. Nu lovas det att isbjörns skalbyxorna ska hålla åtminstone tre användare, det finns till och med plats för tre namn i dem, och det passar oss mer än bra. Nu gäller bara upp till bevis! Jag har super höga förväntningar.