Dessa tre bilder från söndag förmiddag får mej att småle. Han for målmedvetet fram vår Aron, från det ena till det andra. Pratade, berättade och pynjade på. Saknade inget i sin tillvaro, men var noga med att ha koll på vad alla andra sysslade med. Huvudsaken att han fick göra som han själv ville och att jag lyssnade på honom.

Han är för övrigt i en riktigt trevlig ålder när det kommer till lek. Han trivs för sej själv och kan greja långa stunder då han är på humöret. Samtidigt leker han gärna med syskonen eller kompisar. Rollekar är han glatt med i. Under vår sjukstugedag idag har han och systern lekt en lång skollek.

Visst blir han ledsen då han inte får vara med, för visst händer det. Som tur går det relativt enkelt att få honom intresserad av något annat som han sedan är sysselsatt med. Jag vågar säga att han sällan har tråkigt, vare sej han är ensam eller med andra.

Vi fick en riktigt mysig dag hemma på tumis med Elin. Om man kan kalla det så då den ena har feber. Men vi ser det positiva i situationen. Hon och jag fick se på Pippi, läsa Pettson och spela Pippispel varvat med vila på soffan medan killarna var på vift.

Dessa två ivrigare än ivriga på att gå iväg på pokejakt. Alltså spela Pokemon Go. Med andra ord gå på pokeija enligt lillebror. Jag har nu kommit till level fyra utan att själv spela alls. Hurraa! Barnens iver smittar nästan av sej, men bäst är det att se deras glädje då de tillsammans fångar pokemons.

Aron var glatt med på jakten han med. En gång ville han se vad som hände på telefonerna. För övrigt sprang han fram och åter, höll i Wandas koppel, klättrade, rullade och kröp. Så där det ska vara då ett barn är ute och går.