Vi fortsätter med samma visa

Publicerat mars 13, 2015 av anni

Det var Elin som var först ute i början av månaden, en knapp vecka senare var det Arons tur. Nu har Aron bara snuva kvar och Elin är återställd. Jag levde i hoppet att Viggo skulle klara sej, men nej.

I onsdags fick han feber och sedan dess har han haft stegring. Idag på dagen verkade han ha krafter och kändes inte varm, vi vågade ut oss medan Aron sov på bakgården. Efter en kort stund blev han bara sittande i sandhögen medan Elin sprang upp och ner i högen med käppar som stavar. Dags att gå in igen och fortsätta vila. Vi lekte bland annat spegel.

När Viggo blir frisk i början av nästa vecka, om han följer samma mönster som de andra, har vi varit sjuka/förkylda i dryga tre veckor. Bara så ni vet. Smått bitter är jag på detta tillstånd, speciellt dessa soliga dagar som det nu bjudits på och lovats till helgen. Jag köpte färsk jäst i butiken idag, vi ska baka bullar bara för att vi kan vara inne när solen skiner. Och den här gången ska det bli bullar som barnen också äter. Så det så.

Vi lär oss bokstäver

Publicerat mars 12, 2015 av anni

För några veckor sedan började Viggo skriva ord, många ord blir riktigt rätt stavade medan flera saknar en bokstav eller har någon bokstav fel. Han ljudar ordets bokstäver och skriver ner ann efter. På samma vis har han börjat läsa korta ord. Medan Viggos intresse växer gör Elins det också.

Idag tog jag fram ett nytt spel Vi lär oss bokstäver. Två ivriga barn satt sida vid sida och ljudade bokstäver och formade ord. Det fanns flera olika varianter av spel och olika svårighetsgrad beroende på hur van man är med bokstäver och alfabetet.

Turbulens i livet

Publicerat mars 11, 2015 av anni

I middagsbordet går debatten het mellan bror och syster om vems osynliga flygplan är störst och bäst. I bilen tävlar de om vems xylitolpastill som varar längst.

Det argumenteras om allt mellan himmel och jord nu för tiden här hos oss. Om rutiner, om matvanor och bordsbeteende, om vem som bestämmer, om hur man är mot andra osv osv. Inget ovanligt med en blivande sexåring i huset. Men ack så frustrerande vissa stunder. Samtidigt är det ibland svårt att inte börja skratta eller ens småle. För det sårar personen i fråga oerhört om han inte tas på allvar. Vissa gånger slutar dessa debatter med att alla inblandade skrattar åt situationen andra gånger har alla bara lust att gråta.

Samma syster och bror leker kurragömma efter middagen som om inget hade hänt. Samma syster och bror bygger koja i sängen och bäddar ner sej med alla sina gosedjur. Samma syster och bror leker mamma och pappa i bilen på vägen till dagis.
Samma syster och bror kryper turvis upp i famnen för närhet och kärlek.

Visst är det underbart och givande att vara deras mamma, om än tungt vissa stunder.

Energinivån stiger i kapp med solskenet

Publicerat mars 11, 2015 av anni

Solen tittar fram och genast känns allt bättre. Energinivån stiger med många steg. Tröttheten känns inte alls så farligt även om vi vakade några timmar med Aron och hans täppta näsa förra natten.

Fram med vårkläder och ut med familjen. De som hann först ut började med att leka i den lilla vattenpotten. Jag har på känn att dessa vattenlekar kommer att vara vårens hit.

Far och barn lekte i sandhögen före far åkte till bygget. Aron stackarn hade svårt att greppa spaden med galonhandskarna på händerna. Det går bra mycket bättre med vanliga handskar. Orsak till dagens val av handskar var enkel, vattenlek kräver något på händerna som håller vatten. Men Aron var inte alls intresserad av vattnet idag.

Den vackra eftermiddagen

Publicerat mars 9, 2015 av anni

Tänk att det redan är så långt in på vårvintern/våren att det är ljus, i dagens fall soligt, klockan fem och ännu strax före klockan sex. Dessutom var det varmt också, kring +10 grader. Riktigt riktigt vårigt med andra ord.

Viggo ordnade traktorrace i sandhögen och Elin grejade med vattenkannan. Aron vandrade omkring och kom slutligen fram till traktorn. What a surprise!

Medan barnen sysslade med sitt fångade jag det vackra på gården. Solstrålar som tränger genom träd och växthus, spegelblankt vatten, en söndrig björk och den nyfikna katten.

I Angry Birds lekparken

Publicerat mars 9, 2015 av anni

Vi träffades i Angry Birds parken med vännerna på förmiddagen. Gunga, ruscha och klättra om och om igen. Tre glada rödkindade barn som lekte ihop. Ena stunden badade de bastu för att bli utkörda av en gris och andra stunden jagade de grisar eller blev jagade och satt i fängelse.

Elin njöt av att få vara med sin kompis som vanligt igen, utan kalas. Lite kalas blev det idag också. Danni dukade fram en överrasknings födelsedagspicnic med majskrokar och allt åt Aron också.

Jag och barnen stannade en stund längre än sällskapet. Då hade Elin tid att rutscha med Aron flera gånger om.

Viggo samlade mod till sej och steg på hissen och åkte ner. Flera gånger om och varje gång var han lika stolt över sej själv samtidigt som han njöt av turen ner.

En snabb photoshoot

Publicerat mars 8, 2015 av anni

Snabba ryck då barnen ska fotograferas. Strunt i inställningarna, jag hoppas att det fungerade med det jag senast använt. Om jag hade börjat mixtra, hade barnen tröttnat innan vi började. Är själv riktigt nöjd med resultatet. Kul att ha nya bilder på alla tre tillsammans, det är en tid sen de fastnat på samma bild.

Kalas hos coola 3 åringen

Publicerat mars 8, 2015 av anni

De två äldsta barnen och jag var på 3-års kalas hos Minni. Aron stannade hemma med snuva och stegring, J var ju då hemma med honom. Passade på att ta några bilder på barnen innan vi åkte, då de var på bra humör och fint klädda.

Minea visade sej vara en toppen firare, hon kalasade med stil och rätt attityd. Hon hade lika väl kunnat fylla 10 år med kepsen på sned. Viggo trivdes på Mineas rum med de nya legona. Elin hade lite svårt att hitta lek, då kompisen var upptagen med alla gäster. Nästa gång vi träffas ska vännerna få leka igen.

Bakverken var det inget fel på. Minni Pigg cupcakes och rosa macarons, hur läckert som helst. Tack för kalaset Minni (och föräldrar)!

Slitna tulpaner och sliten själ

Publicerat mars 7, 2015 av anni

Jag tycker tulpanerna är vackrast då de ännu är på knopp. När de slår ut är jag nästan färdig med knippet. Med andra ord handlar det om en halv dag typ. Och nej, jag kastar inte tulpanerna efter en dag. Nu hände något som inte hänt förut. Tulpanerna stod i vasen i över en vecka, de blommade slut och såg riktigt slitna ut. De riktigt blev den där illa lukten om dem. Nya införskaffades idag och dessa ligger i soporna.

På tal om slitna tulpaner. Jag känner mej stundvis lika sliten som blommorna på bilderna. Utan det vackra. För tycker plötsligt dessa tulpaner blev riktigt vackra. Sliten och slut på vardagens utmaningar.

För visst är det tungt stundvis. Att bygga hus och samtidigt få vardagen med tre små att gå ihop. Att försöka orka vara förstående och inspirerande. Att själv finnas till för tre olika behov på en och samma gång. Hjälplöst och omöjligt ibland. Och det känns bara fel mot de små.

Trötta, hungriga barn är inte en bra kombination. En kunde tro att det är en självklarhet så här som förälder i snart sex år, tydligen är det det inte. Det går att glömma att barnen beter sej vansinnigt då, mot varandra och alla andra. Då kan det också hända att mamman beter sej som en idiot.

vackert

Självklart reds situationen ut redan samma dag och avslutas med orden Vad som än händer så älskar jag er. Som tur finns nästa dag bakom knuten och det går att börja om från början. Ny dag, nya tag med liknande utmaningar som alla andra dagar. Vardagen är inte en dans på rosor alla stunder. De där rosiga stunderna är de jag vill minnas och försöker föreviga här.