Kategoriarkiv: Sagoborgen

Den lilla snowboardaren

Publicerat av

På lördagen var vi hemma hos svärföräldrarna. Det hade snöat lite vilket gav oss en chans att åka backe där. Backen som varit ”vår” backe i några vintrar. Saknar dem, men som tur har vi en liknande på egen gård också.

Aron var ivrig att pröva en leksaks snowboard som vi nån vinter köpt på Prisma. En lätt plastig sak som säkert inte är det minsta lik det riktiga, men som ger känslan av att snowboarda. Från högsta toppen blev farten för hård. Som tur fanns det en kortare backe vid vedlidret där han sedan ivrigt åkte ner upprepade gånger.


Elin åkte backe med slalomskidor. Pappan fungerade som hiss. Hon lärde sej att svänga lite grann då farten inte var för hård i den lilla backen. Viggo åkte snowboard på sin fars gamla breda. Vi planerar ännu också på att ta dem alla till Hjortlandet. Bara vintern inte tar slut nu genast.

Ny månad, nya tag

Publicerat av

Hej igen. Plötsligt har det blivit februari och bloggen har ekat tom i en dryg vecka. Vi lever och mår. Tänkte skriva bra, men en liten en har feber och hosta. Så vi mår. Slutet av januari var omtumlande, känslornas berg-och-dalbana. Egentligen fortsätter vi alla att åka med allt bara. Får se när det lugnar sej.

Den yngsta i familjen fyllde tre år sista fredagen i januari. Tänk att han redan blivit så gammal. Vi firade Aron i dagarna tre med familj och vänner. Aron hade önskat kladdkaka och hans syskon bakade en god en till kalaset. Jag är så glad då alla tre har en favoritkaka som är lätt att göra och lyckas med. Och som dessutom är god. Finns väl rätt få som inte gillar kladdkaka. Killen själv var nöjd och glad då han fick leka med kompisar, öppna några gåvor och äta kaka.


I och med att Aron fyllde 3 år fick han lämna sina nappar (tuttar som de kallas hos oss) åt ekorrarna på gården. Det var inte alls lätt att packa dem i asken och föra ut dem. Det är inte en vecka senare alls något lättare att somna om kvällen jämfört med den första kvällen. Lägg till 3-åringens egna vilja och vi är inne i rätt intressanta procedurer när det ska somnas. För vem vill somna och vem vill ligga i egen säng, egentligen. Det gör så ont i mej att se hur svårt han har det. Då jag inte kan göra annat än lugnt svara på hans prat. Då det bara är tiden som läker hans ilska och saknad. Vi tar en kväll åt gången. För jag litar på att det finns ett ljus i denna tunnel. Kanske ser vi glimtar denna vecka eller så får vi ännu vänta, men det kommer att bli bra.

Överenskommelsen

Publicerat av

Vi hade en överenskommelse barnen och jag. Fem fjuttiga åk måste alla åka i backen med peffis när vi kom hem från dagis. Sedan fick man gå in om man så ville. Jag möttes av många suckar då jag sa att vi blir ute, därav denna deal. En dryg halvtimme senare var vi klara att gå in. Då hade vi alla tappat räkning. Jag tror ingen ens kom ihåg det lilla måstet med vår vistelse i backen. Det var minsann roligt att åka.

Vår helg: möbler, resfeber och skridskor

Publicerat av

Motvilligt lämnar jag helgen som varit bakom mej. Trevliga stunder och roligt program har avlöst varandra. Jag vill egentligen inte släppa taget och börja ny vecka. Samtidigt känns veckoslutet lägre än det egentligen varit. I slutet på nästa vecka har vi redan en 3-åring i huset.

Den blivande 3-åringen har rivit i ribbstolen med verktygen. För övrigt har vi fått några nya möbler. Så sent som ikväll byggde Elin och J ett skåp till badrummet. Den tjejen, hon kan hantera borrmaskin och mer intresserad av att montera möbler än jag.

Vädret har varit perfekt. Igår fick jag andas frisk luft på en långpromenad med en vännina. Efter det hade vi båda lovat våra döttrar att baka muffins. Vilket sammanträffande. Idag har familjen åkt peffis i isbacken.

En annan ny möbel är bordet till Arons och Elins rum. Äntligen. Skivan har vi planerat behandla vit. Får se när vi finner tid och inspiration. I skrivande stund grundmålar J väggarna i rummet i nedervåningen. Det finns med andra en hel del att göra. Barnens bord väntar nog.

Jag har drabbats av en grym resfeber. Surfat runt som en tok på alla chartersidor nu under helgen. Lita på det bekanta eller uppleva något nytt? Samtidigt har tanken att boka allt skilt lockat, men jag tror latheten tar över.

I eftermiddags var vi och skrinnade. Så roligt med en gemensam aktivitet som hela familjen gillar. Den yngsta vägrar ännu skridskor, han stortrivs med skor på fötterna och hockeyklubba i handen.

Det gäller att passa på

Publicerat av

I början av veckan tog vi vara på de kyligare dagarna då marken ännu var frusen och snön var vit. Barnen önskade skrinna efter middagen och vi åkte gärna till skolans plan hela familjen. De äldre har åkt skridskor på eftis och dagis och Elin fick också skida med dagis. Det blir smått skyndsamt att hinna med alla dessa vinteraktiviteter då vinterdagarna är få.

Vi är ordentligt fascinerade av Elins framfart på isen. Första gången hade hon helt tydligt glömt bort hur man gör då man skrinnar. (Förra vintern gick det riktigt bra för henne.) Hon var klar på en minut, ville ge upp. Som tur har hon en förälder som orkade kämpa, inte jag den gången, och hon hölls på benen och kom lite fram själv. En gång skrinning med dagis och med familjen samma eftermiddag. Den skillnaden till första gången, wau säger jag bara. Hon använde båda benen då hon skrinnade, föll inte alls lika många gånger.

Fotografera medan vi var där på isen var inte aktuellt dessa gånger. Granarna och tallen i inlägget har jag fotograferat på en kurs i tisdags, den vackra vinterdagen den här veckan.

En lyckad första gång

Publicerat av

En eftermiddag i backen. Elin provade slalomskidor för första gången i sitt liv. Riktigt ivrig ung tjej som vill åka imorgon igen. Lika glad efter varje åk ner för backen, även de gånger hon föll nästan direkt. Hela familjen engagerad där ute på gården. Barnen åkte skidor, pulka, rattkälke och vi föräldrar fungerade som ”huoltojoukot” där det behövdes.



En förändring till förut

Publicerat av

Dessa vardagseftemiddagar när magarna är mätta och tröttheten inte ännu sköljt över oss. Då leker barnen. Ibland tillsammans, ibland inte. Det bästa är att det brukar bli en sån där lugn och skön stund då en kan smyga runt för att inte förstöra harmonin. Denna stund kan det också vara att en får delta i leken eller spela en runda (okej några) memory eller barn Alias.

Dessa stunder har blivit den lilla guldkanten på vardagen. Dessa stunder som jag saknat under den långa tiden vi byggde hus. Nu bygger vi vidare medan vi bor här och takten är inte den samma som tidigare. Då förut handlade våra eftermiddagar mest om att överleva till kvällen. Alltså för min del, inte barnens. Och inte alla dagar. Men den känslan kommer jag ihåg så väl. Nu finns den inte mera. Den där tröttheten och utmattningen är inte lika närvarande längre.

Gröten som blev semlor

Publicerat av

Jag fick en idé på morgonen och lyfte in resterna av morgongröten i kylskåpet. Efter middagen ställde vi oss sedan i köket och rörde ihop en deg att baka semlor på. I degen använde vi havregrynsgröten från morgonen.

Elin var gärna med och blanda ingredienser, knådade och boxade degen. Efter att degen jäst hade jag två ivriga bagare som ville rulla semlor. Att jag kan gilla vårt kök och allt utrymmet i det. Vi fick lätt plats med Aron och Elin på rad vid arbetsbordet.

När semlorna äntligen var klara var det ingen som tackade nej till en nygräddad en med smör på. En kopp te till och kvällen var perfekt.

En ivrigt med i köket

Publicerat av

Av alla tre barnen är det en som genuint är ivrig och intresserad av att var med i köket. Hon har varit med och gjort broilersås till middag nyligen. Till samma måltid fixade hon salladen helt själv. Nu medan hon är ivrig får hon gärna delta. ”Så kan jag sen när jag har eget hem” eller hur hon själv uttryckte det.

Igår bakade vi kex hon och jag. Jag fick en burk med ingredienserna av en familj på jobbet, som en julhälsning. Vi behövde inte annat än blanda burkens innehåll med ett ägg och smör. Sedan fick vi rulla bollar av degen och grädda kexen.