Det här mycket viktiga, hehe, inlägget blev av någon anledning opublicerat igår kväll. Lite tankspridd är jag tydligen.
De börjar se färdiga ut, tulpanerna i vasen. Dags att byta ut dem mot nya igen. Att sådana viktigheter denna torsdagkväll.
Kategoriarkiv: Sagoborgen
Dagens middag
Den riktigt vanliga makaronilådan smakade extra gott kring det runda bordet i vännernas kök. Vännerna vi inte träffat sedan medlet av december, tänk så det kan gå ibland med sjukdomar som stökar till det. Samtidigt kändes det som en mycket kortare tid sedan senast, då det är så lätt att umgås och fortsätta där vi senast lämnade allt. Även om ingen minns var vi senast blev.
Men en tisdag eftermiddag går fort, alldeles för fort, och snart var det dags att skiljas åt. Det var inte utan protester vi lämnade huset och vännerna. Gav ett litet löfte om att träffas någon dag under ett veckoslut istället. Då hinner barnen leka med annan energi än efter dagis och förskola. Tack Danni och barnen, som vi saknat er!
En dansföreställning
Prinsessan, riddaren och spiderman bjöd på en dansuppvisning. Till tonerna av Arne Alligator dansade med en inlevelse som gjorde sort intryck. Det var en kompott av balett, breikdans och ringdans bland annat. Till slut stod de hand i hand med röda kinder och bugade djup medan jag applåderade och hurrade. Dagens bästa stund, utan tvekan.
Fotosession på trappan
Vi gick in rakt till grovköket från bakdörren efter att vi varit ute på åkern. Där medan barnen klättrade upp för trappan bad jag dem stanna och titta på mej genom räcket.
Inte självklart var jag stod nånstans. Snabbt blev det en lek av fotosessionen och det var lite lättare att fånga blickarna som riktade sej åt samma håll.
Titta på trampolinen.
Titta på solen.
Titta på kameran. Så fina och samarbetsvilliga barn denna gång. Solsken också på bild.
Kändes som våren är här
Då vi gick ut på förmiddagen blev jag rätt överraskad. Det kändes som vår! Inte kallt alls, nästan som om luften var varm. Och det doftade vår, hur det nu är möjligt den sista januari.
Vår pulkabacke har blivit den häftigaste nu när det regnat och smultit, en riktig isbacke. Viggo åkte ut till åkern med pulkan. Sedan intresserade inte backen mera utan åkerns is drog barnen till sej.
De hoppade, hamrade, kröp och plumsade sönder de isiga områdena och vattenlekar var ett faktum. Som tur torkar kläderna rätt snabbt i badrummet med golvvärme, för de var tre blöta glada barn jag fick med mej in.
Gummistövlar och regnbyxor hade varit ett smart drag, nästa gång.
”Mamma, lolit kalas”
Två-åringens sista ord före han somnade för natten efter sitt kalas tidigare idag. Han har riktigt rätt, det var ett roligt kalas han fick. Några gåvor, alla uppskattades och var omtyckta. Popcorn, knackisar, pepparkakor och lite kaka. Mycket lek med syskon och kusiner.
Kalasförberedelser
Det har kretsat en hel del kring morgondagens två års kalas nu i slutet av veckan. Jag har funderat och planerat bjudning. Så sent som igår bestämde vi hurdan tårta det blir, inte alls min stil att vara ute så i sista minuten. Medan Aron vilade modellerade vi snöflingor och stjärnor av sockermassa med Elin. Kalas och kalasförberedelser är något av det roligaste som finns.
Två år idag!
Arons andra födelsedag idag (27.1). I två år har han förgyllt våra liv, vår lilla buse. Han har firats här hemma både på morgonen med sång och presenter och på kvällen med popcorn och glass. På dagen firade de hans födelsedag på klubben.
Ja, Aron inledde sin klubbenkarriär idag. Han trivdes från första början. Några gånger kollade han att jag fanns med i kulisserna annars har han inte haft tid med mamma. Nästa vecka igen, det väntar han redan på.
EDIT: Strul med bilden, men nu borde problemet vara löst.
Före snön regnar bort
Väderleksrapporten hotar med att antingen regna eller slaska i några dagar framöver. Vi fick skyndsamt att plocka fram skidorna åt barnen för det har varit tal om att skida en längre tid redan. Elin och Aron var ivriga på förmiddagen. De var hur duktiga som helst och hade tålamod av stål då de titt som tätt föll omkull. Inte det lättaste att skida utan spår.
Vi skidar här på vår gård och på vägen. Jag har lovat dem att de ska få skida i skidspår denna vinter. Hoppas snön inte regnar bort helt nu bara. På eftermiddagen var vårt skidteam komplett då Viggo deltog. Han visade sej vara mest intresserad av att åka backe. Källarbacken åkte han i flera gånger om och jag fick fungera som hiss då det blev för halt att komma upp. En liten skidpromenad tog vi också längs vägen, det gillade Aron mest av alla. På min instagram (finns i höger spalt) finns en liten videoklipp på Elin och Aron som skidar. anniekstrom heter jag på instagram.
Kameran på stadssemestern
Det var ett svårt beslut att lämna den egna systemkameran hemma då jag åkte till Amsterdam. Samtidigt var det ett mycket skönt beslut. Systemkameran väger en hel del och att bära den på stan hela dagen hade varit tungt. I samarbete med Canon fick jag låna Powershot G5 X. (Ingen affiliatelänk, jag får inga pengar för att ni klickar på länken, det är en helt vanlig länk.)
Jag hade kameran i bruk en vecka före vi åkte, till exempel här och här är bilderna tagna med kameran. Den är liten så den får plats i fickan på ytterrocken. Den har samma inställningsmöjligheter som systemkameran. Bildkvaliteten är mycket bra. Jag gillar dessutom att kameran har ett titthål (en elektronisk sökare) och inte bara en display som visar bilden. När man tittar genom sökaren slocknar displayn, det finns en liten sensor som reagerar.
Kameran har vidvinkel (24mm) och zoom (även digitalzoom, men jag stängde av den). Den vida vinkel använde jag mej mycket av på gatorna i Amsterdam, den var som gjort för stadsfotografering.
I och med det ljuskänsliga objektivet (f/1.8-2.8) blev det fina bilder även då dagsljuset försvann. I inlägget om vår lördag finns bilderna från kanalkryssningen. Det blev också ett fint skärpedjup på bilderna (se exempel nedan). Båda två är egenskaper jag värdesätter stort.
Zoomen var också behändig att ha. Många fina detaljer hade blivit avlägsna utan den. Min systemkamera har ju 40mm objektiv och jag är inte van med zoom. Det tog nog inte länge för mej att bli van att det gick att zooma.
Några gånger hade jag svårt att få kameran att fokusera där jag ville. Jag har den egna kameran inställd på en punkt, inget större än så. Men på G5 X gick det inte att välja punkt, utan bara ett område i två olika storlekar. Jag valde den mindre rektangeln, som var närmare det jag är van vid.
Jag är jätte nöjd med kameran och kunde gott tänka mej att äga en sådan.