Lite frukt till mellanmål klockan 9 och ut solen. Vi var överklädda och snabbt rök vantar, mössa, windfleece. På med keps och college istället. Söndagar på gården är trevliga. Det brukar krylla av barn då, sällskap åt barnen.

Tänk vad nöjd man kan bli då man hittar ett litet blad i sandlådan.

Viggo är så söt då han försöker hänga med de lite äldre finskspråkiga barnen. Han kan några ord, men alldeles för få för att han ska kunna säga det han vill. Han pratar sitt påhittade finska språk som de andra barnen inte förstår. Han vill så gärna vara med och blåsa såpbubblor, leka med vatten, ja vad som helst. Så blir han lite utanför och ser lagom ledsen ut. Vissa gånger hänger han med och är hur glad som helst. Jag hoppas han orkar kämpa och inte ger upp i första hand. Han lär sej språket, lite i taget. Samtidigt får han lära sej att man inte alltid får vara med i alla lekar.

I mars gjorde jag en beställning. Det visade sej att produkten var slut hos importören. I maj skulle de få in flera. Jag hade glömt bort att vänta. Igår hämtade jag paketet från posten. Nu har två Skip Hop ugglor flyttat in hos oss. De ska få bo på hyllorna i Viggos rum. Jag gillar dem. Hoppas de kommer till nytta och sköter sitt jobb som bokstöd.

Det är svårt att hänga med i svängarna. Elin går med stöd. Hon står bråkdels sekunder utan stöd, hon vet nog inte om det själv. Hon försöker klättra upp över allt, som tur är benen ännu för korta. Trappan klarar hon nog av att klättra i.

Viggo fungerar som tyngd i kärran, annars går det nästan för hårt. Hon klarar det utan också, men det ser farligare ut så.

Viggo har svårt att anpassa sej till allt det nya med Elin. Hon kräver ju lite mera uppmärksamhet just nu, vilket han har svårt med. Dessutom tar hon hela tiden mera plats här hemma. Hon finns över allt , vill ha uppmärksamhet, vill ha leksaker och vill vara med Viggo. Jag tror Viggo nu har det tuffare som storabror än då när Elin föddes. Då gjorde hon mycket lite anspråk om sej, eller på ett annat sätt. Det tar en tid och sedan normaliserar sej dagarna igen. Hoppas jag.

Idag var första dagen denna vår som mellanmålet avnjöts ute, men inte den sista. Härligt varmt och soligt på balkongen. Viggo saknade keps och solbrillor. Som tur fanns både och i Momis skåp.

Morbrors solglasögon, lite stora. Mofas gamla keps, gick att justera, men föll ner på öron.

Syster syns med god fantasi i mina eller mammas sloglas.