Vardagstid

Varje tisdag, onsdag och torsdag är det klubb för Viggo. Tisdagar har jag och Elin ”babyklubb”, alltså föräldra-barn klubb. De två andra dagarna för vi brorsan till klockan 9 och hämtar hem honom 11.30. Där emellan har vi tid. Vi hinner komma hem, vara här i ca en och en halv timme. Allt i ”byn” öppnar först klockan 10, om man inte räknar med Citymarket och Prisma. Så det är hem eller en park som gäller. Och då vinner hem. Elin tar en kort tupplur, för att okra tills Viggo är hemma och det blir lunch. Jag får en liten stund egen tid.

Idag tog vi skogsvägen hem. Elin njöt av att få promenera själv.

Enorma träd på sina ställen. Lite små kusligt också om man är på det humöret.

Det var mycket lugnt och stilla där på skogsvägen. Jag, Elin och några skolelever med sin orienteringskarta.

Viggo trivs för övrigt bra på klubben. Skönt säger jag. Och skönt tycker han med.

Ett spel tips

Medan vi festade loss på bröllopet, lekte barnen loss hos famo&fafa. Viggo hade spelat ett nytt spel. Richard Scarrys Sysselstad. Ett spel där alla vinner eller förlorar. Alla spelarna ska segra över grisarna som är ute efter picnic maten på andra sidan stan. På vägen får man hjälpa en liten filur att hitta olika föremål på planen och placer ut förstoringsglas då man hittar saken.

Härligt stor plan. I spelet kan fyra delta samtidigt och det passar från 3 år uppåt.

Snurran pekar på vad du får göra då det är din tur. Flytta fram, leta efter föremål tillsammans med de andra spelarna eller plocka bort en mat från picnicen (grisen på snurran).

Underbart med ett spel där det inte finns en vinnare. Alla ska komma med färjan till picnicen samtidigt för att vinna över grisarna.

Ett spel jag varmt rekommenderar. Inte minst för att det är ett spel där alla ska samarbeta för att komma i mål och där ingen ensam vinner. Utan också för att det är lätt att spela, men intresset hålls då man för leta efter sopkvastar, soptunnor etc under tidspress.

 

Ninni fick sin (grod)prins

På lördagen var det dags för månadens andra bröllop. Förväntningarna var höga. Och bröllopsfesten levererade. Vi har ätit gott. Vi har druckit gott. Vi har sjungit. Vi har skrattat. Vi har torkat glädjetårar. Vi har umgåtts gamla vänner. Vi har träffat nya bekanta. Vi har dansat. Vi har lyssnat på underbara sång- och musikframföranden. Vi har fått vara delaktiga i en underbart varm och kärleksfull fest.

Festbussen på väg till Sibboskogen. Mélanie har skrivit ett fint inlägg om samma bröllis.

Nygifta paret. Det kunde inte har varit annat än golfklubbor, det bara inte kunde det.

Autsch! Kan ha varit otrevligt att träffas av dessa.

Brudparets skjuts. Vi höjer en skål för dem. Grattis igen!

Det känns som en halv evighet sen jag sjungit snapsvisor. Det var så roligt att få göra det igen. Hela festfolket stämde in i vareviga sång. Underbart när alla sjunger och de flesta kan sångerna mer än väl. Ett litet bonus, då många dessutom sjunger bra, på riktigt bra. Vi fick också se och höra många fina och roliga framföranden. Men min absoluta favorit var nog Nikolaj. Familjen W sjunger den bara allt för bra. Det är en glädje att höra dem sjunga.

En del av mitt bordssällskap. Det var inte tråkigt, inte en stund.

Ett grodbrudpar brydde tårtan. Även här, det kunde inte ha varit något annat.

Den häftiga eldshown.

Så dansades det tills bändet slutade spela och lite till.

Tack för ett underbart bröllop Ninni och Janne!

 

 

 

 

 

 

 

Pop up butiken

Vi lever, kan jag bara konstatera igen. Dagarna bara rusar fram. Plötsligt är det kväll och ingen ork finns kvar för blogg. Men nu. Nu ska jag åstadkomma något.

En eftermiddag förra vecka ploppade det upp en skobutik i vår trappa. Försäljaren var en söt kille och assistenten en lika söt tjej. Som kunder fick jag, pappan och assistenten fungera.

Jag köpte tre par skor. Ett par vita, som jag har på mej på bilden, ett par svarta och ett par blåa. En mycket trevlig äffar, men prisen var lite väl höga, skorna var ju använda. Två par kostade 350 styck och de sista paret fick jag prutat till 80.

En nöjd försäljare matar Mumin med sin vinst. i verkligheten fick han 5, 10 och 20 centtare att sätta i spar. Till sist köpte pappan alla skor som fanns kvar för en strunt summa pengar. Då kände jag mej lite lurad, hade ju betalat rätt mycket för mina skor.

Den gråa dagen

Det såg lite lovande ut på morgonen. Men så kom molnen och skymde solen för resten av dagen. På eftermiddagen var det till slut så grått och mörkt att lamporna tändes här hos oss. Brukar annars nöja oss med dagsljuset ganska långt in på eftermiddagen. Idag gick det bara inte. Kändes som kväll klockan två på dagen.

Hade glädjen att ha både min mor och mormor här idag. Lite ljus i den gråa dagen. Båda barnen sov och jag fick ha dem het för mej själv. Lyxigt, det händer som typ aldrig nu mera. Min mormor hämtade blommor. En liten färgklick piggar upp tillvaron.

Kusin skoj

Kusinerna var hos oss idag. Och så barnen har lekt. Underbart då de hittar en gemensam melodi och det inte blir ett evigt yrande. Förutom tågbanan och legon som byggdes, lektes det kiosk. Viggo och Elin fick vara kunder. Elin orkade inte så länge. Viggo däremot köpte snällt kaffe efter kaffe, te, mjölk, glass. Ja allt som såldes i kiosken. Billigt blev det dessutom. Kommunikationen mellan kioskflickan och kassörpojken fungerade inte felfritt. Många portioner gick ut utan att pengar kom in. Jag fick också handla några gånger. Fick något så exotiskt som morotsglass med chokladsås.

Ljus och editering

Tände ljus och prövade lite inställningar på kameran. Ljuset är det samma på alla bilder.

 

För tillfället har jag lite inspiration för ett ordentligt fotoediteringsprogram. Vet bara inte vilket som är tillräckligt användar vänligt. Antar att ett sådant program ger mej möjligheten att pynja olika collage. I stil med Malins eller Marias. Blir ibland väl utdragna inlägg då alla bilder hamnar efter varandra i en lång rad. Och lite tråkigt också, tycker jag.

Höstigt

Visst för hösten med sej något gott.* Det finns igen mycket nytt att fotografera ute i naturen. Jag gillar de bruna tonerna som börja smyga in sej och färgklickarna av olika slag. Idag fick jag en grym lust att ströva omkring i naturen. Blev så lugn av lugnet i naturen. Men med två barn i släptåg blir njutningen kort. Får hitta tillfälle att gå ut själv, bara jag och kameran.

Ett tomt fågelbo.

Björken skiftar i färg.

Några vattendroppar sitter kvar efter regnet som föll på dagen.

En flugsvamp.

En oskördad åker.

 

*Jag tror alltid att jag inte gillar hösten, men vissa fördelar finns med den här årstiden också.

Vi fyndar i knutarna

Vi gick en promenad idag här i närheten. På ett ställe längs spånbanan finns ett gammalt förfallet träningsområde. Vi stannade där och barnen klättrade en stund.

När vi gick vidare sade Viggo: ”Det här var en rolig lekpark” Det krävs inte mycket för att det ska kallas park i hans tycke.

Hon når nya höjder

Om Elin förra veckan klättrade upp på pallen, tog hon en högre utmaning denna vecka. Viggos säng.

Nöjd och belåten sitter hon där uppe. Ner kommer hon inte själv. Som tur är sängen bara kring en meter upp, men nog är det högt att falla det med.