Igår bakade de pepparkakor i Viggos klubb. De fick några med sej hem att smaka på. Visst var jag tvungen att bryta godsaksförbudet som gäller under veckan och äta en. Med ett glas kall mjölk till. Den egna degen ska göras, men inte riktigt än.
Vår vägg är inte ljus blå, det bara ser ut så på bilden. Fattar inte.
Det nya håret. Var så goda. Jag ber om ursäkt på den grymt dåliga före bilden. Det bara inte finns bilder på mej med håret löst. Nu sker det en ändring. Jag får ju inte fast den här frisyren.
Och en där ni ser hur det ser ut där bak. Om ni kollar i spegeln.
Det känns som att vi åstadkommit mycket idag. Man hinner med en hel del då det vaknas långt innan tuppen om morgonen. Eller egentligen är det inget storslaget vi gjort, men det känns som en hel del.
Medan Viggo var på klubben bakade jag och hjälpredan. (Planen var att baka igår kväll, men orken tog slut)
Medan barnen vilade hände det något med mitt hår. Har typ inget kvar nåt mer. Allt låg där i en hög på golvet.
Hade elavbrott i en kvart. Viggo var ivrig och vi plockade fram ljus och ljusslingor. Fortum installerade något här i vårt bolag, därav avbrottet denna gång. När vi fick tillbaka belysningen, ville Viggo fortsätta leka elavbrott med duplona. Han började leken med duplon igår och den har fortsatt idag. Han har blivit bra på att leka.
På eftermiddagen tog vi en promenad. Tro det eller ej, det är eftermiddag, klockan var fem när vi gick iväg. Vi gick till kyrkogården, tände ett ljus åt pappa (barnens mofa). Jag hade ingen aning om var man kunde lämna ljus åt dem som är begravda på annan ort, men Viggo visste. De hade tänt ett ljus där med klubben för någo vecka sedan och han hittade tillbaka till stället idag i mörker.
Det var vår onsdag så här långt. Nu följer ännu lite arbete i köket. Ni får se senare vad det blir.
Vi tog vårt pick och pack och åkte till Esbo för en heldag. Och nej, inte till mamma den här gången.
Vi fick njuta av soligt väder vid havet. Milda Matilda så det blåste där ute idag! Men tänk att ha en lekpark nära hemmet med denna utsikt.
Roligt med mackapärer i parken som inte finns här hemma i parkerna.
Viggo var ivrigast på att kasta löv. Något vi inte gjort så mycket i höst, löven har varit våta mest hela tiden.
Björnen vi parken fick också några lövduschar av barnen då vi var på väg.
Lek, lunch, vila för flickorna, lek, mellanmål, lite ipad spel, middag, lek och spel. En rolig dag i ett nötskal. Jaa, tänkte glömma det viktigaste, vuxensällskapet. Underbart att få umgås en helt vanlig måndag.
Elin gillar fortsättningsvis att klä på sej. Hon har blivit rätt duktig på det. Eller duktig på att dra allt upp längs benen, byxor, blusar, blöjor. Stolt går hon sen omkring med flera på byxor på samma ben eller som här en blöja på var ben.
Något nytt har det skett. I vissa tillfällen vill hon inte ha hjälp. Bra, men ändå inte. Ska vi ut kan hon dra overallen på sej med fötterna i ärmarna och före blöjan är bytt. Petigt av mej att villa avbryta och göra om? Kanske. Då jag säger att jag ska hjälpa och att blöjan t.ex. ska bytas kastar hon sej dramatiskt och låtsas gråter lite. För att göra scenen ännu mer roande ålar hon sej i famnen och är allt annat än sammarbetsvillig. Som tur är hon ännu lett att få med på noterna igen.
En tunika blev färdig sydd under lördagen. Den har varit halvfärdig sen sommaren. Är bra på henne nu och för liten snart. Tyget från Ikasyr, köpt för länge sen.
Den där känslan finns där hela tiden. Saknaden. Man lär sej leva med den. Vissa dagar tänker man inte på det desto mera. Andra dagar tänker man inte på så mycket annat än den personen. Tårarna bränner under ögonlocken, halsen känns tjock, en stenbumling har lagt sej i bröstkorgen. Förutom saknad känner man en stor tomhet blandat med glädje för det man hann uppleva tillsammans. Samtidigt känns det oerhört orättvist, det fanns ju så mycket kvar av livet. Just nu känns allt bara så fel. Men imorgon är det säkert en bättre dag igen. Så här har det varit i över fem år nu och jag tror att det kommer att kännas så livet ut. Vi älskar, vi saknar, vi försöker förstå.
Glad farsdag kära pappa!
På fredag kväll samlades mina farbörder med sina fruar, min famo och vaari, syster&sambo, bror&flickvän hos vår mamma på bastukväll. Ja, vi var också där. Det sista bastukvällen i huset. Farbröder och farfar har varit med och byggt det då för länge sen. Vi har firat juldagar med hela släkten samlade och otaliga födelsedagar. Härliga minnen har vi alla från de gångna åren. En av farbröderna berättade hur vår pappa har lärt honom göra den bästa lasagnen och farbrodern i sin tur lärde pappa knepen till en lyckad vitsås.
Nuppu stornjuter.
En mycket tyst moster leker. Hon har ingen röst alls för tillfället.
Mina cake pops, som egentligen borde kallas cake bolls. Glömde stickorna hemma. Och manicken att göra dekorationen med, så försökte få lite streck av chokladen med en sked. Absolut inte det vackraste slutresultatet, men smaken var det inget fel på. Inne i popsen fanns en blondie-citron kaka som i sej var tillräckligt kladdig att det blev en fin röra att forma bollar av. Behövde inte tillsätta frostingen jag förberett (går bra med färskost också, men vissa i min släkt lider av ”allergier”).
Mamma hade fixar super goda sallader och batong. Vi åt tills vi sprack efter att vi först badat bastu.
Hoppsan, tiden rusar då man har roligt. Har glömt bort att jag har en blogg, igen. Tar igen det nu.
På fredagen var det fint väder, vi passade på att njuta ute.
Fotade lite frost, åter. Men det är så fint.
Viggo och grannflickan E lekte tillsammans hela den tiden vi var ute och de bråkade inte en gång. De kunde till och med samsas om en sparkis. Turvis åkte de ner för backen på gården. Ett försök att leka kurragömma gjorde de också. Vi höll på att tappa bort barnen på gården då.
Viggo övade att ta fart själv, benen rörde sej samtidigt åt samma håll. Framsteg! Elin vill numera ha hård fart i gungan, men inte för hård.
Hos Momi lekte de tillsammans en stund. Viggos elefant sa hej åt Elins elefant. Tillsammans fick vi lära Elin att hennes elefant ska svara. Tillslut lyckades det och lekten kunde fortsätta i det oändliga. Eller tills Viggo tappade intresset.
Nya maskinen är här.
Igår gick den tom ett varv. Nu är premiär för smutstvätt. Bara så ni vet.
Tisdag=klubb för oss alla. Vädret på morgonen var ju inte precis drömmen. Det regnade/snöade/slaskade i alla tänkbara riktningar. Usch! Jag hade helst stannat inne med yllessockor på fötterna och en filt upp till öronen. Istället fick jag hålla yllesockorna på fötterna, klä oss enligt vädret (dykardräckt hade varit ypperligt) och utmana rusket.
Elin hade det rätt bra. Jag hade gärna bytt plats med henne.
Viggo cyklade tappert. Hemma efter klubben kom han ihåg att han planerade ta skidglasen på, men att han glömde ta dem då vi gick hemifrån. Det kändes otrevligt då vädret piskade rakt i ansiktet, det håller jag med om.
Vägen till klubben kändes evighetslång. Jag hann sakna en bil minst hundra gånger.
Passligt (läs opassligt) medan middagen var i ugnen for strömmen och det blev skymning inne hos oss. Jag plockade fram mera ljus, hämtade lyktor från förrådet och ljusslingor från skået i kaosrummet. Tänk att vi har ljusslingor som går på batterier. Har flera gånger tänkt göra mej av med dem, men nu tänker jag inte göra det. Ska istället förvara dem lätt tillgängligt inför nästa strömavbrott.
Viggo gillade att få leka där i ljuset av slingorna. Och visst var det mysigt med ljus överallt. Annars hade jag klarat mej utan avbrottet.
Till middag serverades yoghurt och bröd, ingen orkade vänta på maten i ugnen. När vi ätit klart tändes alla lampor, diskmaskinen fortsatte diska och fläkten började susa igen. Det var mycket tyst i hemmet utan ström. Detta avbrott varade i ca 45 minuter.